Eugenies Resa.

KONGLIGA SVENSKA

FREGATTEN

RESA OMKRING JORDEN

UNDER BEFÄL. AF

C. A. VIRGIN.

ÅREN

1851 — 1853.

VETENSKAPLIGA IAKTTAGELSER

H. Maj:T Konung OSCAR Den Förstes

BEFALLNING BTGIFNA*

K. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN.

FÖRSTA DELEN.

Botanik.

UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B. 1857—1910

KONGLIGA

. . ,*

SVENSKA FREGATTEN EUGENIES

RESA OMKRING JORDEN

UNDER BEFÄL AF

C. A. VIRGIN

Åren 1851—1853.

VETENSKAPLIGA IAKTTAGELSER

på Konung OSCAR D en Förstes befallning

UTGIFNA AF

K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN.

FÖRSTA DELEN.

Botanik.

UPPSALA & STOCKHOLM

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B.

1857—1910.

1

UPPSALA 1910

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTBY CKEBI-A.-B.

KONGLIGA SVENSKA

FREGATTEN EUGENIES RESA

OMKRING JORDEN.

VETENSKAPLIGA IAKTTAGELSER.

I.

BOTANIK.

■

<>

OM

GALAPAGOS-ÖARNES VEGETATION;

AF

N. J. ANDERSSON.

G alapagos- eller Sköldpaddsöarnc utgöra en liten arkipelag af 10 större och 8 smärre klipp¬ holmar*) belägna i Stilla hafvet alldeles å ömse sidor om sequatorn (ehuru de flesta och största ligga omedelbart söder derom), och mellan den 89:de och 92:dra long. vester fr. Greenw. Dessa öar erbjuda i flerfaldigt hänseende för naturforskaren ett högt och ovanligt intresse. Nå¬ gra urinvånare har man derstädes icke funnit, och med undantag af tvenne, eller på sätt och vis trenne, äro de ännu obebodda. Den befolkning, som tidtals här finnes, härrörer nemligen från den straffkoloni, h vilken man, ehuru med ringa framgång, för några tiotal af ar sedan här sökte grunda från republiken Ecuador, som eger dessa öar, och kan ej betraktas såsom varaktiga bebyggare af små länder, hvilka åtminstone ännu ej lämpligen egna sig för odling. Betydligare eller tätare inflyttningar, vare sig af djur eller menniskor, från Amerikas fasta land eller Polynesiens öar, mellan hvilka båda de äro belägne, hafva således ej uppblandande eller utplånande inverkat på de egendomliga drag vi ännu här återfinna i deras Fauna och Flora, och båda qvarstå derföre, med få och för det hela mindre betydande undantag, i sin första renhet, och visa en ursprunglighet, som knappast några andra hittills kända länder erbjuda. De dessa öar utmärkande geologiska förhål¬ landen, närvaron af ett stort antal arkipelagen helt uteslutande tillhöriga växter och djur, samt dessas märkvärdiga utbredning och fördelning öfver de särskilta små öarne, hafva dock i sednare åren allt mer och mer ådragit sig välförtjent uppmärksamhet, ehuru deras från verldshandelns stråkvägar så afskilda läge, deras ytterliga ofruktbarhet, deras torra klimat och ogästvänliga yttre allt för länge hindrat förvärfvandet af en närmare kännedom om dem. Sålunda är det ej längre sedan än 184 G som man genom ett sär¬ skilt arbete först vunnit närmare kunskap om dessa öars vegetativa betydelse och för¬ hållanden.

o

Ar 1829 besöktes Galapagerna af hlugli C u m ing, som derifrån hembragte ett yt¬ terst ringa antal växter. David Douglas och Dr Seoul er landstego under sin färd till Kalifornien på Jamesön, och Mr Macrae gjorde sednare ett besök på denna och på Albem arle-ön. Men den, som hittills hemfört det mesta och vigtigaste så väl från växt¬ som djurriket, var den berömde Geologen och Zoologen Charles Darwin, hvilken så¬ som naturforskare medföljde Kapten Fitzroy på Beagles stora jordomsegling, och som härstädes 1835 uppehöll sig åtskilliga veckor (från d. 15 September till d. 20 October). De af honom hemförda växtsamlingarne bearbetades sedermera af Dr J. D. Ho ok er, som

') Dessa äro: 1 Albemarle, 2 Indefatigable, 3 Narborough , 4 James, 5 Chatham , 6 Charles eller Bloriana, 7 Hood, 8 Bindloes, 9 Abingdon , 10 Barrington samt Domves, Duncan, Jervis, Brattle, Wenmaus, Culpep- per, G ross mans och Gardner-holmarne. De äro här uppräknade efter storleken. Albemarle och Chatham hafva en långdragen form med en utsträckt bergkedja i midten ; de öfriga en kantigare eller rundare skapnad med mera fristående vulkaner.

4

i Transactions of the Linnean Society vol. XX, år 1846 offentliggjorde tvenne afhandlin- gar: 1) ”An Enumeration of the Plants of the Galapagos Archipelago; with Descriptions of those which are new” (pagg. 163 — 233) samt 2) ”On the Vegetation of the Galapagos Archipelago, as compared with that of some other tropical islands and of the Continent of America” (pag. 235 — 262), h varvid den ryktbare författaren äfven begagnat de smärre samlingar, som jemväl hemförts af Amiral Du Petit Thonars och af T. Edmonstone, hvilken sednare med skeppet Herald besökte Charlesön år 1845.

Fregatten Eugenie, som hösten 1851 från Sverige utrustades att under närmare tvenne års tid besöka åtskilliga aflägsna trakter i de sydliga farvattnen, befann sig i slutet af April månad 1852 ankrad i Panama. Dess värderade chef, Hr Contre-Amiral C. A. Virgin, som alltid så utmärkt bevisade sin nitälskan för de med expeditionen äfven af- sedda vetenskapliga syften, beslöt att låta de ombord varande naturforskarne, bland h vilka jag hade lyckan att vara förordnad medfölja såsom Botanist, på vägen derifrån göra ett kort besök på de från den vanligare kursen ej obetydligt aflägsnade Galapagos- öarne, dit fregatten således afgick från Perlöarne i Panamabugten d. 28 April. D. 11 Maj kommo vi i sigte af Chatham-ön (den ostligaste af dem alla), och en båt utsattes för att låta mig och Zoologen landstiga clerstädes, medan Eugenie gick att söka hamn längre söder ut i närheten af Kicker rock. Härigenom erhöllo vi tillfälle att genomvandra en an¬ senlig kuststräcka och se en serdeles egendomlig trakt af ön, dit vi annars på intet sätt kunnat komma. Påföljande dag qvarlåg fregatten, och vi företogo då en längre utvandring åt det inre af ön, ehuru tiden ej inedgaf att bestiga de högre skogigare regionerna. D. 13 Maj afgick Eugenie till Charles ön, hvarest oss bereddes möjlighet att i tvenne da¬ gar uppehålla oss äfven på de inre och högre bergen, och vid afseglandet härifrån tingo vi tillåtelse att i en särskilt bemannad båt landstiga på den förut alldeles oundersökta ön Indefatigable , samt sedermera om natten afsegla till Albemarle, hvarifrån vi hade att på- följande eftermiddag uppnå fregatten, som under tiden ankrat vid James~ön, hvarest ock en hastig exkursion gjordes.

Ett sä kort vistande på en från de flesta hittills kända naturförhållanden så afvikande ögrupp har naturligtvis ej kunnat vara tillräckligt att allsidigt lära känna dess naturalster, särdeles då min uppgift under dylika förhållanden måste vara att liopbringa så rikhaltiga samlingar af växter som möjligt. Det kan derföre, med kännedom deraf, att olika höjd- regioner, särdeles i dessa trakter, alltid hafva att uppvisa en högst skiljaktig vegetation, ej blifva fråga om att påstå, det jag om Galapagos-öarnes Flora kunnat förskaffa den fullständiga kännedom, som skall göra mig det möjligt att i fråga om de i densamma sig företeende växtgeografi ska förhållande rna angifva något med obegränsad visshet eller af- slutad fullständighet. Då jag emedlertid under de få dagarnes utflygter härstädes sattes i tillfälle att anteckna ett sådant antal växter, att numerären af denna ö-floras arter deri- genom vann en tillökning af mer än hälften af de förut derstädes kända, hvaribland icke färre än vid pass 80 äro att anse såsom för vetenskapen alldeles nya, så torde å ena sidan en framställning af dessa arter kunna anses förtjent att meddelas, likasom å den andra dessa nya tillägg i ej obetydlig mån ändra eller fullständigare upplysa denna Floras för¬ hållande till grannländernas.

Det skall derföre blifva föremålet för denna uppsats, att främst lemna en teckning af de särskilta af mig besökta öarnes växtlighet, dernäst betrakta densammas öfverens-

stämmelse med eller skiljaktighet från de likartade och närgränsande trakternas, sedan undersöka huruvida denna vegetation är att anse såsom här ursprunglig, eller hvarifrån och på hvilka vägar den hit inkommit, derefter kasta en blick på de särskilta öarnes för¬ hållande till hvarandra i vegetativt hänseende, samt sluta med en uppräkning af alla hittills härstädes iakttagna växter med åtskilliga anmärkningar öfver några af de genom II o ok ers ofvannämnda afhandling redan kända samt fullständigare beskrifning på de arter, som böra anses såsom förut obekanta.

1. VEGETATIONENS UTSEENDE.

Jag skall här söka lemna en skildring af vegetationens fysionomi i de särskilta öarnes olika regioner, dervid omnämnande endast de för hvarje af dessa öar eller trakter mera karakteristiska växter, livilka jag sjelf derstädes iakttagit och om hvilkas växtplats jag kan lemna säkra upplysningar.

a. Cliatham-öii.

1 högre grad än vid någon af de öfriga öarne synes man på denna kunna skilja mellan tvenne särdeles olika delar, livilka väl kunna kallas den nakna oeh den skogbeklädda. Den förra utgöres af den nordliga, den sednare af den sydligare hälften. På den förra märker man ännu i dag blott få spår till växtlighet. Der uppresa sig på några hundrade famnars afstånd från hvarandra (och ofta ännu närmare) kägellika spetsar, små vulkaner, ur hvilkas djupa kraterer kanske för icke så länge sedan de flytande massor utspytts, som nu mellan dessa lialfinstörtade eldgap utbreda sig till enformigt dystra fält. An visa dessa massor sig såsom alldeles flata hällar af stelnadt eldskum, den ena ofvan den andra, och sa bräckliga, att man endast med största fara vandrar derofvan, fruktande att vid hvarje steg bryta igenom de tunna flarnytorna och nedstörta i de dem underliggande ofantliga tomrum, som bildat sig, liksom bubblor i den kokande lavamassan. An åter har efter deras utflöde ur kratern troligen en sednare skakning och upplyftning af grun¬ den här och der uppristat de horizontala stenmassorna, och dessa ligga nu, såsom brustna kolossala block, utefter vida sträckor, liksom ispyramiderna vid kanten af glaciererna, i sin vilda förstöring ohyggliga att åskåda, svåra att beträda och omöjliga att öfvervandra. Och fastän hit ej ännu förts många mullkorn, som kunnat gifva fäste och näring åt en gryende växtlighet, kan man dock säga, att Opuntiema här frodas, stora feta armstaklika buskar af flere alnars höjd, med väldiga taggbeklädda grenar och vackra rödglänsande frukter.

Endast nere Aid den yttersta stranden (det är om vestkusten jag här talar) finner man några få spår af andra smärre buskar och lägre örter. Här bildar Varronia fiava glesa snår, bland livilka en slankig form af Cyperns dissitijlorus och Mentzelia aspera jemte Euphorbia 3 finna sparsamma växtplatser. — Det är i allmänhet dessa trakter som man bör se, för att tycka sig hafva fått ett begrepp om huru Galapagerna sågo ut, innan ännu en planta kunnat fästa sig ofvan den mörka, taggiga, hårda lavagrunden.

Närmast härintill breder sig ett flackland längs stranden, h vilket liksom bildar öfver- gä ligen till den mera frodiga och rika syddelen. Här består grunden ock nästan uteslu¬ tande af stora kantiga och skarpa lavablock, med alldeles nakna spetsar; men i fördjup- ningarne dem emellan, — ofta i sjelf va verket intet annat, än mycket tydliga ehuru all¬ deles icke upphöjda kraterer, hvaraf jag ofta räknat ett dussin på ett afstånd af 20 famnar från hvarandra — hafva några jordpartiklar hunnit afsätta sig, och efter förmultningen af de först ankommande växterna hafva nya kolonister hit anländt, livilka slutligen börjat likasom bilda små samlingar af buskar och örter. Af de förra är det egentligen Lantana

peduncularis, Varronia flava, Gossypium purpurascens, Cleroclendron molle, Scalesia divisa och Waltheria reticulata, som sälla sig tillsammans, medan Eutriana pilosa, Aristida divulsa, Stipa rostrata, Trichoneura Hookeri och Setaria AntiUarum, samt här och der en långdragen Cyperns dissitiflorus , bilda ett slags gräsmatta, der för öfrigt Euphorbia apiculata, Ipomcea Kinbergi, Batatas pentaphylla , Tribulus jadscendens och Heliophytum parviflorum äfven visa sig, medan Lorentea tenuifolia och Pectidium punctulatum i sällskap med Euphorbia recurva, Borreria ericoefolia och Galactia velutina upptaga de hårdare stensluttningarne, Cardio- spermum niolle insnärjer de högre buskarne och Cuscuta Sandwichiana äfven de lägre örterna. Mot stranden blifva buskarne tätare, gräsmattan frodigare, här till en ej obetydlig del bildad längs kanterna af små saltgölar af Sporobolus virginicus under tvenne ganska ut¬ märkta former. En på en utspringande udde högrest bergklump gör på denna öfver- gångsmark liksom en bestämd gräns och företer i botaniskt hänseende flera egendomlig¬ heter. Dess norra sluttning är mera växtrik, betäckt af den förutnämnda Mentzelia aspera , stora plantagelika samlingar af Amarantus celosioides, Scleropus squamulatus, Telanthera strictiuscula och T. echinocephala , ymnigt i buskarne, hvilka här nästan uteslutande bildas af Lantana peduncularis, Varronia leucophlyctis samt V. canescens. Högre upp gå Lycoper- sicum pimpinellifolium, Cenchrus granularis , Eutriana pilosa, Tribulus adscendens, Evolvulus simplex, Sida spinosa och rliombifolia, Abutilon Ander ssonianum , Encelia hispida; och öfverst på sjelfva berget finner man Alternanthera radicata, Oxalis Cornelii samt Panicum hirticaulon och Cenchrus platyacanthus , bildande änglika fält, der Ipomcece, Encelia hispida och Polygala cliatamen&is för öfrigt ymnigare förekomma. Närmast stranden under bergets sydliga fot ligga några små saltsjöar, hvaromkring en frodig vegetation af Rhamnece och Maytenus bilda täta stickande snår, i hvilkas skugga gömma sig Thinogeton Miersii samt Cyperns esculentus och strigosus (?). Längs sjelfva hafsstranden finner man täta tufvor af Heliotr opium curassavicum , och på fastare mark Heliophytum parviflorum samt Mollugo flave¬ scens och Sccevola Plumieri, och närmast härintill utbreder sio- ånyo en lika hemskt ofrukt- bar och våldsamt söndersliten lavanejd, som längre norr upp på ön. Men här träffar man åtskilliga ännu mera egendomliga växter, såsom Galapagoa Darwini, Euphorbia nummularia, articulata och viminea, som, lika finbladig mossa, bekläda de skrofliga lavaklipporna, från hvilka de dock tyckas erhålla så liten näring.

Ar den nu skildrade delen af ön egentligast egnad att visa Botanisten huru en nybildad, mycket egendomlig vegetation bör tänkas, innan den ännu uppblandats med eller undanträngts af invandrande och starkare nykomlingar, så är deremot den, hvartill man längre söder ut anländer, till det yttre angenämare och i allo beqvämare att bestiga. Från den af nakna, svarta och låga lavaklippor bestående stranden, der mellan hafvets oupphörligt dånande, hvita bränningar och den gröna kusten litet längre upp ett smalt bälte af korallsand utbreder sig (och livar est man ibland finner några uppkastade alger), höjer sig Chatham-ön, väl en svensk mil uppåt, troligen till 1000 fots höjd. Hela denna sträcka är på afstånd sedd alldeles lummig, mera af stora yfviga buskar, än af höga träd; men högre upp tyckas dessa löfmassor tilltaga i täthet. De nästan alltid lågt gående molnen hänga liksom beständigt deruppe öfver skogarne, och nedgjuta öfver dem en fuk¬ tighet, som lika mycket befordrar vegetationens yppighet, som de här befintliga egna och stora landtsköldpaddornas lefnadsmöjligliet. Att nå dessa högsta regioner var mig under- dagens lopp ej förunnadt, sysselsatt som jag under vandringen ditupp måste vara att

8

insamla allt det nya och för mig okända, som så rikligen mötte och uppehöll på vägen. Det är således egentligen om de lägre och medlersta trakterna af denna ös bördigare nejd jag af egen erfarenhet kan lemna en teckning.

Ett stycke uppåt från stranden visa sig ej egentliga träd utgöra den högre vegeta¬ tionen; den bildas såsom sagdt är mera uteslutande af lummiga bladrika buskar, hvaraf följande äro de förnämsta: Avicennia tomentosa längst ned med sina grenar ännu i vatten¬ brynet, Hippomane Mancinella, Lantana peduncularis, Varronia flava (den ymnigaste af alla), canescens och leucophlyctis , Tournefortia diff ormis och strigosa, Chiococca racemosa , Cro¬ ton Scouleri och Scalesia divisa. Mellan dessa uppspira här och der ofantliga Cacteer, och i skuggan gömma sig Mentzelia aspera, Boerhavia erecta och pubescens, Acalypha cordifolia, sericea och spicata, Telanthera strictiuscula och glaucescens, Blainvillea rhomboidea, Bidens leuca, ntha, Chrysanthellum pusillum, Porophyllum ellipticum, Tephrosia littoralis, Ipomoéa Gala- pag ensis, Verbena littoralis och Borreria basalis. Största delen af dessa buskar och örter medfölja ännu högre upp, men till dem sällar sig numera högre träd och bladrikare växter, som synas mera sällskapligt liafva trängt sig tillsammans och äfven deruti ådagalägga att de befinna sig på en högre ståndpunkt.

De träd, som här mera enstaka förekomma, äro Acacia tortuosa, Parkinsonia aculeata, Palea parvi folia och tenuicaulis m. fi., men de egentligaste löfmassorna bildas af förut¬ nämnde Varronier, till hvilka nu kommit V. Scouleri, Tournefortice , Chiococca, Lantance och den med rikare blommor här smyckade Clerodendron niolle. Gräsen blifva nu talrikare och tätare; verkliga mattor bildas af Panicum hirticaulon och fuscum, Cenchrus platyacanthus i stor ymnighet och Poa megastachya, jemte på något fuktigare ställen af Cyperus dissiti- florus vegetior och i smärre vattensamlingar af Panicum fluitans, i hvilkas närhet man ock stundom finner Marisens Mutisii och cornutus. De saftiga Cacteerna liafva försvunnit och med dem vissa lägre och på de lägre trakterna helst befintliga växter såsom Euphorbiacece och A marantdcece. I stället uppträda här företrädesvis Gamopetalerna genom flera Compositce och Convolvulacece ( Ipomcea Galapagensis och Kinbergi, Evolvulus glabriuseulus samt Batatas pentaphylla särdeles ymniga), ålen när man kommer något högre upp framträder såsom särdeles talrika och vegetationens hela utseende märkbart bestämmande flera Papilionacece , såsom Cassia picta, hvilken bildar verkliga busksnår, C. occidentalis, och sericea, samt Cro- t alaria glabrescens , men ännu mera Cr. pumila, kring hvilken Cuscuta Sandwichiana sling¬ rar sig i de tätaste ruskor, ofta äfven uppstigande på de närstående buskarne af Lan¬ tana och Varronia, ja ej sällan till och med på Mimoseerna.

De högre regionerna kunde jag, såsom förut nämdt är, ej hinna att bestiga, men att döma efter de redan förut under framskridandet uppåt varseblifna förändrin¬ gar i vegetationen kan med säkerhet antagas, att dessa trakter äga att uppvisa icke allenast den största rikedomen ocli yppigheten, utan möjligen äfven den intressantaste blandningen af växter som äro med andra länder gemensamma eller för öarne egendomliga. Man har nemligen framställt såsom ett antagligt factum, att i dessa trakter med temlig säkerhet kan efter graden af en ös skogsmassa bestämmas dess relativa ålder, och liäraf kan man ock sluta till, att Chatham-ön , som, kanske med undantag af James-ön, i sin sydliga del visar den största lummigheten, längst haft en vegetation af troligen från fasta landet hit inflyttade arter; till hvilken omständighet man ock bör lägga tvenne andra,

nemligen

9

nemligen den ena, att denna ö är den vestligaste af Galapagerna ocli således mest utsatt för de från Amerika kommande strömmarne och vindarne (Peruströmmen och sydostpas- saden, samt längre upp och vigtigare Panamaströmmen och nordostvinden), och den an¬ dra, att uppe i de skogigare bygderna befinner sig en liten kolonisation, kring h vilken tvifvelsutan samlat sig en del af de växter, som allestädes pläga åtfölja inenniskan och beteckna hennes odlande gång genom naturens vildmarker. Jag anser således troligt, att när dessa öar i en framtid blifva föremål för en närmare och långvarigare granskning i naturhistoriskt hänseende, skola Chatham-öns högre regioner hafva att erbjuda många före¬ teelser, som möjligen skola ställa förhållandet mellan den s. k. ursprungliga och mera tyd¬ ligt invandrade Floran, den af torra och fuktiga lokaler beroende vegetationen, i en helt annan dager, än vi nu känna.

b. Charles-öii eller Floriaita.

1 motsats till den nyss skildrade Chatam-ön visar sig denna till en del af ett annat yttre och med ett något annorlunda beskaffa dt utseende af sin Flora. A ena sidan be¬ märkas här inga fullkomligt nakna lavafält, der den hårda klippan hindrar örterna att fästa sig; men å den andra ej heller denna synnerliga lummighet, som så yppigt grön¬ kläder den föregåendes högre trakter. Den vidgar sig ingenstädes till en flat och bred kusttrakt, utan höjer sig omedelbart från stranden upp mot sitt centrum, der ett par ut- brunna, nu något grönklädda vulkankäglor (af hvilka Sadelberget, Saddle Hill, är högst) resa sig säkerligen till 1800 fots höjd öfver hafvet. Öfverallt betäckas väl de sakta slut¬ tande sidorna och de mera stupande vulkanväggarne af stora klippblock, men dessa fram¬ stå sällan i en så påfallande naken dysterhet, utan antingen gömmas de af låga träd eller yfviga buskar, eller ock öfver klä das de af slingrande växter. Vegetationen saknar dock nästan helt och hållet all saftighet; den antager ett torrt och gråaktigt utseende, som till hufvudsaklig del orsakas af de oftast risiga och taggfyllda grenarne och de smala, styfva undertill vanligen ludna bladen. Hvad som hos Galapagos-öarnes blommor för öfrigt är ett genomgående grunddrag i afseende på färgen, att nemligen gult, grått och brunt är öfvervägande, har jag (ined undantag af hos Clerodendron molle, Plumbago scandens och några få andra) isynnerhet på Charles-ön funnit bekräftadt. — Genom denna mera sluttande form hos ön åstadkommes dessutom tvenne andra egendomlig-heter i vegetationen härstädes; den ena, att de flesta här förekommande växterna intaga mera begränsade höjdregioner, hvilkas bestämmande efter denna ö således är möjligare och säkrare än efter de öfriga; den andra, att många växter, som på Chatham-ön syntes tillhöra kusttrakterna, här gå högre upp, liksom man härstädes äfven finner många växter temligen lågt ned, hvilka dock egentligen tillhöra de högre regionerna och der bättre trifvas.

Lägger man slutligen till dessa omständigheter, att Charles-ön i ett par tiotal af år varit den, hvarest man bemödat sig att grunda en ordentlig straffkoloni, och att således invandringar af menniskor och med dem följande husdjur och kulturväxter hit ägt rum, så skall det blifva klart, att åtminstone på de ställen, der dessa bosatt sig, man tyd-

2

Botanik.

10

ligare kan spåra huru det främmande emottagits af, uppblandats med eller rent af be¬ segrat det förut här varande *).

Detta blir oss redan tydligt nog vid första landstigandet vid Black Beach. Der ut¬ breda sig ej några verkliga odlingar, men ett par smärre, kring en temligen usel hydda befintliga, af kreatur och folk ofta besökta platser, och här stå — antydande bädaderas närvaro — Ricinus communis, Amarantus caracasanus och celosioid.es, Cyperus esculentus, Physalis angulata, Lycopersicum pimpinellifoWum , Flaveria Contrayerba, Trianthema monogyna , Po a megdstachya och ciliaris samt Heliojphytum parvifiorum — allt växter, hvilka man igenfinner i det g-ent öfver på Amerikas kust belägna stamlandet kring Panama och Gua- yaquil. På vägen, som härifrån förer upp till de högre trakterna, möta flera egendom¬ liga småväxter, såsom Chrysanthellum pusillum, Mollugo glaberrima, Amarantus scierant höides , Euphorbia articulata, Telantliera glaucescens och nudi/lora, Tribulus sericeus och adscendens, och buskarne häromkring utgöras hufvudsakligen af Lanta.na peduncularis , Tournefortia strigosa, Clerodendron molle, Varronia canescens, Gossypium Klotzschianum , Piscaria pauci- fiora och en annan taggig art af Rhamne ce , Maytenus o. s. v., blancl hvilka visa sig Wal- theria reticulata, Encelia hispida, Bidens leucantha, Blainvillea rhomboidea, Porophyllum ellip¬ ticum, Thinogeton Miersii, och hvarest Cardiospermum molle, Plumbago scandens, Menzelia aspera och Batatas pentaphylla göra snåren ännu tätare och ogenomträngligare.

Ungefär på miclten af denna sluttning anländer man snart till den första, egentliga samlingen af hus, ett halft dussin eländiga spjälkojor, med guvernörens föga ansenligare bvggnad i midten, och häromkring märkas några fa tecken till förut varande, nu öfver- gifna, odlingar. De förut nämnda Amaranti, Euphorbia maculata och pilulifera, ett par resliga apelsinträd, Ccipsicum annuum, Lycopersicum esculentum, Solanum tuberosum, nigrum och väldiga buskar af Solanum verbasci/ olium , Eleusine indica, Panicum fuscum, Cenchrim platy acanthus , Mariscus Mutisii samt Raphanus sativus, Sinapis arv ensis och Petroselinum sativum intaga här de torrare, bördigare platserna, medan kring smärre vattensamlingar Oplismenus colonus, Panicum multiculmum och Phaseolus cytisoides uppträda, och Azolla flyter i sjelfva källvattnet. Häromkring bildas stora snår af den yfviga Scalesia decur¬ rens och Varronia j lava jemte Gossypium med sina stora svafvelgula blommor. I allmän¬ het skulle man kunna säga, att Aid denna höjd upphöra de med fastlandet ännu gemen¬ samma växterna att uppträda som några mera väsentliga beståndsdelar af vegetationen.

Högre upp vidtager en för botanisten betydligt intressantare nejd, den som i allmänhet på öarne synes innehålla de flesta och de utmärktaste af för dem egendom¬ liga växter, såsom liggande emellan strandtrakten och höjdregionerna, hvilka båda mest egnat sig för kolonisation eller invandringar. Det är här som de buskformiga Com- positae i största rikedomen uppträda med Macrcea laricifolia, Baccharis Steetzii (B. pilu¬ lans ) och Lecocarpus pinnatifidus ; det är äfven här som en viss grupp af Amarantaceer ( Telantliera filifolia, flavicoma och strictiuscida samt Mogiphanes vestita) och Cyperaceer (Ma¬ risens Mutisii, cornutus och brachystachys samt Cyperus dissitiflorus och den pygmeiska biun- cialis) helst förekomma. Några Papmonacece ( Rhynchosia auroguttata och exigua, Galadia velutina ) slingra här sina långa refvor; och ett eller annat gräs ( Paspalum longepeduncu-

*) Näst Jaraes-ön, på hvilken Darwin längst uppehöll sig, nr Florinna bäst undersökt både af Darwin, Ed- monstone och mig, h vårföre man frän denna ö känner det största antalet af växter. Emedlertid torde man ej deraf ännu med visshet böra sluta , att den ock är den växtrikaste.

1 1

latum ocii penicillatum , Anthephora elegans med sin afart cuspidata) bilda smärre ocii tätare samlingar. Inströdda bland alla dessa finner inan Polygala obovata oeli Galapageja , Ca¬ praria biflora och Scoparia didcis, Salvia occidentalis, Lycopersicum pdruvianum och Coelestinia latifolia, äfvensom man här åter träffar Jpomcea Galapagensis , Botat as pentaphylla och Cu- scuta Sandwichiana samt mera sällan Clerodendron molle och Plumbago scandens, livilka alla nu synas upphöra. Ivarakteren af den här varande floran visar sig i en särdeles stor sällskaplighet bland både buskar och örter; de förra äro för det mesta smalbladiga och torra, de sednare fåbladiga och med särdeles utvecklade stjelkbildningar. Gult och grått äro ock här de öfvervägande färgerna, och om det för botanisten är fägnesamt att iakt¬ taga så mycket nytt och genom sin egendomlighet märkvärdigt, så kan man ej säga, att blotta betraktaren skall finna det särdeles lifvande eller angenämt.

Grönare, bördigare, och på sätt och vis mera tropiskt är det deremot uppe på sjelfva höjden af ön. Här befinna sig, såsom redan nämnclt är, flera temligen fristående vulkan- käglor af betydlig höjd, och från Sadelberget bort till ett par ännu längre i öster belägna dylika upphöjningar sträcka sig ganska betydliga slätter, dels- bevuxna af stora buskar och medelmåttiga träd, dels afrödjade och egande hela utseendet af naturliga, ehuru fattiga ängar eller rikare betesmarker. På strödda platser befinna sig några få hugsamlingar radade intill hvarandra, omgifna med häckar af en Fourcroya och Zanthoxylum lentiscifolium. Gräsen uppträda här i större massor och bestå af Sporobolus indictis, Paspalum conjugatum samt Leptochloa virgata. Den egentliga lummigheten består af större buskar af Ckiococca tri- sperma, Tournefortice species, Psychotria rujvpes och angustata, Solanum verbnscifolium och Scalesia ovata, öfver livilka Passflora foetida och Cissampelos Pareira slingra sig, och un¬ der livilka de flesta här iakttagna Ormbunkar samt Urtica latifolia gömma sig. Särdeles högvuxna apelsinträd visa i förening med Capsicum annuum och Nicotiana glutinosa ännu några svaga tecken till menniskors planteringar.

Den sista oeli betydligaste höjdregionen utgöres af de spetsiga vulkan-käglorna. I den lösa jord, som på vissa ställen betäcker åtminstone Saclelbergets norra sluttning, finner man Passflora tridaetylites , Scoparia didcis , en liten Desni odium , Phyllanthus obovatus och Teucrium inflatum; och högst upp bildas buskvegetationen af den yfviga Tournefortia rufo- sericea, Croton brevifolius, Lippia salidfolia jemte Psychotria ruflpes. En del ormbunkar {Poly podium Paradisicu, P. paleaceum , Cheilanthes heter otrichus), Borr erm ovalis, Urtica lati¬ folia, Setaria Flonana och Oralis carnosa äro de sista växter man träffar högst upp på Charles-öns centrala vulkaner; och trädstammarnes bark beklä des af några lafvar och mossor, i livilka Peperomia ramidosa fäster sig.

c. Indefntigable.

Som vårt uppehåll på denna ö endast varade ett par timmar, hvarunder jag ej ägde tillfälle att genomvandra mera än de närmast kusten belägna trakterna, är den kännedom jag om densamma kunnat förskaffa mig, särdeles ofullständig; men då densamma ej, mig veterligen, förut i botaniskt hänseende varit känd, torde ändock några, ehuru ytterst få, underrättelser derom förtjena att meddelas.

Till det yttre utseendet skiljer sig Indefatigable betydligt från de andra Galapagos- öarne. Den är nemligen visserligen till sin form nästan rundadt fyrkantig såsom Charles-

12

ön, men alldeles icke såsom den liöglänclig ocli brant med resliga vulkaner på sin miclt, utan den genomdrages af en bergskedja, fullsatt af mera sammanhängande, medelmåttigt höga toppar, och ända bort emot denna ås, i en sträcka af, som det tyckes, ungefär en svensk mil, är hela landet synnerligen lägländigt och flackt. Det saknar, troligen äfven derföre, egentliga trädsamlingar, fastän buskväxterna här synas lika öfv ervägande som på de andra öarne. Marken är dock ingenstädes naken af vegetationslösa lavafält, såsom på norra delen af Chatham, utan betäckes allestädes af mer eller mindre tätt växande örter och gräs, och sjelfva kusten utgöres här och der af temligen höga sandbankar. På ett ringa afståncl från stranden reser sig ett ungefärligen 200 fot högt enstaka berg, hvars åt alla sidor brant nedstupande sidor äro sönderkarfvade i de vidunderligaste ojemnheter, och sjelfva kammen är så smal och hvass, att den endast med stor svårighet kan beträdas.

Ehuru dessa lågtrakters vegetation på det närmaste öfverensstämmer med de nejders på Chatham-ön, om hvilka jag förut nämnt, att de betäcktes med busksnår af Lantana peduncularis, Varronier och Clerodendron molle, Tournefortice och Chiococca trisperma, och hvars gräsmatta utgjordes af Cenchrus platyacanthus, Panicum fuscum och hirticulmum m. fl., Bntatas pentaphylla, Cardiospermum molle, Mentzelia aspera, Boerhavice , Bidens leucantha, Ipomcece , och der Evolvidus glabriusculus samt Crotalaria pumila ymnigt förekommo; och ehuru det i allmänhet kan antagas att åtminstone den allra största delen af vegetationen här är alldeles densamma, som i de lägre regionerna af Chatham- och Charles-öarne, hade de ändock flera egendomligheter att uppvisa. I sanden närmast stranden kröp den storblom¬ miga Tribulus cistoides och i närheten af en liten nästan öfvergifven koja funnos Galapagoa fusca, Sderopus urceolatus, Clirysanthellum erectum och Trianthema monogyna. Bland gräs framträdde här Aristida caudata resligare än de andra jemte den särdeles yppiga Panicum fascicidatum, och der förekommo ock Euphorbia articidata, Evolvidus simplex, Clirysanthellum pusillum och erectum, lpomcca Kinbergi och ännu en annan art af samma slägte, Sida tenuicaulis, Phynchosia minima, Cassia sericea och den sträfva Heliotropium asperrimum. Men deremot företedde det omnämnda enstaka berget invid kusten det egna, att nästan alla de växter, hvilka jag derifrån medbragte, voro för denna ö egendomliga och nya arter. På sluttningen bildade Scalesia aspera, Tournefortia opaca och Varronia scaberrima glesa busksnår och uppe i springorna af den söndervittrade lavan funnos de utmärkta Lorentea linearis, Clirysanthellum erectum, Borreria dispersa (?) och Polygala pubenda.

Af den jemförelsevis betydliga mängd nya arter, som blef utbytet af endast några timmars flygtiga besök på denna ö, är det tydligt, att densamma visar åtminstone lika stor egedomlighet som de andra i vegetativt hänseende, ej blott jemförd med Amerikas fastland, utan ock med de närliggande öarne af denna arkipelag, och att vi ännu hafva mycket att uppdaga från Galapagerna, Säkerligen är det äfven i dess högre bergstrak¬ ter inåt öns miclt, som de rikaste och vigtigaste fynden skola komma att göras af den, som blir nog lycklig att framdeles närmare få undersöka Indefatigable, h vilken i allmänhet synes mindre svår att bevandra än sina grannar.

«1. Albesiarle»

Icke stort mera har jag att meddela om denna ö, än om den föregående. Vi hit- koramo tidigt på morgonen och måste härifrån afresa middagstiden samma dag.

13

Albemarle är af alla Galapagos-öarne den största oeh den, som högst reser sig nr hafvet Den är genom sin ytterliga ofruktbarhet och synbarliga nakenhet den allra mest afskräckande och den, som för naturforskaren synes erbjuda minst intresse. Och likvisst företer den helt säkert just genom denna sin bildning bäst af alla tillfälle att lära känna, huru det troligen såg ut, när dessa öar först fingo sin gryende vegetation.

Från den oftast branta stranden höjer sig ön uppåt temligen jemnt och starkt, tills man längst upp märker en bergås, som blifvit uppgifven att nå 4,800 fots höjd. Den synes temligen grönklädd, dock ännu icke af skogar; men hela ön (så mycket jag af den¬ samma kunde se) från hafvets strand upp till dessa berg utgöres af en enda kolossal pimpstensbädd, lös som packad flygsand, och hvarest den sparsammaste och torftigaste växtlighet blott fläcktals kunnat fästa sig och finna näring. Eutriana pilosa, Trichoneura Hookeri, Aristida compacta, Paspalum canescens och Cyperns dissitiflorus (en egen form) sälla sig så vidt, möjligt är tillsammans, och bilda här och der några grönskande plättar, der man mellan de ytterst ymniga och särdeles gigantiska (man torde ock kunna tillägga artrika) Cacte erna finner strödda buskar af Scalesia gummifera, Macrcea laricifolia och Lippia rosmarinifolia , samt några smärre torra buskar af ej särdeles hög bildning, såsom Euphorbia diffusa och punctulata, Acalypha diffusa, Boerhavioe , Lorentea tenuifolia och sub- squarrosa, Erigeron tenuifolium (och lancifolium) samt Asclepias angusti/ olia. På vissa ställen stänges allt framskridande af dylika kringkastade lavablock, som vi först sågo på Chatliam- ön, och det är på dessa ställen man likasom tycker sig blicka in i öarnes innandöme. Dess egentliga bål består af fast lavagrund och ofvan denna är lagrad en pimpstensbädd af ofta 18 alnars mägtighet. Hvilka eruptioner liafva ej erfordrats att bilda dessa massor! På de flesta ställen är denna bädd jemn och slät som vidsträckta fält, på andra har den drifvit tillsammans till temligen ansenliga kullar, och på andra åter är lavagrunden upp- lyftacl genom densamma och sönderbruten af inre slitningar i de ohyggligaste ruiner man kan tänka skapelsen kunna göra af sig sjelf. Att öfvergå dessa är omöjligt, att kringgå dem nära nog likaså, emedan de utbreda sig i milslånga sträckor på tvären. Dock hafva här några jordpartiklar under tidernas längd fästat sig och man finner derföre samma väx¬ ter som på alldeles likartade ställen af Chatham-ön ( Lantana peduncularis , Varronia flava , Waltheria reticulata, Cardiospermum molle clc..), hvartill såsom egendomliga komma stora tufvor af Amphochceta exaltata, Hyptis subverticillata och snår af Croton canescens.

Vid betraktande af Albemarles höjd kan man antaga, att dess vegetation längre uppåt måste vara högst egendomlig och afvikande. Darwin och Macrae (hvilka troligen lan¬ dat på öns vestsida) hafva påträffat andra och flera växter än jag; men det för denna ö hittills uppgifna växtantalet är i alla fall högst obetydligt, och säkert synes vara, att af alla öar, som hittils undersökts, är denna, ehuru högst och störst, till sin flora fattigast.

o. J a na c s - ö is.

Annu mindre än om de tvenne föregående har jag att säga om den vegetation, som finnes på denna ö. Vårt vistande der varade endast några timmar, och buskarne nere vid kusten ( Conocarpus erecta, Avicennia tomentosa och en Acacia, utom de på de förra öarne allmänna Lantanoe och Varronice ) voro så täta, att de endast med den största svårighet kunde genombrytas, och de sedermera vidtagande skogsbackarne så branta, steniga och

14

skogfyllda, att jag på den korta tiden blott kunde intränga helt litet och se, att växt- massorna här utgjordes af alldeles samma arter som på Chathain-ön.

Medan således vissa delar af ön synas beklädda med den lummigaste och frodigaste vegetation (der ifrån ock Darwin, som här längst uppehöll sig, medbragt sina flesta nya arter), visa andra trakter alldeles samma ödsliga och förstörda utseende genom sina nakna svarta lavafält, som på den af mig först skildrade ön. Till de förut härifrån kända växt¬ arterna var jag derföre ej i tillfälle att lägga mera än ett högst obetydligt antal, och jag- kan här således förbigå en framställning deraf, hänvisande till livad som blifvit sagdt om Chatham- och Charles-öarne , i den tron, att man rättast bedömer Jaines-ön om man an¬ ser den och dess vegetation likasom en medelbildning mellan de båda nyss nämnda öarnes.

II. VEGETATIONENS BESTÅNDSDELAR

Betrakta vi nu sammansättningen af den pä dessa öar förekommande vegetationen, sä skola vi visserligen finna densamma äfven här, liksom i nästan h varje annat land af någon större omfattning, utgöras dels af åtskilliga alldeles egendomliga arter, dels af sa- dana, hvilka äro gemensamma med närmare eller fjärmare belägna trakter. Men derutin- nan förete Galapagos-öarne ett i högsta grad märkvärdigt förhållande, att de äga så många sig, så vidt vi ännu veta , ensamt (ursprungligen?) tillhörande växter, i jemförelse med dem, hvilka äro med andra länder gemensamma.

Vi kunna visserligen ännu icke säga oss med fullständig noggranhet vara i stånd att uppgifva ens det sannolika antalet af alla de växt-arter, hvilka förekomma på dessa öar. De naturforskare, som hittills besökt dem, li.afva dels varit för få, dels derstädes uppehållit sig alldeles för kort tid, att dess Flora skulle blifvit af dem till alla sina delar o-rundligt undersökt. Detta inses bland annat deraf, att Ho ok er 1846 kunde säga, att af 265 da derifrån kända växter, endast 40 hade blifvit insamlade af mer än en bland de 6 naturalister, hvilkas herbarier han granskat, samt att jag efter åtta dagais besök pä öarne var i stånd att till det förut kända antalet lägga ännu 120 arter.

När en gång det blir tillfälle för en botanist, att uteslutande under en längre tid egna sin uppmärksamhet åt Galapagos-öarnes Flora, skall tvifvelsutan var uppfattning af deras vegetativa förhallanden blifva i mycket utvidgad.

Einedlertid är hvad vi redan känna härifrån i detta hänseende i icke ringa grad e«-~ nadt att sprida ljus i åtskilliga frågor, hvilka för växtgeografien äro af högt intresse. Hvacl som genom kommande undersökningar skall blifva beriktigadt eller tillagdt, torde snarare bestå i en fullständigare utveckling af livad vi nu känna, än i kullkastande af de resultater, hvilka vi redan äro i stånd att i både växt-systematiskt och växt-statistiskt hänseende draga.

Utan att tillåta mig i det följande med något anspråk på visshet eller ofelbarhet våga beröra sådana frågor, hvilka innefatta några allmännare jemförelser med grannländernas vegetation, skall jag inskränka mig till att, då jag lemnar en öfversigt af vegetationens

sammansättning och fördelning pa de särskilda öarne, främst uppgifva de egendomliga arter, livilka tillhöra en eller flere af dem, sedermera uppräkna de med angränsande län¬ der gemensamma växterna, och sluta med en redogörelse för växt-antalet pä de särskilda öarne af Galapagos-arkipelagen.

a. Egendomliga växter.

Det är sagdt, att få länder (kanske ined undantag af Australien och några dertill angränsande öar) hafva att uppvisa så många sig ensamt tillhörande växter, i jemförelse med antalet af de, med andra trakter gemensamma, som Galapagos-öarne. Deras Flora innefattar nemligen, så vidt den är bekant, 333 fanerogama växter (ty jag utesluter de lägre, såsom dels af mindre betydelse för växtgeografien, dels hittills här endast högst ofullständigt kända). Af detta ringa antal äro blott 154 gemensamma med andra trakter af jorden, men icke mindre än 179, d. v. s. mer än hälften af hela den dessa öar be¬ klädande högre vegetationen, äro för ögruppen alldeles egendomliga.

Men det är ej blott denna omständighet, som gör Galapagos-fioran så märkvärdig, härtill kommer, att hvarje af dessa öar visar i förhållande till de andra nära nog samma egendomlighet, som hela arkipelagen äger i jemförelsen med Amerikas kontinent eller Oce- aniens öar. Af de 179 för ögruppen egendomliga växterna finnas nemligen endast 5, som äro gemensamma för de 5 öar, hvilkas vegetation hittills blifvit mer eller mindre under¬ sökt; ett ganska ringa antal tillhörer gemensamt 4, 3:ne eller tvenne, medan Chatham-ön har 26 arter för sm alldeles egendomliga, Charles-ön 40, Indefatigable 9, Albemarle 22 och James 26. Hvilka dessa äro inses lätt af följande förteckningar.

1. På alla fem, fyra eller tre af Galapagos-öarne gemensamt förekommande egendomliga växter:

	Chatliam.	Charles.	Indefa-	Albe-	i James.
			tigable.	marle.	1 1
Lantana peduncularis Ands . .	—	- - -	—	—	—
Varronia flava A. . .	—	—	—	- -	—
Cyperns dissitifiorus A . . .	—	—	—	—	—
Opuntia Galapageja Ho ok . . .	—	—	—	—	—
Waltheria reticulata H. . . . . . .	—	—	—	—	—
Telanthera echinocephala M. F. . .	—	—	—		—
Sida tenuicaulis H. . . .
Chrysanthellum pusillum H. .	—	—		—
Ohiococca trisperma H. .	—	—		—
Euphorbia viminea H. ... . . . . .	—	—		—
Varronia leucophlyctis H. .	—			—	—
Borreria dispersa H. . . .		—	—		—
Erigeron tenuifolium H. . . .		—		- -	—

2. Gemensamma för tvenne af Galapagos-öame äro följande egendomliga växter:

a) För Chatham- och Charles-öarne :

Cenclmis platyacanthus A.

Ma riscus cornutus A. Telanthera glaucescens M. T. Froelichia nudicaulis II. Lecocar.pus pinnatifidus Decsne. Encelia hispida A.

Yarronia canescens A. Tournefortia strigosa A.

Ipomaea Galapagensis A. Gossypium purpurascens var. A. Abutilon Anderssonianum Garche. Polygala obovata II.

Maytenus obovatus II Acalypha cordifolia H.

Tribulus terrestris var. A.

T. maximus var. A.

1j) För Chatham- och Indefatigable-öarne:

Evolvulus simplex A.

Ipomaea Kinbergi A.

Euphorbia articulata A.

c) För Chatham- och Albemarle-öarne :

Eutriana pilosa II. Trichoneura Hookeri A. Lorentea tenuifolia DU. L. subsquarrosa II.

Galapagoa Darwini II. Discaria pauciflora H. Dalea tenuicaulis II.

d) För Chatham- och James-öarne:

Yarronia Scouleri II. Dalea paucifolia H.

Croton Scouleri II. Tournefortia difformis A.

e) För Charles- och Indefatigable-öarne:

Galapagoa fusca II.

Telanthera vestita A.

f) Charles- och Albemarle-öarne:

Ma ene a larici folia H. Polygala Galapageja II

Yarronia revoluta II. Spondias Edmonstonei II

g) För Charles- och James-öarne:

Marisens brachystachys H. Psychotria rufipes 11.

Spilanthes diffusa II. Tournefortia rufo-sericea II.

Ii) För James- och Albemarle-öarne:

Croton incanus A.

Croton Ma criei H.

3. För enskilta öar egendomliga äro följande växt-arter:

Cenchrus granularis A. Stipa rostrata A.

Aristida divulsa A. Cyperns grandifolius A. Urtica tubereulata A. Scleropus squamulatus A. Alternanthera radicata II. Telanthera strictiuscula A. Scalesia incisa II

a) För Chatam-ön:

S. divisa A.

Borreria basalis A.

B. ericaefolia II.

Vallesia pubescens A. Tournefortia pubescens II. Viscum Galapagejum H. Mollugo flavescens A. Polygala Chatamensis A. Euphorbia recurva II

E. apieulata A.

E. nummularia II E. amplexicaulis 11 Acalypha strobilifera II A. spicata A.

Oxalis Cornelii A. Crotalaria glabrescens A. Castela Galapageja II.

17

Paspalura penicillatum II.	b) För Charles-ön : Scalesia ovata A.	Acrolasia squalida H.
Panicum multiculmum A.	S. affinis H.	Sicyos villosa II.
Setaria Floriana A.	S. decurrens A.	Sesuvium Edmonstonei II.
Cyperus biuncialis A.	Borreria ovalis A.	Mollugo gracillima A.
C. rubiginosus II.	B. divaricata H.	Abutilon depauperatum H.
Peperomia ramulosa A.	B. rotundifolia A.	Acalypha velutina II.
Amarantus sclerantlioides A.	Psychotria angustata A.	A. reniformis II.
Iresine Edmonstonei II.	Lippia salicifolia A.	Croton brevifolius A.
Al teman thera subscaposa II.	Solanum Edmonstonei II.	C. albescens A.
Telanthera Havicoma A.	Acnistus ellipticus II.	Phaca Edmonstonei H.
T. nudicaulis M. T.	Viscum Henslovii II.	Desmodiuin molli aflf. II.
Baccharis Steetzii A.	V, Florianum A.	Rhynchosia auroguttata A.
Desraocephalum inelegans II.	Passifiora tridactylites II.	Rh. exigua A.
Jaegeria gracilis II. Aristida caudata A.	c) För Indefatigable-ön: Scalesia aspera A.	Tournefortia opaca A.
Scleropus urceolatus A.	Chrysanthellum erectum A.	Heliotropium asperrimum A.
Lorentea linearis A.	Varronia scaberrima A.	Polygala puberula A.
Paspalum canescens A.	d) För Albemarle-ön : Erigeron lancifolium II.	Hyptis subverticillata A.
Amphochaeta exaltata A.	Wedelia tenuicaulis II.	Lippia rosmarinifolia A.
Aristida subspieata Ii. T.	Scalesia gummifera II.	Euphorbia diffusa II.
A. compacta A.	Asclepias angustissima A.	E. punctulata A.
Telanthera angustata A.	Borreria suberecta II.	Acalypha parvula II.
Froelichia lanata A.	B. parvifolia II.	Ac. diffusa A.
Boerhavia hirsuta var. P	B. falcifolia H.	Ac. sericea A.
Lorentea gracilis H. Aristida repens R. T.	e) För James-ön: Jaegeria prorepens II.	Passifiora linearifolia II.
Epidendrum spicatum II.	Scalesia Darwini H.	P. puberula II.
Peperomia petiolata II.	S. pedunculata II.	Elaterium cordatum II.
P. flagelliformis II.	Borreria linearifolia H.	Pleuropetalum Darwini II.
P. Galapagensis II.	B. perpusilla H.	Acalypha flaccida H.
Telanthera (ang.) villosa A.	Salvia prostrata II.	Psidium Galapagejum II.
T. tilifolia II.	Varronia linearis II.	Desmodiuin filiforme II.
Pisonia floribunda II.	Ipomsea linearifolia II.	Phaseolus mollis II.
Microcaesia repens II.	I. tubiflora II.
Dessutom äro följande	trenne arter uppgifne för Galapagos-öarne, ehuru det är
kant på hvilken af dessa de	insamlats :
Haplopappus lanatus II.	Scalesia atractyloides II.	Hemizonia squalida II.

Jag skall längre frain leinna några antydningar till förklaringen af huruvida dessa nu uppräknade arter i sjelfva verket framställa egendomliga typer och äro att anse såsom på öarne alldeles ursprungliga, eller om de visa någon slägtskap med vegetationen i andra länder, derifrån stamarterne möjligen kunde vara att härleda. Till stöd för hvad som med afseende härpå skall yttras, bör tillses, h vilka de växter äro, som Galapagos-öarne otvifvelaktigt hafva gemensamma med andra länder, och hvarifrån dessa möjligen hit- kommit.

Botanik. 3

18

b. Med andra Sänder gemensamma växter.

I den förtjenstfulla framställning af Galapagos-öarnes vegetation, som D:r J. D. Hooker lemnat i XX vol. af Transactions of the Linnean Society p. 235 — 262, hänförer han den¬ samma till tvenne något skiljda typer, en vestindisk och centro-amerikansk, samt en mexi¬ kansk och tempereradt amerikansk både i den norra och södra kontinenten. Den första af dessa typer skulle innefatta alla de med andra länder gemensamma eller till sin här¬ komst mera tvifvelaktiga växterna, och salecles antyda, att Galapagos-öarne fatt en del af sin vegetation från Vestindien och Panamanäset; den andra deremot skulle utgöra de för arkipelagen mera uteslutande egendomliga, hvilka således skulle anses beslägtade med växter, som förekomma i Kalifornien, Mexiko och de sydliga Förenta Staterna samt Co- lumbias högslätter och Chili, med ett ord i bergländer vester om Andeskedjan eller på dess utplattningar.

Huruvida de för ögruppen egendomliga växterna verkligen på detta sätt med be¬ stämdhet låta hänföra sig till en tempereradt hög-amerikansk typ skall jag i det följande närmare söka utveckla. Att emecllertid de här förekommande, med andra länder gemen¬ samma växterna, väl öfvervägande, men dock ej så alldeles uteslutande, höra till den vestindiska eller centro-amerikanska typen skall jag fullständigare söka ådagalägga genom att framställa med hvilka länder de äro gemensamma.

Yi finna da nemligen, att af dessa äfven utom Galapagos-öarne förekommande kon- tinental-växter, äro icke mindre än en tredjedel, eller inalles 63, gemensamma för både gamla och nya verlden. Några af dessa gå så långt i vester som till Cap Yerd-öarne, Yest- Afrika och Goda Hoppsudden; andra stadna vid Asiens fastland (Ostindien och Kina), eller dess öar (Java, Philippinerna etc.), medan vissa blott hafva en utbredning öfver Nya Holland eller andra af Oceaniens öar. Undantager man nemligen först följande kultur-växter eller kulturen följaktige arter, hvilka anträffas nästan allestädes i länderna mellan eller nära intill tropikerna:

Cyperus esculentus. Phytolacca decandra. Poinciana pulcherrima. Cucurbita Melopepo. Cucumis Citrullus. Ricinus communis.

Jatropha Manihot. Petroselinum sativum. Raphanus sativus. Sinapis arvensis. Capsicum annuum. Physalis angulata.

Solanum nigrum.

Sol. tuberosum. Lycopersicum esculentum. Citrus Aurantium.

Carica Papaya.

så återstå ändock följande 46, hvilka hafva sin utbredning såväl gamla som nya verlden:

Paspalum conjugatum. Panicum fluitans. Oplisracuus colonus. Sporobolus indiciis.

Sp. virginieus.

Eleusine indica.

Poa megastachya.

P. pilosa.

P. ciliaris.

Setaria Rottleri. Cyperus rotundus.

C. inflexus.

Amarantus spinosus.

Boerhavia erecta.

B. panieulata.

B. diffusa.

Plumbago scandens. Ageratum conyzeides. Bidens leucantha.

Spilan the-s Acmella.

Scaevola Plumieri.

Yerbena officiualis. Heliotropium curassa vicum. Heliophytum parviflorum. H. indicum.

Ipomaea Pes Caprae.

både åt vester och åt öster i

Batatas pentaphylla. Convolvulus Soldanella. Solanum yerbascifolium. Capraria biflora.

Scoparia dulcis Cissampelos Pareira. Senebiera pinnatifida Sida rhombifolia.

S. tricuspidata.

S. spinosa.

Malaclira capitata. Paritium tiliaceum. Euphorbia pilulilera.

19

E» maculata, Rhynchosia minima. Tribulus cistoides.

Rhizophora Mangle. Cassia occidentalis. Cardiospermum molle.

Phaseolus cytisoides.

Dernäst finna vi, att följande 21 äfven på Galapagos-öarne förekommande växt-arter mera egentligen tillhöra Syd-Amerika:

Pilea succulenta.

A m a ra n tus ca ra casa nus. A. celosioides.

C ry p t o ca rpus py rifo r mis. Blainvillea rhomboidea. Coelestinia latifolia. Cordia dasycephala.

Tournefortia syringaefolia. Plantago tomentosa. Dicliptera peru viana. Clerodendroti niolle. Nicotiana glutinosa. Lycopersicum peruvianum. L. pimpinellifolium.

Thinogeton Miersii. Ilelosciadium laciniatum. Oxalis Barrelieri.

O. carnosa.

Rhynchosia punctata. Cassia picta.

Boussingaultia baselloides.

För Amerika och vissa af Oceaniens öar gemensamma äro:

Cyperus strigosus. Acacia Cavenia. Teucrium inflatum.

Vigna oahuensis. Verbena littoralis. Hyptis capitata.

På Sandwichs-öarne förekomma:

Pilea pcploides. Cuscuta Sandwichiana.

Växande i både Nord- och Syd-Amerika:

I

(Panicum fasciculatum).

Paspalum longepedunculatura. Antephora elegans.

Leptochloa virgata.

Mariscus Mutisii.

Cyperus surinamensis.

Commelina agraria.

Urtica divaricata.

U. latifolia.

Parietaria Floridana.

Boerhavia scandens.

B hirsuta.

Porophyllum ellipticum.

Wedelia frutescens.

Flaveria Contrayerba.

Deremot äro följande 20 kanska eller vestindiska arter:

Paspalum serotinum.

Panicum hirticulmum.

P. fuscum.

Setaria Antillarum.

Hvpoxis erecta.

Urtica canadensis.

Pectidium punctatum.

Spermacoce tenuior.

Chiococca racemosa.

Salvia occidentalis.

S. tiliaefolia.

Lantana odorata.

L. canescens.

Verbena caroliniana.

Turnera ulmifolia.

A vicennia tomentosa.

Tournefortia psilostachya.

Helosciadium leptophyllum.

E volvulus glabriusculus.

Passiflora foetida.

Mentzelia aspera.

hufvudsakligen att anse såsom

Baccharis pilularis.

Lobelia xalapensis.

Croton xalapensis.

Vallesia glabra.

Portulaca parvifolia.

D ry m a r i a glaberrima.

Zanthoxylum Pterota.

Trianthema monogyna.

Hippomane Mancinella.

Conocarpus erecta.

Crotalaria pumila.

Prosopis dulcis.

Tephrosia littoralis.

Rhynchosia reticulata,

Desmanthus depressus.

Neptunia surinamensis.

Acacia tortuosa.

A. flexuosa.

Mimosa asperata.

Parkinsonia aculeata.

Galactia velutina.

rent nord-amerikanska, mexi-

Z. lentiscifolium.

Desmodium tenuiculum.

I). molle.

Piscidia erythrina.

Cassia sericea.

Phyllanthus obovatus.

Äfven de växter, h vilka Galapagos-öarne äga med andra länder gemensamma, hafva en lika egendomlig utbredning öfver de särskilta öarne, som de för dem egna.

Två arter: Mentzelia aspera och Cardiospermum molle äro funne på alla.

Sex äro funna på fyra öar:

Plumbago scandens') 1, 2, 3, 4. Trianthema monogyna 1, 2, 3, 5. Boerhavia hirsuta 1, 2, 4, 5.

Batatas pentaphylla 1, 2, 3, 5. Boerhavia scandens I, 2, 3, 5. E volvulus glabriusculus 1, 3, 4, 5

’) De särskilta öarne äro betecknade med siffror, så att 1 betyder Chatham-, 2 Charles-, 3 Indefatigable-, 4 Albe? marle- och 5 James-ön,

20

Femton förekomma på	trenne öar:
Panicum hirticaulon 1, 2, 3.	Boerhavia erecta 1, 3, 4.	Thinogeton Miersii 1, 2,
P. fuscum 1, 2, 3.	Clerodendron molle 1, 2, 5.	Tribulus cistoides 3, 4, 5
Poa ciliaris 1, 2, 4.	Heliophytum parviflorum 1, 2, 5.	Tephrosia littoralis 1, 2,
Cyperns inflexus 3, 4, 5.	Cuscuta Sandwicliiana 1, 2, 5.	Acacia tortuosa J, 2, 5.
Mariscus Mutisii 1, 2, 4.	Lycopersicum pimpinellifolium 1, 2, 5.	Crotalaria pumila 1, 2, 4
Trettiotvå äro gemensamma för tvenne öar:
Paspalum longepedunculatum 2, 4.	Salvia occidentalis 2, 5.	E. maculata 2, 3.
Poa megastachya 1, 2.	Verbena littoralis 1, 2.	Conocarpus erecta 1, 5.
Cyperus strigosus 1, 2.	Lantnna odorata 2, 4.	Ga lactia velutina I, 2.
Commelina agraria 2, 5.	Avicennia tomentosa 1, 5.	Rhynchosia punctata l, 2
Parietaria Floridana 2, 5.	Solanum verbascifolium 2, 3.	Parkinsona aculeata 1, 2.
Amarantus caracasanus 2. 3.	S. nigrum 2, 5.'	Cassia picta 1, 4.
A. celosioides 1, 2.	Lycopersicum peruvianum I, 4.	C. occidentalis 1, 2.
Pectidium punctatum 1, 3.	Cissampelos Pareira 2, 5.	C. sericea I, 3.
Bidens leucantha 1, 2.	Sida rhombifolia 1, 2.	Neptunia surinamensis 1,
Porophyllum ellipticum 1, 2.	Euphorbia pilulifera 1, 5.	Acacia flexuosa 1, 3.
Lobelia xalapensis 2, 5.
Ensamt på Chatham-ön	förekomma följande 15:
Panicum fluitans.	Blainvillea rhomboidea.	Sida spinosa.
Setaria Antillarum.	Scaevola Plumieri.	Hippomane Maneiuella.
Sporobolus virginicus.	Vallesia glabra.	Rhizophora Mangle.
Cyperus esculentus.	Heliotropium curassavicum .	Rhynchosia reticulata.
Cryptocarpus pyriformis.	Ipomaea Pes Caprae.	Piscidia erythrina.
På Charles-ön ensamt finnas 58 dylika hufvudsakligen	kontinentala växter :
Paspalum conjugatum.	Hyptis capitata.	Cucurbita Melöpepo.
P. serotinum.	Lantana canescens.	Portulaca parvifolia.
Oplismenus colonus.	Cordia dasycephala.	Boussingaultia baselloides.
Anthephora elegans.	Heliophytum indicum.	Paritium tiliaceum.
Sporobolus indicus.	Convolvulus Soldanella.	Sida tricuspidata.
Leptochloa virgata.	Nicptiana glutinosa.	Citrus Aurantium.
Eleusine indica.	Physalis angulata.	Phvllanthus obovatus.
Hypoxis erecta.	Capsicum annuum.	Jatropha Manihot.
Urtica canadensis.	Solanum tuberosum.	Ricinus communis.
U. latifolia.	Capraria biflora.	Zanthoxylum lentisci folium
U. divaricata.	Scoparia dulcis.	Oxalis Barrelieri.
Amarantus spinosus.	Helosciadium 1 acina tum.	Ox. carnosa.
Ageratum conyzoides.	Petroselinum sativum.	Hesmodium tenuiculum.
Coelestinia latifolia.	Raphanus sativus.	D. molle.
Baccharis pilularis.	Sinapis arvensis.	Poinciana pulcherrima.
Wedelia frutescens.	Turnera ulmifolia.	Phaseolus cytisoidcs.
Spilanthes Acmella.	Passiflora foetida.	Prosopis dulcis.
Flaveria Contrayerba.	Carica Papaya.	Desmanthus depressus.
Salvia tiliaefolia.	Cucumis Citrullus.	Mimosa asperata.
Teucrium inflatum.
Albemarle äger blott fem:
Setaria Rottleri.	Boerhavia diffusa.	Acacia Cavenia.
Cyperus rotundus.	Rhynchosia minima.
James-ön deremot 22:
Poa pilosa.	Verbena officinalis,	Senebiera pinnatifida.
Cyperus surinamensis.	V. caroliniana.	Dry maria glaberrima.
Pilea peploides.	Tournefortia syringaefolia.	Phytolacca decandra.
P. succulenta.	T. psilostachya.	Malachra capitata.
Boerhavia paniculata.	Lycopersicum esculentum.	Croton xalapensis.
Plantago tomentosa.	Dicliptera peruviana.	Zanthoxylum Pterota.
Spermacoce tenuior.	Helosciadium leptophylluin.	Vigna oahuensis.

(Jhiococca racemosa.

21

c. Dessa växters fördelning i grupper.

Huru dessa växt-arter, som äro i arkipelagen eller på dess särskilta öar antingen rent inhemska, eller med andra länder gemensamma, fördelas inom de vigtigare växtfamiljerna , skall jag nu söka i korthet närmare framställa.

De familjer, h vilka genom sitt art-antal visa sig såsom de i Galapagos-öarnes flora mest framstående, äro följande.

Compositae utgöra här 40 arter, således något mera än 1 af hela den phanerogama vegetationen, d. ä. ungefär samma proportion, som man finner i jordens flesta länder med undantag kanske af vissa öar, såsom St. Helena, der deras antal är mycket öfvervägande, nemligen u, eller Sällskaps-öarne, der de tvärtom äro mycket underlägsna, nemligen blott A. Redan I. D. Ho ok er har anmärkt, att det näppeligen finnes något land, der Composita* äro så afvikande från de i närliggande länder förekommande, som på Galapagos-öarne. Af de 22 slägten, som här finnas, äro icke mindre än 5 alldeles egendomliga, och af de 40 ayterna gäller detsamma om trefjerdedelar, eller 20. Af de återstående 11 arterna äro 8 hemma i Nord- Amerika (Californien, Mexico, Antillerna), tvenne tillhöra Syd- Amerikas näs eller högländer, och blott en är mera egen för gamla verlden. Dels härigenom och dels deraf, att arterna af Lorentea, Scalesia och Macrcea , jemte dem af Chrysantliellum, Erigeron, Lecocarpus , Emelia och Jcegeria äro de mest utmärkande, synas de här varande Compo¬ sitae högligen erinra om den typ, li vilken förekommer i Nord-Amerika, samt några likna ett par arter från Columbien och Chili. 15 af dessa arter äro buskartade, somliga nående en höjd af 8 — 10 alnar och nästan lika stor vidd, liknande smärre träd, 14 äro der- emot att anse som halfbuskar, och återstoden som verkliga örter. Men icke mindre egen¬ domlig är arternas fördelning på de särskilta öarne. Charles-ön, som eger 20 arter, har 6 sig uteslutande tillhöriga och endast 14 med andra gemensamma; Chatham-ön har blott 11 arter, hvaraf 2 egendomliga; Indefatigäble 4, men 3 egendomliga; Albemarle 8, alla rena Galapagos-växter, och James-ön 6 arter, hvaraf 4 egna.

Papilionaceae och Mimos e se äro de till art-antalet dernäst rikaste, bestående nemligen af 30 arter, således fullt fr» af phanerogamerna. Då dessa växter, som bekant är, liafva särdeles väl bevarade, nästan alltid hvitelösa frön, så kunna de hithörande ar¬ terna lätt föras till långt afiägsna länder och äga således i allmänhet en synnerligen vid¬ sträckt geografisk utbredning. Vi finna derföre här inga egendomliga genera, och af de 30 arterna tillhöra blott 7 särskilt dessa öar. Af de öfriga förekomma 12 tillika i Syd- Amerika, 4 i Nord-Amerika och Vestindien, 5 äro spridda öfver nästan alla tropiska län¬ der och 2 tillkomma från Oceaniens öar. Afven på de särskilta öarne finner man denna gemensamhet af arter öfvervägande. Charles-ön har 13 Leguminosm, deraf 10 gemen¬ samma med de närliggande; Chatham 17 samt 15 gemensamma; på Indefatigable är 1 funnen, på Albemarle 6 och på James G.

G ra mineae innefatta 32 arter, d. v. s. mera än fö af den phanerogama vegetationen, således ett medeltal mellan förhållandet på de tropiska kontinenterna, der gräsen antagas utgöra A, och på Oceaniens flesta öar, der de uppgå till « af hela floran. Af dessa 32 är nästan hälften, eller 15 arter, för ögruppen helt egendomlig. Häribiand äro tvenne släg¬ ten, af hvilka det ena ( Amphochceia ) närmar sig Setaria och Pennisetum och det andra

22

( Trichoneura) står midt emellan Danthonia ocii Leptochloa. De egendomliga tvänne Pani¬ cea? äro analoga med mexikanska, Eutriana pilosa med nordamerikanska former; den enda Setaria och Stipa, de 5 Aristidce och de 2:ne Cenchri tillhöra mera egna sydamerikanska

typer. Af de med andra trakter gemensamma synas 14 arter hafva inkommit från Ame¬

rikas fastland och Antillerna, ehuru man finner tvänne mera uteslutande tillhöra gamla verlden. T remi e äro med Europa gemensamma, 7 med Afrika, 5 med Ostindien och tvän¬ ne med Nya Holland. Största antalet gräs förekommer på Charles-ön, som har 16 arter; Ohatham äger 13 och Albemarle 9. För Indefatigable och James är blott ett ringa antal hittills uppgifvet, ehuru dessa öar annars äro ganska grönskande. De för ögruppen mest karakteristiska gräsen äro tvifvelsutan de mellan lavastenarne uppskjutande eller på de sterila pimpstensfälten hopade Stipa rostrata, fem species af Aristida, Amphochceta exaltata, Trichoneura Hoökeri och Eutriana pilosa.

Euphorbiacea? äro jemte efterföljande familj Galapagos-öarnes mest utmärkande

växter. Af denna familj finnas här 29 arter, d. ä. nära E af phanerogamerna , således

ett jemförelsevis större antal än i något annat land. Med undantag af Euphorbia pilulifera , maculata, Ricinus communis och Jatropha Manihot, som finnas i både gamla och nya verl¬ den, samt Croton Xalapensis, Fhyllanthus obovatus och Hippomane Mancinella, hvilka äro mera egna för (Nord) Amerika, äro de öfriga 22 arterna för dessa öar alldeles egendom¬ liga, och blott föga erinrande om andra från de nordligare länderna. Charles-ön har af detta antal 12, Chatham också 12, Albemarle 9, James 6 och Indefatigable 1. En enda, Euphorbia viminea, är gemensam för 3:ne öar, fyra för 2:ne, men alla de andra 20 tillhöra blott hvar sin egen ö.

A mar an t acete representeras här af 19 arter, d. ä. ungefär fs af alla de fullkom¬ ligare växterna och således i mycket större proportion än familjen annars intager till de nu kända phanerogamerna. Häraf är blott en enda art (Amarantus spinosus) gemensam för nästan alla odlade ställen mellan tropikerna; och de tvenne andra arterna af samma slägte {A. caracasanus och celosioides ) äro troligen skilj da från de sydamerikanska arterna af samma namn. 16 Amarantacea? tillhöra således uteslutande Galapagos-öarne. Charles- ön äger 12, Chatham 9, Indefatigable 4 och James 3. Blott 5 äro gemensamma för 2:ne öar, annars 14 inskränkta mera till egna lokaler. Det öfv ervägande slägtet Telanthera är hufvudsakligen tropiskt amerikanskt, såsom ock familjen annars i Amerika äger sitt cen¬ trum och tvifvelsutan derföre här så talrikt uppträder.

Rubiaceae bestå af 16 arter, således E af phanerogamerna, och följaktligen i ungefär samma proportion som vi finna i Amerika och annorstädes. Af dessa bilda alla de till slägtet Borreria hörande arterna en för dessa öar särdeles egendomlig, blott mera aflägset med arter från Essequebo analog, grupp, hvartill komma tvänne Psychotrioe och en Chio- cocca, utan tvifvel mycket nära beslägtade med amerikanska och vestindiska arter. — Char¬ les-ön har 8 Rubiaceer, 4 för sig egendomliga, Chatham trenne och blott en gemensam med tvänne andra öar, Indefatigable en art, Albemarle 4, hvaraf trenne egna, och James 6, men blott 2:ne för sig egna.

Asperi folia? utgöra 13 arter, h varibland förekommer ett nytt slägte, nemligen Ga- lapagoa, påminnande om Coldenia från Peru eller Rhabdia från Brasilien. Tournefortia har 5 egna och 2:ne amerikanska arter, och trenne Heliotropia, som här finnas, äga en vid¬ sträcktare utbredning, äfven till gamla verlden, medan den fjerde är mycket beslägtad

23

med, ehuru säkerligen skiljd från, en amerikansk art. Chatliam-ön har G arter, Charles-ön h och James-ön 4, Indefatigable trenne och Albemarle en. En art är gemensam för trenne

öar, 5 för tvenne och de återstående 7 tillhöra hvar och en sin ö.

Solanacese innefatta 12 arter, deraf 5 tillhöra nästan alla (tropikernas) odlade trak¬ ter, 4 härstamma från Syd-Amerika, en utbreder sig ända bort åt Ostindien och trenne äro för öarne egendomliga. Bland dessa är det märkvärdiga slägtét Tliinogeton , h vilket ock på peruanska kusten äger trenne representanter. — Charles-ön är rikast på Solanaceer, hvaraf der finnas 10 arter, medan på James endast 4 förekomma, på Chatham 3, på Albe¬ marle 2 och på Indefatigable blott en.

Cyperaceae utgöra 12 arter. Deraf äro 2 Marisci egna och en gemensam med Ame¬ rikas kontinent. 5 Cyperi förekomma spridda dels äfven i gamla verlden, dels i Nord- Amerika, medan trenne synas skiljda, ehuru mycket närbeslägtade med vissa arter från Nord-Amerika och en med en art från Sandwichs-öarne. l)e flesta tillhöra Charles-ön, som

har 8, hvaraf tvänne för sig egna. Chatham äger af G arter en egen, James och Albe¬

marle 4, deraf ingen egen.

Verbenacese äga 10 arter, således fullt A af- phanerogamerna. Blott tvänne med antillanska eller central-aperikanskl arter analoga Lippiae och en från den amerikanska Lantana canescens säkert föga skiljd art äro för öarne egna; medan 3:ne Verbenae och Avi- cennia ock förekomma i Nord-Amerika, 2:ne Lantance och Clerodendron niolle i Syd- Ame¬ rika. Charles-ön har af dessa tio 6 arter, Chatham 4, Albemarle 3 och James 5. Lantana, peduncularis är en af de få för alla öarne gemensamt egna växterna.

Convolvulaceae innefatta 10 arter, hvaraf en egen Evolvulus och 4 Ipomaice. Batatas pentaphylla, Ipomcea Pes Caproe och Convolvulus Soldanella tillhöra ock gamla verlden; Cuscuta Sanclwichiana är gemensam med Sandwichs-öarne och Evolvulus glabriuseulus med Antillerna och Syd-Amerika. Chatham-ön är rikast på dessa växter; den har häraf 7 ar¬ ter, James-ön och Indefatigable 5, samt Charles-ön 4. Blott tvänne Ipomceer har Darwin funnit egendomliga för James-ön; de öfriga arterna tillhöra två eller flera öar på en gång.

C or di a c em utgöra här en mycket utmärkt ordning. Den äger på dessa öar blott slägtet Varronia (hvartill troligen ock höra Cordia dasycephala och lutea från Syd-Amerika, hvilka sägas här förekomma), men detta med 7 alldeles egendomliga arter. Chatham-, Charles- och James-öarne hafva hvardera fyra arter, ehuru ej desamma, Albemarle trenne och Indefatigable två.

Malvaceas förekomma endast med 9 arter. Af dessa äro tvänne, hörande till släg¬ tet Abutilon, en med Gossypium purpurascens nära förvandt art, samt den med andra ame¬ rikanska beslägtade Sida tenuifolia, för öarne egendomliga. De öfriga 5 arterna tillhöra nästan alla både gamla och nya verlden. Chatham-ön har 5 arter, Charles deremot 7, blott den sednare en för sig egendomlig. James har 3 och Indefatigable en art.

De återstående familjerna äro alla mindre artrika och ingripa följaktligen obetydligare i bestämmandet af florans karakteristik.

Af dessa utgöras följande 9 af arter, som dels äro för öarne egendomliga dels med andra länder gemensamma.

Urticacese hafva inalles 7 arter, hvaraf 1 egendomlig.

Nyctaginese » » Ii » » 2 »

A p o c y n e se » » 2 » » 1 »

L a b i a t se » » 6 » » 2 »

24

Passiflore® liafva inalles 4 arter, lrvaraf 3 egendomliga. Loases » » 2 » u 1 »

C u c u r b i t a c e ae » » 4 » » 2 »

P o r t u 1 a c a e e ae » » 1 » » 4 »

Z y g o p h y 1 1 e ae » » 3 » » 2 »

0 x a 1 i d e ae » » 3 » » 1 »

Följande 1 2

bestå endast af arter som äro för O r ch i d e se ( I )

Piperaceae (4)

Asclepiadeae (1)

Loranthacese (3)

C ac t eae (2)

Myr tacere ( 1 )

ögruppen egendomliga:

Byttneriaceae ( I )

Po ly galeae (4)

Celastrineae ( 1 )

B li a m n e ae ( 1 )

Spond iaceae ( I )

Ochnaceae (1).

Och slutligen äro efterföljande 21 sådana familjer, som uteslutande innefatta växter, livilka Galapagosiöarne liafva med andra länder gemensamma

a) med båda gamla och nya

Commelvuaceae (1)

P 1 u m b a g i n e ae ( I ) Goodeno viaceae (1) Scrophularinese (2) Umbel lifepe (3) Cruciferae (3)

verlden :

P a p a y a c e ae ( I ) Phytolaccacese (1) M e n i s p e r m e ae ( 1 ) Rbizophoreae ( 1 ) Sapindaceae (1).

b) med Amerikas fastland och öar: I I y p o x i d e ae ( 1 )

Salsolaceae ( I )

Plantagineae (1)

Lo bel iaceae (1)

Acantliaceae ( 1 )

Turneraceae ( 1 ) Garyophylleae ( 1 ) Basellaceae ( 1 ) Zantlioxyleae (2) Combretaceae (1).

IIL VEGETATIONENS HÄEKOMST.

Af den i det föregående lemnade framställningen synes, att ej fullt hälften af de arter, hvaraf man för närvarande känner att Galapagos-öarnes flora består, utgöres af sådana, livilka den eger gemensamma med andra närmare eller fjärmare belägna länder. Ett noggrannare aktgifvande på dessa växters förekomst utom öarne gifver vid handen, att 42 af dem också tillhöra Afrika ocli öarne öster och vester om detta fastland (Mau- ritius, Bourbon, Madagaskar, Gap Verd- och Canarie-öarna), att 40 tillika finnas i Os t indi en och dess archipelager, 15 på Nya Holland, och 43 äfven på åtskilliga eller de flesta delar af Polynesiens stora överld i Pacifiken. Men man finner clerjemte att 125 träffas i Amerika och deraf ända till 111 i norra hemispheren af det vestra halfklotet.

När man således söker ett svar på den frågan, huruvida de växter, livilka man vet vara gemensamma för andra trakter och Galapagos-öarne , äro att anse såsom derstädes ursprungliga eller dit annorstädes ifrån inflyttade eller öfverförda, ligger derföre, som det redan sagda utvisar, den slutledningen helt nära, att om de äro ditförda, så liafva de, åt¬ minstone flertalet af dem, kommit från den amerikanska kontinenten.

D:r

25

D:r J. D. Hooker har i den förnt omnämnda afhandlingen antydt, huru Galapagos- öarne, som äro vid pass 100 svenska mil aflägsna från Amerika och 500 sv. mil från den närmaste af Oceaniens öar, helt säkert från det förra landet emottagit flertalet af sina växter, och huru dessa, ursprungligen härstammande från de högre sydliga bergsplatåerna af Nord- Amerika (i Kalifornien, Mexiko, Texas och Förenta Staterna) samt från Antillerna, derifrån spridt sig till Mexikanska vikens sydkuster, kring Guatemala, Honduras- och Da- rien-bugterna, samt öfvergått det amerikanska näset vid Panama, der Cordillererna ej längre bilda någon sammanhängande bergskedja, utan upplösa sig i mera fristående berg med mellanliggande tvärdalar, hvarefter de spridt sig utåt Stilla hafvets kusttrakter. Han har derjemte visat, hvad hvar och en i dessa trakter så lätt måste bemärka, huru hafsström- mar och vindar kunna föra med sig sådana växtfrön, hvilka antingen genom hårda ytter- klädnader eller saknanden af albumen (såsom de flesta ärtväxter) eller annars genom fjun eller bihang (såsom Gossypium, Compositeerna m. fl.) äro lätta att af vågorna, stor- marne eller passaden, som herrskar i dessa trakter, lyftas och flyttas; huru foglar och menniskan sjelf äro de medel, hvarigenom växter ofta transporteras från en trakt till en annan (såsom sker med frön af Tribulus, Nicotiana, Tidiptera, Plumbago, Pisonia, Boer- havia, Gräsen och Cyperaceerna m. fl.). Hooker har vidare rigtat uppmärksamheten på, huru den från de antarktiska länderna upp mot seqvatorn flödande kalla strömmen under sitt lopp utefter Chilis och Perus kuster visserligen förer med sig frön af en och annan växt (nemligen af dem vi förut uppräknat såsom tillhörande Syd-Ainerika), men dock till följe dels af dessa Sydamerikanska kusters ofruktbarhet och saknad af större floder, dels af sjelfva Galapagos-öarnes nakna, ali humus saknande lavastränder, hvarken mägtat tillföra eller der fästa sådana växter som Palmer, Bambu o. s. v., hvilka kunnat göra vegetationen rikare och yppigare samt mera lik den på Oceaniens andra öar än nu är fallet. Dernäst har han antydt, huru man iakttagit en motström från Panamabugten, som blandar sitt vatten med denna polarström och ofta gör vattnets temperatur vid de norra öarne 1 0 grader varmare än vid de södra, samt påvisat, huru det är med denna ström, som troligen stör¬ sta delen af de för öarne (ej egendomliga) växterna blifvit införda. Och slutligen har han ock uttalat sin åsigt, att flertalet, om ej alla, af de mera rent Oceaniska arterna först blifvit förda till Amerika och sedan till Galapagerna, — ett motstycke till hvad vi mån¬ genstädes annars finna, t. ex. vid de 8 grader sydvest om Java liggande Keeling-öarne som fått sin vegetation icke direkt från det närliggande Sumatra och Java, utan der väx¬ terna gått medelst strömmar och vindar först från dessa öar till Nya Holland, och derpå genom samma medel vidare uppåt norr.

Man kan således anse otvifvelaktigt, att de växter, hvilka ej äro att betrakta såsom för öarne egendomliga, blifvit förda från Amerika. Ju mera trakterna af detta stora fast¬ land kring a?quatorn blifva undersökta och säkert kända, desto mera skall man helt visst här återfinna nästan alla dessa växter på kuststräckan från Guayaquil ända upp till Kali¬ fornien. Ty Perus sandöknar i söder och Oregon-gebietets kallare klimat i norr sätta en gräns för utbredningen af dessa växter, hvilka man på anförda skäl kan följa från sina stamländer, Mexico och Antillerna*).

*) Jag har ej ännu varit i tillfälle att med vederbörlig noggranhet granska de af mig kring Guayaquil och på den derutanför liggande ön Puna insamlade växterna; men ett flyktigt genomseende af dessa samlingar har

Botanik. 4

26

En annan fråga, som med mindre säkerhet kan afgöras är denna: huru skall man be¬ trakta de växter, hvilka vi hittills endast känna såsom för Galapagos-öarne egendomliga, och hvilka vi ej hafva oss bekant annorstädes förekomma hvarken på Amerikas fastland eller på några af Oceaniens öar? H vilken af de tvenne gissningarne skola vi antaga, an¬ tingen att dessa växter här sjelfständigt uppstått och ännu gifva prof på en alldeles sjelf- vuxen, ursprunglig vegetation, sådan vi kunna ana den kanske hafva varit i den första början, eller skola vi tro, att äfven de först hafva hitkommit någorstädes ifrån (och i så fall naturligtvis på samma väg, som vi ännu i dag se de mexikanskt-vestindiska arterna taga, då de draga sig åt vester), och, här rotfästade i en egendomlig jord, här växande upp under förändrade egendomliga klimatförhållanden, hafva så förändrat sig, att vi ej i dag längre känna igen de ursprungliga dragen, utan nödgas uppfatta dem såsom sjelf- ständiga arter, produkter af en stundeligen sig utvecklande skapelse? Lemna, med ett ord, dessa öar med sina egna vegetativa förhållanden, något bidrag till att afgöra den frågan, som i nyare tider så mycket sj^sselsatt naturforskarne, om man för växtarterna skall an¬ taga alldeles skilda eller några få gemensamma centra, livarifrån de sedan utspridt sig längre eller kortare, i den ena eller andra rigtningen?

Man bör i en sådan fråga varsamt öfverlemna sig åt blotta förmodanden, mer eller mindre sannolika gzssningar, djerfva eller förledande hypotheser; för min del vill jag här lmfvudsakligast framställa faktiska förhållanden. Vi återkalla då först i minnet, att ännu i dag visa de flesta af Galapagos-öarne, åtminstone på vissa delar, samma utseende de vid början af sin daning genom eldens inverkan troligen företedde, nakna, skrofliga, svartnan¬ de lavafält, der intet tecken till vegetation finnes, der knappast lefvande varelser (kanske med undantag af stora vämjeliga ödlor, miniatur bilder af de från jordens yta längesedan utplånade) kunna existera. Nära derintill synes en och annan Opuntia fästa sig på de torra klipporna; den förmultnar; litet mull uppstår, och deri rota sig snart några växtfrön, från hvilka en vegetation uppblomstrar ju längre i tiden desto frodigare, allt efter som den föregångna beredt jordmån, rum och möjlighet för en efterföljande. Men lika väl som vi på korall-öarne i verldshafvet äro i stånd att med bestämdhet följa de spår, hvari deras växtlighet framgått från mer eller mindre aflägsna länder, lika litet få vi troligen

visat mig, att den der varande vegetationen i mycket öfverensstämmer med Galapagernas. Följande arter har jag der funnit gemensamma: Porophyllutn ellipticum, Bidens leucantha, Solanum verbascifolium, Amarantus caracasanus och spinosus, Physalis angulata, Mentzelia aspera, Evolvulus glabrinsculus, Cardiopermum molle, Heliophytum parviflorum, Boerhavia adscendens och hirsuta, (Varronia rotundifolia) A vicennia tomentosa, Eu¬ phorbia pilulifera, Sida rhombifolia, Poinciana pulcherrima, Sporobolus virginicus och indicus, Poa pilosa, me- gastachya och ciliaris, Autephora elegans, Oplismenus colonus, Eleusine indica, Leptochloa virgata, Setaria macrostachya; och derjemte iakttagit några ännu ej bestämda arter af Lorentea, Pectidium, Telanthera, Ipomaea, Cassia, Aristida och Eutriana, som ovedersägligen äro mycket förvandta med de pä Galapagos-öarne före¬ kommande. — Uti Seemanns Flora of Panama upptagas följande äfven på Galapagos-öarne förekommande växtarter: 'Cissampelos Pareira, Malva tricuspidata , Paritium tiliaceum, ‘Sida rhombifolia, Malachra capitata, 'Citrus Åurantium, Tribulus maximus, Zauthoxylum Pterota, Euphorbia pilulifera, Hippomane Mancinella, Ricinus communis, Desmodium molle, Rhynchosia reticulata, 'Cassia occidentalis, C. picta, 'Prosopis dulcis, 'Mimosa asperata, Conocarpus erecta, Rhizophora Mangle, Citrullus vulgeris, 'Carica papaya, Passiflora foetida. Turnera ulmifolia, Mentzelia aspera, Chiococca racemosa, Bidens leucantha, Lobelia xalapensis, Batntas quin¬ quefolia, Iompaea Pes Caprae, Solanum tuberosum, S. verbascifolium, Physalis angulata, Capraria biflora, Sco- paria dulcis, 'Hyptis capitata, Salvia occidentalis, Verbeua littoralis, Plumbago scandens, 'Amarantus spinosus, Boerhavia paniculata, Commelyna agraria, Eleusine indica, Poa ciliaris. — Många andra arter äro ock ytterst närstående intill former från Galapagerna. Utom de med ett ' betecknade arterna af de ofvannämnde före¬ komma äfven följande vid Porto Bello (enligt: Primitiae Florae Portobellensis, Auct. P. J. Beurling, in Act. Holm. 1854): Paspalum conjugatum, Panicum fasciculatum.

27

antaga, att de nakna lavaklipporna på Galapagos-öarne haft förmåga att sjelfva ur sitt inre sköte fram alstra de växter, hvilka vi nu se der så småningom uppträda efter hvarandra.

Vill man således hafva en föreställning om hvilka växter ännu i dag först uppkomma pa en jord så danad som dessa öars, så är det till de nästan nakna, torra trakterna deraf man skall vända sig; ty de högre, af moln befuktade nejderna, kunna vi af många skäl anse såsom de äldsta, der vegetationens inflytande genom århundraden visat sig verksam, der vi finna flertalet af de växter, hvilka mer och mer aflägsnat sig från den ursprung¬ liga typen samt utgöra för vår uppfattning mera egendomliga arter, och efter denna växt- rikedom kunna vi ock bedöma de särskilta öarnes relativa ålder. Vi anmärka då främst saknaden af ormbunkar, hvilka ej förekomma förr än i de högre, skuggrikare, fuktigare regionerna, och i alla hänseenden äro att numera anse såsom hysterophyter på en redan förnånnen växtlighet; vi se dernäst, att de växter, som här framträda, i allmänhet höra till de ofullkomligare såsom Graminece, Cyperacece , Euphorbiaceoe , Amarantacece. Vi finna ock, att det naturligtvis är der som de första nykomlingarne bosätta sig och hvarifrån de sedan, en gång likasom hemmavände med sina nya omgifningar, stiga allt högre uppåt mot vulkanspetsar ne och molnen.

Man skulle dessutom med Ho o k er och flera i detta hänseende kunna erinra om ve¬ getationens beskaffenhet på andra i geologiskt hänseende med Galapagerna öfverensstäm- mande öar. En sådan är t. ex. Ascensio n, belägen nära nog på samma sydliga latitud och af alldeles samma afskräckande sterila, torra yttre utseende och beskaffenhet. Der består hela den dikotyledona vegetationen nästan endast af en Rubiacé och en nedliggande Euphorbia, till det yttre snarlik dem från Galapagos-öarne, och Aristida Adscensionis , ett der rätt ymnigt gräs, påminner högeligen om de af oss här beskrifne 5 nya arterna af sannna slägte. En sådan är vidare S:t Helena, en likaledes ur hafvets sköte uppkastad lavaklippa, der man nu ser de stelnade eldströmmarne slingra sig från kratern utåt de stupande kusterna. Den enda vegetation, h vilken från sin s. k. ursprunglighetstid der ännu mägtat bibehålla sig, och h vilken man ej återfinner förr än man hunnit de högsta spet- sarne af Dianas peak i öns centrum, karakteriseras också hufvudsakligen af trädartade Syngenesister, liksom vi nu finna förhållandet vara på Galapagerna. Och slutligen skall Juan Fernandes-ön vid Chilenska kusten ytterligare förete samma vegetativa egenskaper. Hos alla dessa öar se vi en vegetation, som äfven i sina egendomliga former visar mycken öfverensstämmelse med de närliggande kontinenterna.

Men vi äga i min tanke ett mera bindande bevis för den åsigt, att de växter, hvilka vi nu för tiden kunna anse såsom för Galapagos-öarne egendomliga, möjligen äro hit in¬ förda och under tidernas lopp likasom afvikit från sin ursprunglighet, samt blifvit livad vi nu se dem vara. Och detta bevis ligger i den förvandtskap dessa arter äga till andra, som vi känna från närbeslägtade trakter. I detta hänseende kan man indela ö-florans växter i trenne slag:

a) Sadane, hvilka ännu förblifvit så pass ursprungliga, att de i det allmännaste s}mas öfverensstämma ined sina Amerikanska släntingar eller stamföräldrar, men dock förete vissa afvikelser derifrån, ehuru ej så utpräglade, att man deraf kan uppfatta rätt skiljande karakterer, tillräckliga att anse dem för egna arter. Hit höra bland många andra:

28

Antephora elegans.

Poa megastacliya.

P. pilosa.

P. ciliaris.

Cyperus esculentus. Amarantus caracasanus.

A. celosioides.

Ageratum conyzoides. Porophyllum ellipticum. Scaevola Plumieri. Heliotropium curassa vicum. Cuscuta Sandwichiana.

Solanum verbasci folium. Chiococca racemosa. Solanum nigrum. Lycopersicum peruvianum Cucumis Citrullus. (Zanthoxylum Pterota). Oxalis carnosa.

Teplirosia littoralis. Desmodinm molle. Parkinsonia aculeata. Desmanthus depressus. Acacia tortuosa.

samt alla i växtförteckningen såsom varieteter uppförda.

b) Sådane, hvilka man väl till följo af ännu större afvikelser i yttre form nödgas, efter nu gällande reglor i den botaniska systematiken, uppfatta och framställa såsom skilda arter, men livilkas öf ver ensstamm els e (både till affinitet och analogi) med andra, alla nästan uteslutande Amerikanska arter, är för tydlig att kunna misskännas. Dessa skulle man, om man vill tro på växtarternas fortgående ombildning och utveckling, kunna kalla arter, som hålla på att fixera sig, som ännu äro sväfvande mellan hvad de varit och hvad de möjligen i en framtid skola blifva, och om dessa kan ett slags strid uppstå huruvida de ännu skola anses såsom varieteter af eller bestämdt skilda från redan bekanta species. Sådana äro:

Eutriana pilosa i	nära	beslngtad	med	E. curtipendula.
Cyperus dissitiflorus		»	»	C. inflexus.
C. latifolius	)>	»	»	C. auriculatus.
Peperomia ramulosa	»	))		P. microphylla.
Urtica tuberculata	»	))	»	U. latifolia.
Lippia salicifolia	))	))		L. angustifolia.
L. rosmarinifolia	)>	»	»	L. stoechadifiora.
Lantana peduncularis	»	»	»	L. canescens.
Gossypiura Klotzschianum	»	»	»	G. purpurum.
Sida tenuicaulis	»	))		S. angustifolia.
Mollugo glaberrima 1 M. gracilis )	»	«	t)	M. verticillata.
Ithynchosia auroguttata	)>	»	»	B. Eredericiana.
Psychotria rufipes	»	»	»	P. laurifolia.
Lorentca gracilis	»	»	)>	L. saturej oides.
Baccharis Steetzii	)>	))	»	B. obtusifolius.
Encelia hispida	»	))	»	E. tomentosa.
Evolvulus simplex	»	))	»	E. sericeus.
Hyptis subverticillata	)>	»	»	H. spicigera.
Yallesia pubescens		))	»	V. dichotoma.
Asclepias angustifolia	»	))	»	A. cinerea.
Tribulus sericeus	»	))	»	T. terrestris.
T. adscendens	»	»	»	T. maximus.
Solanum Edmonstonei	»	))	»	S. triflorum.
Scleropus urceolatus	»	»	)>	S. crassipes.
Varronia flava	»	»	)>	V. rotundifolia.

jemte många flera.

c) Sådane, om hvilka numera föga tvifvel kan uppstå, att de äro skilda frän andra oss hittils bekanta arter och följaktligen äro att betrakta som helt egna species men hvilka i de flesta fall tillhöra slägten, som ock hafva närstående representanter i andra länder. Dessa kunde man anse vara sådane, som möjligen först uppträdt på öarne och nu mest afvikit från sin ursprunglighet. Till detta slag kunna räknas:

29

Panicum multicuhnum. Ampliochaeta exaltata. Stipa rostrata.

Aristidae sp. 5. Trichoueura Hookeri. Mariscus cornutus. Epidendrum spicatum. Peperomife sp. 5. Alternantherae sp. 2. Telantherae sp. 8. Froelichice sp. 2.

Loren teae sp. 3. Erigerontis sp. 2. Desmocepbalum inelegans. Microcoecia repens.

Wedclia tenuicaulis. .Tnegeriae sp. 2.

Scalesiae sp. 10.

Macrae as sp. 1 . Lecocarpus pinnatifidus. Chrysanthelli sp. 2. Borreriae sp. 1 i . Varroni ae sp. 9. Tournefortiae sp. 5. Galapagoae sp. 2 Ipomaeae sp. 4 Visci sp. 3.

Passiflorae sp. 3. Abutilonis sp. 2. Polygalae sp. 4.

O. S. V.

Såsom ett ytterligare stöd för hvad här blifvit anfördt kan ock dessa vexters nuva¬ rande utbredning på öarne gälla. Man finner nemligen, att de, hvilka tillhöra det första slaget, vanligen nu intaga de lägre regionerna; att de af det andra, som tydligen visa sig något mera afvikande, företrädesvis förekomma i de medlersta nejderna; medan de, hvilka höra till det tredje, d. ä. de mest egendomliga och mest skiljda arterna, jemväl finnas på de högst belägna bergen och slätterna. Naturligt är, att detta endast kan sä¬ gas gälla i allmänhet, emedan det är tydligt, dels att växternas egen natur, arten af deras frön o. s. v., dels att lokalernas beskaffenhet skall inverka i högsta grad hindrande eller befordrande deras spridning öfver större eller mindre sträckor.

Man skulle visserligen härvid kunna göra den anmärkning, att de arter, hvilka jag sagt synas egendomliga för Galapagos-öarne men analoga med Amerikanska species, ej med rätta borde uppföras såsom skilda former utan endast såsom varieteter af sina huf- vudspecies. Utgående från den åsigten, att växterna, åtminstone ett särdeles stort antal af dem, hafva förmågan att vidt omkring sprida sig och att clervicl visserligen antaga nå¬ got främmande i habitus men bibehålla det väsentliga i sin art-natur, skulle man utan tvifvel kunna betydligt reducera det för dessa öar uppgifne antalet af sjelfständiga växt¬ arter. Man skulle då icke anse Galapagerna — i afseende på vegetati ons-karakter — annat än som en del af den Mexikanskt- An tjllänska regionen, och deras Flora, såsom ett fragment af den, hvilka längre öster ut äger sitt centrum. Men mot en dylik åsigt och ett dylikt påstående kunna, kanske med något skäl, tvenne invändningar göras.

För det första synes det vara alldeles oundgängligt, att de systematiska framställnin- garne till hufvudsaklig del afse det nuvarande. Om arter förekomma, hvilka sinsemellan förete en i ögonen fallande olikhet i utseende, om denna olikhet låter angifva sig medelst karakterer, hvilka, såvidt vi känna, äro constanta och lika väsentliga som de, som skilja andra otvifvelaktiga species af samma eller något annat genus, så torde man vara berät¬ tigad att upptaga dem såsom sjelfständiga lemmar i den formseries, hvars helhet utgör ett genus eller en familj. Beträffande de ifrågavarande arterna vill jag i det följande bemö¬ da mig att tydliggöra, huru de erbjuda sådana karakterer, att de i de flesta fall, utan minsta svårighet begränsas från de dem närstående. Blott då när alldeles otvifvelaktiga mellanformer, dem vi kunna följa, uppenbara, huruledes de utbildats från sina typer, kunna de såsom afarter, varieteter eller former angifvas.

30

För det andra är ju afsigten med dessa samma framställningar att gifva en i möjli¬ gaste måtto trogen bild af landets vegetation, karakter eller egendomlighet. Huru skulle en riktig föreställning kunna fattas om Galapagernas Flora, om vi sade att der uppträda idel Amerikanska former, om hvilka man dock måste medgifva, att de äro från dessa rätt betydligt afvikande? Ar det en sanning, att dessa öars natur är i högsta måtto afvikan- de, emedan dess villkor: läge, klimat, jordgrund och ålder, äro så högst skiljda, så måste uppfattningen af denna naturs alster blifva sannare, om de ej alldeles identifieras med typer, som stå såsom uttryck för helt andra förhållanden.

Af dessa sammanlagda orsaker och öfvertygad derom, att vetenskapen i sin helhet och enkannerligen kännedomen om Europas växtför hå llandln betydligen vunnit af de nog¬ granna detaljundersökningar och de äfven i det enskilda mest ingående special-framställ¬ ningar, hvilka egnats detta lands Flora — är det som jag ej tvekat, att såsom egna, med förut kända alldeles lika berättigade, arter uppföra dessa former, hvilkas samband med vissa typer jag alltid sökt angifva. Hufvudsyftet dermed har varit att antyda, huru Galapagernas Flora visserligen till sina grunddrag öfverensstämmer med clcn, som anträffas på fasta landet eller öarne österut, men att den företer en stor mängd af egendomlighe¬ ter, hvilka kunna hafva blifvit frambragta af de inverkningar en främmande jordrymd och olika klimatförhållanden under oberäkneliga tidrymder utöfvat på dessa organiska varelser. Om ock det synes sannolikt att antaga, det de på dessa öar förekommande växter alla härstamma från Amerikas fastland, men utbildats under oberäkneliga århundradens lopp till afvikande former — om Galapagernas Flora med ett ord lemnar ännu ett bevis för en alltjemt om ock omärkligt långsamt fortgående skapelse, der nya gestalter utvecklas från förutvarande typer — detta kan vara sannolikt, men torde ej lätt kunna bevisas.

IV. VEGETATIONENS STATISTIK

Här meddelas slutligen uppgifter på dessa växters fördelning i familjer och på de särskilta öarne. 1 efterföljande tabell har jag angifvit antalet af de arter hvarje familj äger på alla öarne tillsammantaget och på de enskilta öarne. För de särskilta kolumnerna utmärker siffran 1 totalbeloppet af arter, som der förekomma, 2 huru många Galapagos- växter der finnas, och 3 huru många af dessa äro för ön alldeles egendomliga. Huru många kontinentalväxter som förekomma, finner man genom att subtrahera n:o 2 från n:o 1.

3]

	Alia.	| Chatam.	Charles.	Indefatigable.	Albemarle.	James.
	1	2	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3 i
Fungi .	1					1
Lichenes. .	9	—	1	—	—	7	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	—
Hepaticae. .	6	1	—		—	6	i	1	—	—	—	—	—	—	2	—	—
Musci .	4	1				4									1
Filices .	30	8	1	1	-	15	5	3	—	—		1	—	—	21	4	3
Salviniaccae .	1	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	— I
Gramineae.. .	3 2	15	13	C	3	16	4	3	4	i	1	9	6	4	2	1	1
Cypcraccce .	12	6	0	3	1	8	5	2	1	i	—	4	1	—	4	2	-
Comme! ynacece .	1			i		1									1		—
Hynoxidece. .	1
Orchi tine .	1	1												—	1	i	1 |
Piperaccoe .	4	4	—	—	—	1	1	i	—	—	—	—	—	—	3	3	3
Urlicacece .	7	1	1	i	1	4	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	—
Salsolacece.. .	1	—	1		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	— i
Amaranlaccce .	19	16	9	7	3	12	10	5	4	3	1	2	2	1	3	3	1
Nyctagineae. .	C	2	3	—	—	2	—	—	2	—	—	4	1	1	3	1	1 1
Planlagincce .	1								—						1	. —	— I
Plumbaginem .	1	—	1	—	—	1	—	—	1	—	—	1	—	—	—	—	—
Composilce . .	40	29	11	8	2	20	12	6	4	4	3	8	8	4	6	6	4
Goodenoviacece .	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Lobeliacece . .	1	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	_	—	1	—	—
rtubiaceoe .	16	14	3	3	2	8	8	4	1	1	—	4	4	3	6	4	2
Apocynece .	2	1	2	1	i
Asclepiadea; .	1	1										1	1	1	—	—	—
Labialce .	6	2	—	—	—	4	—	—	—	—	—	1	1	1	2	1	1
Verbenaccai .	10	3	4	3	—	6	2	1	1	1	—	3	2	1	5	1	—
Cordiaeew .	8	7	4	4	_	4	3	1	2	2	1	3	3	1	4	4	1
Asperi foliae .	13	8	6	4	i	5	3	—	3	3	2	1	1		4	1
Convolvulacece . . .	10	5	7	3	—	4	1	—	5	2	—	—	—	—	5	2	2
Solanaccce .	12	3	3	1	—	10	2	1	—	—	—	2	-	—	4	—	—
Scrophularinece .	2	—	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Acanlhaceae .	1														1
Umbcllifcrce .	3					*)									1
Loranthacece .	3	3	1	1	i	2	2	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Menispermeoe . .	1					1									I
Cruci fera; .	3					2									1
Turneraccae .	1
Passiflorece .	4	3	—	—	—	2	1	i	—	—	—	—	—	—	2	2	2
Loascae .	2	1	1	—	—	2	2	i	1	—	—	1	—	—	1	—	—
Papayaccce .	i					i
Cucurbilaceae .	4	2	—	—	—	3	1	i	—	—	—	—	—	—	1	i	1
Cacleae .	2	2	2	2	—	2	2	—	2	2	—	2	2	—	2	2	—
Porlulacacece .	7	4	3	1	3	4	2	2	1	—	—	1	—	—	2	3	1
Caryophyllacece .	1														3
Pliylolaccaccce .	1														1
Basellaccw .	1					1

32

1	Alia.	Catham.	. Charles. j	Indefatigable.	Albemarle.	James.
	1	2	1	2	3	1	2 |	3	1	2	3	1	2	3	1	2	3
Malvacea; .	9	4	5	3		7	4	1	1	1	_				3	1
Byllneriacete .	i	1	i	1	—	i	1	—	1	1		1	i	—	1	1	—
Aurantiacece .	1					i
Sapindacem .	>		i	—	—	i	—	—	1	—	—	1	—	—	1	—	—
Polygalem .	4	4	2	2	1	2	2	—	1	1	1	1	i	—	—	—	—
Celastrinea; .	1	1	i	1	—	i	1
Rhamnete .	1	1	i	1	—	—	—	—	—	—	—	1	i	—	—	—	—
Euphorbiacece .	20	22	12	11	7	12	7	4	2	1	—	fl	8	4	6	4	1
Spondiacem .	1	i	—	—	—	1	1	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—
Ochnacece .	1	i	i	1	i							-
Zanlhoxylece .	2					1									1
Zygophylleat .	3	2	2	2	—	2	2	—	1	—	—	1	—	—	1	—	—
Oxalidece .	3	1	i	i	i	2
Combretacccc .	1	—	i	—											1
Rhizopliorew .	J	—	i								1 —						-
Myrlaccw .	1	1													1	1	1
Papilionacece .	23	7	14	4	2	13	3	3	1	—		5	1	—	4	3	2
Mimosem. .	7	—	1 3	—	—	1 5	—	—	—	—	—	i	—	—	2	—	—

Vicl denna förteckning bör observeras:

1) Att för de 3:ne Haplopappus lanatus Hook. , Scalesia atractyloicles Arv. och Hemi- zonia squalida Hook., intet specielt växtställe på Galapagos-öarne är nppgifvet, blott i allmänhet, att de äro för dem egendomliga.

2) Att följande äro till arten obestämda:

Setarise sp. 1 från Albemarle. Rubiae sp. 1 fr. Charles. Tetramerii sp. 1 fr. James. Clerodendri sp. 2 fr. Charles. Ipomaeae sp. 1 fr. Indefatigable. Scrophularinearum sp. fr. James.

Cerei sp. från alla öarne.

Euphorbiae sp. fr. Chatam.

» » » Charles.

Aeaciae sp. fr. Chatam o. Charles.

» » » Charles.

Samt några audra ännu mera svårbestämda.

Man finner då af förestående tabell, att hela antalet af från Galapagos-öarne nu med säkerhet kända växter uppgår till 383 arter. Häraf äro:

Crvptogamer . . . 51, d. ä. mera än ^ af phanerogamerua ;

Monokotyledoner 47, — g af Dikotyledonerna eller | af hela vegetationen:

Dikötyledoner . 285, — vid pass g af phanerogamerua;

samt att af dessa 332 phanerogamer 154 äro gemensamma med andra länder och 178 hittils endast kända att förekomma på denna märkvärdiga ögrupp. Se vi vidare på för¬ hållandet mellan dessa egendomliga eller med Amerika hufvudsakligen gemensamma väx¬ ter, så visar det sig, att af de 47 Monokotyledonerna äro 22 egna och den andra hälften med andra länder gemensamma arter, samt att ungefär samma proportion ock herrskar bland Dikotyledonerna, der af 285 växter 156 äro för Galapagerna egendomliga.

Beträffande de särskilta öarnes phanerogama vegetation tydliggöres den af följande tabell:

33

	Chatham.	Charles.	Indefa- tigable.	Albe- marle.	James.
Total-antalet af växt-arter . . . .	129	183	40	68	93
Galapagos-växter *) .	78	82	24	43	47
Kontinental-växter .	51	101	16	25	46
Egendomliga Galapagos-växter .	26	40	9	22	26
Egna kontinental-växter . .	15	58	—	5	22
Med de andra öarne gemensamma Galapagos-växter	52	42	15	21	21
Med de andra öarne gemensamma kontinental-växter	36	43	16	17	24

Charles-ö n här således den rikaste fl or an, nemligen mera än hälften af alla i hela arkipelagen hittils kända phanerogamer. Dess Galapagos- och kontinental- växter äro till antalet så lika hvarandra, att de förra endast med 19 understiga de sednare, hvarjemte man ser, att de för ön alldeles egna växterna af båda slagen iakttaga nära nog samma förhållande, att nemligen de egna Galapagos-växterna äro 18 färre än de egna med kon¬ tinenten gemensamma, samt att hvardera af dessa egna utgör ungefär hälften af sitt huf- vudslag. Deraf blir ock naturligtvis en följd, att de arter (af både kontinental- och Ga- lapagos-växter) , hvilka denna ö har gemensamma med de andra öarne, äro lika många, nemligen några och 40 stycken.

Öns Galapagos-växter förhålla sig således till alla phanerogamerna

» kontinental-växter .

» egna Galapagos-växter .

» » kontinental-växter .

som	1:	2,2
som	! :	1,8
som	1:	4,5
som	1:	3,1

Chatant-ön kommer dernäst i anseende till växt-antalet, som dock är 54 mindre än på Charles-ön, hvilket till betydlig del orsakas af de odlade eller med odlingarne följande växterna, som derstädes förekomma. Här är skillnaden mellan kontinental- och Gala¬ pagos-växter betydligare och alldeles omvänd; de sednare äro här med 27 arter talrikare än de förra, och de af båda slagen för ön uteslutande egna uppgå här till blott en tred¬ jedel, och således utgöra de egna Galapagos-växterna nästan dubbla antalet af de egna kontinen tal-växterna. Vi få derföre här följande proportioner:

Öns Galapagos-växter förhålla sig till alla phanerogamerna som I: 1,6

» kontinental-växter . . som 1: 2,5

» egna Galapagos-växter . som 1: 4,9

» » kontinental-växter . som 1: 8,6.

James-ö n har ett ännu mindre växt-antal än de båda förra, nemligen blott hälften af de hittills på Charles-ön iakttagne; de här varande Galapagos- och kontinental-växterna äro nästan lika många, således hvardera ungefär hälften af hela phanerogama floran, lika¬ som åter halfva antalet af dem (d. v. s. fjerdedelen af alla) äro för ön uteslutande egna.

*) Med Galapagos-växter förstå vi sådane, som hittills endast äro kände tillhöra Galapagos-öarne, med konti¬ nental-växter deremot sådane, som ock förekomma annorstädes utom arkipelagen och mest på den amerikan¬ ska kontinenten.

Botanik.

5

34

Albemarles phanerogama flora utgör blott en tredjedel af Charles-öns. Ungefärligen två tredjedelar deraf äro rena Galapagos-växter och den återstående tredjedelen kontinen- tal-växter. Medan af de sednare blott en fémteclel är för ön egen, är deremot nära hälften af Galapagos-växterna här ensamt för ekommhnde. De egna kontinental-växterna utgöra således nära en femtedel af de egna Galapagos-växterna.

Indefatigcible visar sig, nästan okänd som den ännu för oss är, äga den torftigaste floran, uppgående i artrikhet nära till en femtedel af Charles-öns. Men äfven här äro Galapagos-växterna vid pass dubbelt så många som kontinental-växterna, då vi deremot finna, att af de förra nästan hälften, men af de sednare ingen enda är för ön alldeles egendomlig. Dessa förhållanden skola dock med en noggrannare kännedom af öns flora säkerligen alldeles förändras.

Slutligen är det mig en angenäm pligt att erkänna den förbindelse hvari jag står till nedannämnde gynnare och vänner, hvilka vid bestämmandet af dessa växter biträdt mig med flerfaldiga upplysningar, nemligen D:r Fr Klotzsch, som med vanlig liberalitet be- redt 111ig tillfälle att jemföra och begagna de rika botaniska samlingarne i Berlin, Prof. El. Fries i Upsala, som bestämt de få Lichenerna, D:r K. Muller i Halle, som öfversett Musci, D:r J. Steetz i Hamburg, som granskat några Compositae och D:r A. G ar eke i Berlin, som benämnt åtskilliga Malvaceae. Den berömde författaren till den första fram¬ ställning af dessa öars Flora, D:r J. D. Hooker, hvars arbete till så väsentlig del ligger till grund för detta, har godhetsfullt meddelat mig flerfaldiga upplysningar om de arter jag till hans granskning öfversändt, hvilka vid denna framställning kunnat begagnas och hvarigenom art-bestämningarne torde hafva vunnit en större säkerhet.

-

STOCKHOLM , 1857. P. A. NORSTEDT & SÖNER. -

ENUMERATIO PLANTARUM

IN

INSULIS GALAPAGENSIBUS

HUCUSQUE OBSERVATARUM.

FUNGI L.

1. SCHIZOPHYLLUM.

Fr. Obs. 1 p. 103. Endl. gen. n. 450.

1. S. commune Fries Syst. myc. I p. 330. Hook. Transactions of the Linn. Soc. vol.

XX p. 164.

Hab. in insula Charles {Darwin).

ALGiE L. Agardh.

(In littoribus insularum, praecipue Chatham, species aliquot hujus ordinis legimus, quas autem deinde vento violentissimo in navigatione, quum exsiccandas eas praeparavimus , ami¬ simus).

LICHENES (. L .) Juss.

2. EAMALINA.

Achar. Lichen. 122. Endl. gen. n. 177.

2. R. indica Fr. Kongl. Vet. Ak. Handl. 1820, p. 43.

Hab. in truncis arborum regionis summae insulae Charles (Ipse).

3. EVEENIA.

Achar. Lichen. 84. Endl. gen. n. 178.

3. Ev. flavicans Sw. FI. iud. occ. III p. 1908. var. crocea (Dill. Musc. t. 13 f. 16).

Hab. in arboribus reg. summae ins. Charles (Ipse).

4. Ev. juBATiE {Fr. Sched. erit. 9 p. 33) affinis sp.

Hab. cum priore in insula Charles (Ipse).

Specimen sterile non rite determinari potest.

Botanik.

6

36

4. ROCCELLA.

DC. fl. fr. II 334. Endl. gen. n. 176.

5. R. tinctoria Ack Lich. univ. p. 439.

Hab. in scopulis littoralibus ins. Chatham et Charles (Ipse).

5. STICTA.

Schreb. gen. n. 1668. Endl. gen. n. 173.

6. S. aurata Ack Syn. meth. p. 321. Hooh 1. c. p. 164.

Hab. in insula James ( Darwin ).

6. USNEA.

Hoffm. pl. Lichen, t. 30 f. 2. Endl. gen. n. 179.

7. U. plicata Ack Syn. meth. p. 305. Hooh 1. c. p. 164.

Hab. in insulis James {Darwin) et Charles (Ipse).

7. PARMELIA.

Fr. Lichenogr. 56. Endl. gen. n. 172.

8. P. leucomela Ack Methocl. Lich. p. 256.

var. filiformis (Borrera leucomelas Ack — Hooh. 1. c. p. 164).

Hab. in insula James {Darwin).

9. P. physodes Fr. Lichen, p. 64. Forma huic speciei affinis.

Hab. in insula Charles (Ipse). Sterilis lecta.

10. P. perlata Fr. Lichenogr. p. 59.

Hab. in ins. Charles (Ipse).

HEPATIC/E Juss.

8. JUNGERMANNIA.

Dill. Linn. gen. n. 1662. Endl. gen. n. 474.

11. J. VAGINATA Sw. HooL 1. C. p. 164.

Hab. in insulis James et Charles {Darwin).

12. J. Tamarisci Hooh. — Hooh. 1. c. p. 164.

Hab. in insula Charles {Darwin).

13. J. filiformis var. laxa Sw. — Hooh. 1. c. p. 165.

Hab. in insula Charles {Darwin).

14. J. filicina Hooh. — Hooh. 1. c. p. 165. var. tenuis.

LIab. in insula James (Ipse). Var. in ins. Charles et James {Darwin).

15. J. atrata Sw.? Hooh. 1. c. p. 165.

Hab. in insula Charles {Darwin).

16. J. pungens Wils. in Hoolc. 1. c. p. 165. Hab. in ins. Charles {Darwin).

37

MUSCI Dill. Linn.

9. MACROMITRIUM.

Brid. mant. 13.2. Endl. gen. n. 511.

17. M. scabrisetum Wils. (Transact. of Linn. Soc. XX p. 165): »dioicum; caespites densi lati, Inteo-ferruginei ad apicem viriduli, radiculoso-tomentosi; caulis repens, inferne rubi- ginosus, ramis permultis protensis elongatis, parum fastigiatim divisis, densifoliis; folia caulina teretiuscula, superne valde incurva, madefacta erecto-patentia, virentia, e lan- ceolato acuminata, plus minus flexuosa, margine parum revoluta integra, nervo crasso fuscescente subexcurrente, inferne e cellulis ellipticis incrassatis viridulis, superne angu- lato-rotundatis , valde papillosis areolata; pericli, latiora strictiora pallidiora, longius acu¬ minata, minus plicata, ubique e cellulis ellipticis incrassatis lutescentibus areolata; theca in pedunculo erectiusculo rubro torto ubique papilloso erecta, globoso-ovalis, pallide ferruginea, sicca valde sulcata, ore constricta; operculum erectum, longe rostratum; ca- lyptra glabra plicata.» Muli.

C. Muli. Synops. Musc. II Suppi, p. 647. Bot. Zeit. 1856, p. 170.

Hab. in insula Charles, regione editiore {Darwin et Ipse).

10. DIOR ANUM.

Hedw. Fund. II. 91 t. 8. Endl. gen. n. 527.

18. D. Anderssonii C. Muli. (Bot. Zeitung 1856, p. 169): »laxe caespitosum elatum sub- gracile flavo-nigricans , humore flaccidum flexuosum, ramis elongatis vel innovationibus brevibus saepius strictioribus pluries divisum, apice parum secundum; folia caulina sicca et madefacta laxe conferta erecta, vix subsecunda, elongate lanceolato-acuminata stri- ctiuscula, canaliculato-concava, nervo lato laxe reticulato laevi, apice folii solum dorso scabendo, acumen totum occupante percursa, margine erecto apice denticulato, cellulis alaribus planis multis laxe parenchymaticis purpurascentibus, sursum ellipticis virentibus laevissimis incrassatis.»

Campylopi species C. Mali. — Ancis. Kongl. Vet. Akad. Handl. 1853, p. 125 n. 19.

Hab. in insula Charles (Ipse).

»D. incrassato Ktze. e Peruvia habitu proximum sed foliis depilibus atque notis supra distinctius ex¬ plicatis longe recedens. Post N:o 82 Syn. ponendum est.» C. Muli.

11. NECKERA.

Hedw. Brid. Bryol. II. 226. Endl. gen. n. 575.

19. N. nigrescens. Schw. Suppi. III 1 , 2 t. 244. Hooh. 1. c. p. 185.

Hab. in insula Charles (Ipse). An eadem quam in insula James legit Darwin?

20. N. Anderssonii C. Milii. (1. c. p. 170): »laxe caespitosa subpendula, dimorpha: caulis primarius prostratus longe repens, foliis robustis pallide rufescentibus subcomplanate dispositis dense foliosus, ramis elongatis substoloniformibus gracilibus magis teretibus flexuosis stramineis, basi solum divisis; folia e basi semiamplexicauli margine parum

38

bullato revoluta latissime ovata, acumine plus minus longo et strictiusculo terminata, inaequalia, subflexuosa, nervo tenui infra apicem evanido percursa, planiuscula, rarius complicato-concava, e cellulis lineari-angustis laevissimis, ad infimam basin laxioribus ar colata, ubique tenerrime denticulata.»

Hab. in regione editiore insulae Charles (Ipse).

»jV. filiferce ob caulem dimorpbum similis, sed notis propriis supra descriptis distincta species.» C. Miill.

FILICES Linn.

12. POLYPODIUM.

Linn. gen. n. 79. Endl. gen. n. C15.

21. P. Paradisus Langsd. et Fischer Plantes &c. p. 11, tab. 11. Hook. 1. c. p. 165.

Hab. locis umbrosis elevatioribus ins. Charles (Ipse) et in ins. James {Darwin).

22. P. Pleiosoros Hook. fil. 1. c. p. 166.

Hab. in insula James {Darwin).

23. P. paleaceum {Hook.): fronde late ovato-ovali tripinnata, pinnis primariis et secunda¬ riis alternis subappropinquatis, primariis triangularibus, secundariis late linearibus apice attenuatis, curvatis, pinnulis incisis vel subintegris, laciniis plerumque obtusis, utrinque glabriusculis margine tenuissime ciliatis; collo et rachi squamis lanceolato-linearibus acutis longis mollibusque rufescentibus erectis densissime paleaceis.

Hook. fil. 1. c. p. 166 (?). Ands. 1. c. p. 126.

Hab. in summo cacumine montis elevatissimi ins. Charles (Ipse et Darwin?) et in

insula James ( Darwin )?

E descriptione Ilookeriana, ut speciminis fragmento tantum fundata, lia3c filix pulcherrima et singularis Hx certe determinanda; in plurimis tamen congruit, quare nomen novum ei non imponere, sed descriptionem fusiorem dare volumus.

Cmspitose crescit, bi- tripedale. Collum rhizomatis crassum et turiones novelli paleis 1 — 2 uncias

longis, inferne lineam latis subulato-acutissimis pellucidis pallide rufo-nitentibus arrectis vel divaricatis den¬ sissime obtecta. Rachis frondis quadrangularis sulcata, vix pennae gallinaceae crassitie, flavo-virescens, cum raclii secundaria et tertiaria paleis multo brevioribus acutis pellucidis rufis divaricatis vel corrugatis dense vestita et tuberculis minutis asperula. Pinnae primariae 1 — 2 infimae semiunciam, sed 2 — 3 sequentes unciam remotae, inferiores arcuatim patentes, subreflexae, sub-15-jugee, 6 — 8 unc. longae, e basi triangulari (4 uncias lata) acutissimae, superiores breviores, divaricatae, basi angustiores. Pinnae secundariae usque ad rachin sub- adpresse-paleaceam pinnatisectae, multi- (10 — 15-) jugae, majores 4 uncias longae, vix unciam latae, inferne exacte lineares, supra medium acutatae, subrecurvatae. Pinnulae suboppositae lineari-oblongae, basi lata ses¬ siles et subdecurrentes, apice oblique rotundatae (interdum quasi acutiusculae), margine nunc remote et sat profunde crematae, nunc subintegrae, superne ad venas pilis paucis albescentibus conspersae, subtus glaber¬ rimae, margine pilis minutis articulatis subrufescentibus subciliatae. Sori in singula pinnula 6 — 8, semilineam lati, ad nervum medium utrinque seriati, distincti. Venm dichotomae, ramo altero simplici, altero semel vel bis furcato. Sporangia minuta, lateribus laeviuscula, annulo dorsali lutescente cincta.

13. MARGINARI A.

Bory. Diet. class. VI. 587.

24. M. incana Fresi. Tent. Pteridogr. p. 178. Hook. 1. c. p. 166.

(POLYPODIUM INCISUM Sio. EI. Ind. occ. p. 1640. Syn. Filic. p. 33.)

Hab. in insulis Charles {Darwin) et Albemarle {Macrae).

39

25. M. ensifolia Presl. 1. c. p. 188. Hook. 1. c. p. 167.

(POLYPODIUM ENSIFOLIUM Sw. sec. Hook.)

Hab. in insula James {Darwin?)

14. PLEOPELTIS.

II. B. pl. fcquin. II. 182. Encll. gen. n. 61 (i.

26. P. lepidota WillcL Hook. 1. c. p. 167.

Hab. in ins. Charles {Darwin).

27. P. macrocarpa Kaulf. Enum. Filic. p. 245. Hook. 1. c. p. 167.

Hab. in ins. James {Darwin).

28. P. aurea Presl. 1. c. p. 193. Hook. 1. c. p. 167.

(Polypodium aureum L. Spec. plant. II. p. 1546.)

Hab. in insula James {Darwin).

29. P. lanceolata Presl. 1. c. p. 193.

(Polypodium lanceolatum L. Spec. plant. H. p. 1542.)

Hab. locis umbrosis elevatis ins. Charles (Ipse).

Fructiferam non vidimus. Frons in nostra basi abrupte angustata, stipite tenui petiolata.

30. Pleopeltis sp.?

Hab. locis summis ins. Charles (Ipse).

Frons pedalis. Collum rliiz ornatis squamis subulatis atris anguste fusco-marginatis adpressis comosum. Rachis stricte rigida, a medio foliifera, angulata, squamulis brevibus fuscis albo-marginatis acutis passim tomentosa. Pinnae suboppositae per paria remotae, sessiles, basi angustatae, inferiores subtripartitae ; laciniae lineares spatliulatae, 1 — ll unciam elongatae, 2 — 3 lin. latae, subtus papilloso-tomentoso, supra e papillis stellatis et pilis basi latioribus adpressis incanae. Pinnae superiores simplices lineares, apicem versus latiores, margine subinvolutee. Ands. 1. c. p. 128.

Habitu P. angustatas HBK. subsimilis, sed pinnis subaequaliter tripartitis diversa. Sterilem non accuratius determinare potui.

15. CAMPYLONEURUM.

Presl. Tent. Pterid. p. 189.

31. C. Phyllitidis Presl. 1. c. p. 190. Hook. 1. c. p. 167.

(Polypodium Sw. Syn. Filic. p. 28.)

Hab. in insula James {Darwin).

1G. OLFERSIA.

Raddi Synops. Filic. t. I.

32. 0. Langsdorffii Presl. Tent. p. 234. Hook. 1. c. p. 167.

Hab. in insula James {Darwin).

33. 0. viscida Presl. — Hook. 1. c. p. 167.

(0. viscosa Presl. 1. c. p. 234?)

Hab. in insula James {Darwin).

40

17. HEMIQNIT1S.

Linn. gen. n. 1176. Endl. gen. n. 604. \ e 6

34. II. PINNATA Hook. fil. 1. c. p. 167.

Hab. in insula Charles {Darwin).

18. PTERIS.

Linn. gen. n. 1174. Endl. gen. n. 622.

35. Pt. lutea Cav. Spr. Sp. Pl. vol. IV p. 74. Hook. 1. c. p. 168.

Hab. in insula James {Scouler).

19. GYMNOGRAMME.

Desv. Berl. Mag. V. 304. Endl. gen. n. 606.

36. G. chteropiiylla Desv. — Hook 1. c. p. 168, n. 26.

Hab. in insula Charles {Ch. Darwin).

20. LITE' OBROCHI A.

Presl. Tent. p. 148.

37. L. pedata Presl. 1. c. p. 149. (Pteris L. Hook 1. c. p. 168).

Hab. locis umbrosis elevatis insulse Charles (Ipse et Darwin ) et in insula James {Darwin, Douglas et Cuming).

21. ADIANTUM.

Linn. gen. n. 1180. Endl. gen. n. 620.

38. A. cuneatum Willd. Sp. pl. V, p. 450. Hook 1. c. p. 168.

Hab. in insula James {Darwin).

39. A. parvulum Hook fil. 1. c. p. 168.

Hab. in insula Charles {Darwin).

40. A. IIenslovianum Hook fil. 1. c. p. 169.

Hab. in insulis James et Charles {Darwin).

22. CHEILANTHES.

Swartz Synops. 129. Endl. gen. n. 618.

41. Cii. heterotrichus Ands. 1. c. p. 129: fronde ovato-lineari , bipinnata, glabriuscula; rachi altero latere pilis rufo-ferrugineis corrugatis hirsuta, altero laevissimo nitente; pinnis alternis; pinnulis ovali-oblongis integris vel obsolete pauci-sinuatis, inferioribus subpetiolatis , superioribus sessilibus, summis confluentibus; involucris squamseformibus.

Hab. locis umbrosis in summo cacumine montis elevati insulte Charles (Ipse).

Frons digitalis, erecta; rachis communis ebenacea, teres, altero latere nitida, altero pilis rufo-ferrugi¬ neis corrugatis villosa. Pinnae alternae, per paria subapproximatae, patenti-excurvatae ; rachiola subtus glabra atra, supra rufo-hirta. Pinnulae subalternae, inferiores brevissime petiolulatae, intermediae basi lata sessiles,

41

summae confluentes, ovali-oblongae, margine obsolete et remote sinuatae, supra parcissime pilosae, margine re¬ flexo subintegrae, subtus glabriusculae. Sori ad margines collecti.

Proximus est Cii. Mac-Leani IIooJc. Species Filicum P. VI vol. II, p. 2 p. 93, ex Andis peruvi- anis, qui tamen distinguitur pilis glandulosis totam plantam tegentibus, fronde exsiccatione sordide brunne- scente, pinnis inferioribus suboppositis remotis, pinnulis latis lobatis s. pinnatifidis.

23. BLECHNUM.

Linn. gen. n. 1175. Endl. gen. n. 624.

42. B. occidentale Sw. Synops. Filic. p. 113. IIooJc. 1. c. p. 169.

Hab. locis umbrosis elevatis insulae Charles (Ipse) et in insula James (Darwin).

24. ASPLENIUM {L.)

Sw. Synops. filio, p. 4. Endl. gen. n. 630.

43. A. subulatum BooJc. et Arnott Bot. of Beechey Voy. p. 313 t. 72. IIooJc. 1. c. p. 169. Hab. in insula Charles (Darwin).

44. A. furcatum L. Sw. Synops. Filic. p. 83. IIooJc. 1. c. p. 169.

Hab. in insula James (Darwin).

45. A. Macr-Zei HooJc. et Grev. Ic. Fil. t. 217. IIooJc. 1. c. p. 169.

Hab. in insula James (Darwin).

46. A. marinum L. sp. pl. p. 1540. var. auriculatum HooJc. fil. 1. c. 170.

Hab. locis umbrosis maxime elevatis insulae Charles (Darwin et Ipse), et in insula James (Darwin).

47. A. nigrescens HooJc. 1. c. p. 170.

Hab. in insula James (Darwin).

25. NEPPIEODIUM.

Rclid. Mchx. FI. bor. Amer. II. 266. Endl. gen. n. 639.

48. N. pectinatum Presl. — HooJc. 1. c. p. 170.

(Aspidium Willd.)

Hab. in insula James (Darwin).

49. N. molle ScJiott. — HooJc. 1. c. p. 171.

(Aspidium Siv. Synops. Filic. p. 49.)

Hab. in insula James (Darwin).

26. POLYSTICHUM.

Roth. fl. germ. 111.

50. P. coriaceum Presl . — HooJc. 1. c. p. 171.

(Aspidium Sw. Synops. Filic. p. 57.)

Hab. in insula James (Darwin).

42

27. ACROSTICHUM.

Linn. gen. n. 1173. Endl. gen. n. 003.

51. A. (Neurocallis , Elaphoglossum Presl.) aureo-nitens Hooker Icones plant, Yol. X, Part. I, n. et t, 933.

Hab. locis umbrosis reg. superioris insulae Charles (Ipse), et in insula Chatham {Capt. Wood R. N).

SALVINIACE/E Bartl.

28. AZOLLA.

Lam. encyel. I. p. 340. Endl. gen. n. 068.

52. A. caroliniana Willd. sp. V, p. 541.

Hab. in aqua fontis frigidi reg. mediae insulae Charles (Ipse).

GRAMINEiE.

29. PASPALUM.

Linn. gen. n. 73. Endl. gen. n. 701.

53. P. conjugatum Berg. in Act. helv. 7, 129 t. 8. Kunth. Agr. p. 51.

Hab. locis graminosis reg. editioris insulae Charles (Ipse).

54. P. PENICILLATUM Hook. fil. 1. C. 171.

Hab. in insula Charles {Darwin).

55. P. serotinum Flugge. Monogr. 145. Kth. Agr. 47.

Hab. in insula Charles {T. Edmonstone).

56. P. longepedunculatum Leconte. Monogr. in Journ. de Physique 91, 284. Kunth. Agr. 56. Hooh 1. c, p. 172.

Hab. in insulis Charles {Darwin et Ipse) et Albemarle {Macrae).

In speciminibus meis determinandis valde dubitans fui, utrum ad P. longepedunculatum referrentur, an speciem propriam constituerent. Cum descriptione 1. c. a Hookero data congruunt, si »spiculae sub — 10» excipias. Spicae enim, quae vulgo 2 uncias longae exstant, spiculis numerosis praeditae sunt. Nec culmi so¬ litarii, sed densissime caespitosi. A. sequente, cujus formam minorem primo nostram appellare volui, satis differt: ligula longissime barbata, racemo multo minori, spicis brevioribus, pedicellis sublongioribus, spiculis duplo minoribus nigro-maculatis, gluma exteriori magis convexa, flosculo certe breviori et evidentius apicu- lata. Adest etiam forma quaedam elatior, foliis saltem summis latioribus, glabris. Ands. 1. c. p. 132.

57. P. canescens Ands. 1. c. p. 132: incano-hirtmn , spicis 6 — 8 alternis, in racemum elongatuin dispositis; rachi flexuosa, anguste marginata; pedicellis scaberrimis; spiculis geminis numerosis, ovato-orbiculatis, glaberrimis; culmo stricto; foliis linearibus, utrinque molliter cano-villosis.

Hab. in insula Albemarle locis siccissimis elevatis. (Ipse).

Radix fibris tenuissimis glabris fasciculata. Culmus solitarius, subbipedalis, strictus, glaberrime flavo- nitens, sulcatus. Folia anguste linearia, acutata, stricta, longissima, culmum aequantia vel eum superantia, carinato-planiuscula, 4—5 lin. lata, utrinque molliter cano-villosa; vaginae internodia superantes, inferiores sursum villosae, superiores totae nitide glaberrimae, nervosae; ligula elongata, truncata, fusca. Racemus elon-

43

gatus, 4 — 6-uncialis, spicis 6 — 8 alternis, patentibus, 2—3 uncias longis; rachis flexuosa, anguste margi¬ nata, marginibus scabriuscula, spiculis multo angustior, basi interdum pilis paucis longis barbata; pedicelli scaberrimi. Spiculse numerosae, geminae, glaberrimae, late ovato- orbiculares, plus linea longae, totae pallide flavescentes; gluma inferior trinervia nervis marginalibus 2 obsoletis, apice ob nervos anastomosantes callo- so-apiculata, convexa; superior plana, medio carinata, nervis 2 marginalibus subelevatis. Paleae flosculi hermaphroditi cartilagine*, nitentes laevissimae, interior sub lente minutissime punctui ata.

Quaedam cum P. longepedunculato communia habet secundum descriptionem Hookeri, recedit autem vaginis foliorum internodia culmi tegentibus, spicis multo longioribus, spiculis majoribus et magis numerosis, totis flavescentibus, nec »gluma inferior nigro-maculata».

30. PANICUM.

Linn. gen. n. 70. Endl. gen. n. 770.

58. P. multic ulmum Ands. 1. c. p. 133: culmis csespitosis , valde ramosis, adscendentibus , pubescentibus; foliis brevibus, planiusculis, incano-villosis, vaginis subdilatatis; panicula oblonga, condensata, rachi ramisque pilosis; spiculis ovatis, acutiusculis; gluma inferiori brevi acuta, superiori flosculum aequante 7 -nervosa; flosculo neutro bipaleaceo, herma¬ phrodito osseo, paleis rugosis.

Hab. ad scaturigines regionis inediae insulae Charles (Ipse).

Radix fibris tenuibus pilosis densissime fasciculata. Culmi eximie csespitosi, ramosissimi, e basi geni¬ culata adscendentes erecti, toti cano-villosi, tenues, internodia summa subfiliformia, nodi angusti atri pube¬ scentes. Folia brevia (1 — 1 i poli, longa) lanceolato-acutata, planiuscula vel margine involuta, valide ner¬ vosa, fusco-viridia, utrinque densissime incano-hirta; vaginae internodiis saepius breviores, sub-dilatatse, sal¬ tem marginibus et sursum villosae; ligulae loco pili albi longi. Panicula ovato-oblonga v. pyramidalis, lan- ceolata, vulgo contracta, unciam longa, vix semi-unciam lata; rami e basi spicati, cum pedicellis e pilis al¬ bis longis densis scaberrimi, sulcati; spiculae lineam longae, ovato-lanceolatae, obscure virides, apice fusco- violaceae, glaberrimae; gluma inferior marginibus basi conniventibus cyathiformis, latissime ovata, acuta, nervis 3 — 5 costata, superiore dimidio brevior; gluma superior flosculum aequans, acuta, apice et marginibus fusco-violacea, dorso nervis 7 obscure viridibus valide striata. Flosculus neuter bipaleaceus: palea exterior glumae interiori similis, sed 5-nervia, palea interior minor hyalina; flosculus herm. osseus: palea exterior convexa acuta, dorso rugulosa, interior planiuscula, etiam sed minus profunde rugulosa.

59. P. hirticaulon Presl. (Reliquias Hasnkeanas. I. p. 308). Kunth. Agr. p. 161.

Hab. locis graminosis reg. inferioris insularum Chatham , Charles et indefatigable (Ipse).

In plurimis cum descriptione apud Presl . 1. c. congruit; quod tamen nonnulla restant, quibus melius illustrari debet planta nostra, haec addere volumus:

Radix fibris tenuissimis, glabris fasciculata. Culmus a basi ramosus, geniculatim adscendens, glaber¬ rimus, inferne fuscus, superne viridi-flavescens, pennam anserinam vel minus crassus, teres; nodi fusci, te¬ nuissime aibo-villosi. Folia 4—6 uncias longa, medio ad maximum sem i unciam lata, saepe etiam angustiora, acuta, lanceolata, basi rotundato-constricta, plana, valide nervosa, utrinque glaberrima, marginibus scabra, interdum etiam ad imam basin remote ciliata; vaginse internodiis breviores, basi glabrae, ceterum pilis di¬ varicatis vel reflexis e punctis magnis callosis egredientibus strigosae; ligulae loco pili breves albi. Panicula ramis erectis divisis subfastigiatis fere corymbosa, basi vagina folii summi inclusa, 3— 6 uncias longa; rami ramulique tenuissime filiformes scaberrimi. Spiculae longissime pedicellatae, vix linea longiores, ovato-conicae, acutissimae, glaberrimae, obscure virides; gluma inferior basin spiculae amplectens eaque tertia tauturn parte brevior, late ovata, acuta, valide 5-nervia; gluma superior flosculo herm. longior multinervia ; flosculi neutri palea glumae interiori omnino similis, sed apice subinfuscata; palea interior vulgo nulla; flosculi herm. paleae laevissime nitentes.

y

Botanifr,. *

44

Variat: majus: culmo bipedali, subsimplici, pennas anserinae crassitie, foliis latis, panicula ramosissima, apice 2 — 4 uncias lata.

In insula Indefatigable.

minus: culmo vix pedali, a basi ramosissimo, tenui, foliis vix semiunciam latis, vaginis multo densius et scabrius strigosis, panicula anguste contracta subrara, spiculis laetius viri¬ dibus basi flavescentibus.

Hab. in insulis Chatham et Charles.

glabrescens: vaginis pilis tantum paucis derelictis glabriusculis, foliis obscurius coloratis, spi¬ culis (in duabus praecedentibus formis mox caducis) diutius persistentibus et paniculam densiorem efficientibus.

In insula Chatham. (Ands. 1. c. p. 135).

60. P. fuscum Sw. Prodrom. fi. ind. p. 23, fl. ind. occ. I, 156. Kth. Agr. p. 94. Stend. Synops. p. 67, n. 412 (exci, var.)

Ut certius a sequente, quocum saepius confusum, distinguatur characteres specierum exponamus.

Gramen caespitose crescens. Culmus 1 — 2-pedalis, inferne repente-adscendens, geniculatus, ibique valde ramosus, glaber, teres; nodi angusti, fusci, nudi. Folia basi latiora rotundata, lanceolata, stricta, utrinque glabra plana, laete viridia, ad summum 4 pollices longa, vix semipollicem lata, longe acutata, erecta; vaginae glabrae, foliis vix breviores, inferne pallidiores, superne ampliores, margine extimo scabrae; ligula brevissima, truncata, ciliata. Panicula simplex; rachis angulata, angulis scabriusculis; rami indivisi alterni, superiores interdum suboppositi, angulati, quam rachis scabriores, pollicares, arrecti vel subpatentes; pedicelli saepius gemini inaequales, non clavati, angulati, pilis nullis ciliati sed scabri. Spiculae similineam longae, ad medium latiores acutae, obscure virides seu brunnescentes; glumae 2: exterior superiorem vix ad medium attingens, latissime ovata, triplinervia, spiculam basi involvens, pallida; superior brunnescens, ovata, 7-nervia, inter nervos transversim rugulosa. Palea flosculi sterilis glumae superiori similis. Paleae fl. fer¬ tilis eburneae minute granulatae.

Sub triplici occurrit forma:

vegetius: pallide virens, culmo basi adscendente, diffuse ramosissimo, interdum bipedali; ramis paniculae pyramidalis angulatim divaricatis; spiculis pallide ferrugineis.

Haec forma est typica locis valde graminosis laete vegetans.

firmius: obscure viridis; culmo pedali rigido, ramis et foliis strictissimis; ramis paniculae elongatae subadpressis; spiculis saturatius brunnescentibus.

Haec ad sequentem propius accedit, sed abunde differt foliis multo angustioribus, pedicellis omnino glabris, spiculis medio latioribus et minoribus, paleis minus acute nervosis nec apice distinctius infuscatis.

pubescens: foliis vaginisque pilosis.

Forma admodum rara.

Hab. locis graminosis regionis inferioris et mediae ins. Chatham et Charles (Ipse).

61. P. fasciculatum Swartz Prodrom. fl. ind. occ. I, p. 145. Kth. Agr. p. 94. Steud. Synops. p. 80 n. 558 et p. 67 n. 412 var.

Gramen magis solitarie crescens. Culmus 2 — 3-pedalis, basi sub-geniculatus, ceterum stricte erectus, teres, foliosus, glaber, stramineus, penna passerina crassior; nodi saepius obtecti, angusti, pilis parcis pilosi. Folia erecta, semipedalia et ultra, fere pollicem lata, plana, margine scabro subundulata, saturate viridia, nervis et costa longitudinaliter striata, longissime acuminato-cuspidata, utrinque glabra; vaginae foliorum longitudine angulatae, glaberrimae, margine tamen subvillosae, adpressae; ligula in pilos soluta. Panicula fa- stigiato-ramosa, digitalis et ultra; rhachis angulata, scabra; rami simplices, inferne semiverticillati, deinde oppositi, ultimi alterni sed appropinquati, longiores 3-pollicares, angulo plerumque 30n arrecti, acute angu¬ lati, aculeolis crebris scaberrima; pedicelli inaequales, apice non incrassati etiam angulati scabri et pilis pa¬ ucis sat longis basi ciliati. Spiculae pyriformes, supra medium latiores, fere lineam longae, fusco-brunne-

45

scentes, apice subnigricantes ; gluma exterior spiculam mediam attingens, acutiuscula, pallide brunn ea, tri— nervia; gluma superior ovalis, nervis 5- — 7 atris notata, inter nervos opace rugulosa; palea fl. sterilis glumae superiori similis, saepius adhuc fuscior; paleae fl. fertilis osse®, punctulatae, enervi®.

Variat major et minor.

A praecedente differt magnitudine culmi et foliorum, ramis paniculae multo longioribus et fastigiato- corymbosis, pedicellis basi ciliatis, spiculis pyriformibus apice atro-infuscatis, paleisque flosc. fertilis non nervoso-striatis.

Propius quodammodo ad P. flayescens Sio. accedit ut jam monuit Swartzius ipse (Adnotationes botanicae, quas reliquit O . Swarz, ed. J. E . Wikström. Holmiae 1829, p. 9), quae species tamen aperte differt vaginis foliorum e tuberculis sparse pilosis, pedicellis densius ciliatis, spiculis subglobosis &c.

62. P. fluitans Retz. obs. III, 8. Kth. Agr. p. 78.

Hab. locis aqua stagnante repletis reg. mediae ins. Chatham (Ipse).

31. OPLISMENUS.

Palis. Fl. Owar. II. 14. Endl. gen. n. 778.

63. 0. Colonus HBKth. nov. gen. et sp. 1, 109. Kth. Agr. 142.

Panicum Colonum L. sp. 84. HooL 1. c. p. 172.

Hab. locis subuliginosis reg. mediae insulte Charles ( Darwin et Ipse).

32. AMPHOCBLfflTA.

Ands. 1. c. p. 136.

Spiculas bi florae, setis subinvolucratae; flosculi mutici, inferior masculus v. neuter uni- paleaceus, superior bipaleaceus. Involucrum deciduum, e setis 2 — 4, ad utrumque latus spiculse collectis constans. Glumae 2 hyalinae , inaequales, muticae, convexae. Paleae flo¬ sculi hermaphroditi membranaceae, convexae, exterior apiculata, interior superiorem mar¬ gine am plectens. Lodiculae minutae, concavae, ovato-lanceolatae , acutae, integrae. Stamina 3, antheris rufescentibus, filamentis brevissimis. Ovarium glabrum, styli elongati, stig¬ mata obscure purpurea, pilis subsimplicibus penicellata.

Genus (cujus nomen ab åfxtpco ambo et /chri] seta sumtum), a Setariis distinctissi¬ mum ob setas involucrales in fasciculos duos spiculis collaterales divulsas, cum spicula ipsa deciduas, et paniculam e ramis elongatis axillaribus racemosam. Habitu externo cum Setaria dioica (quae forsan etiam e Setariis ceteris removenda!) congruit, sed differt aperte involucris et spiculis.

Ab ili. Nees ab Esenbeck ad genus Gymnothrix, a Steudel ad Pennisetum relatum, ab utroque aperte differt. Quae enim genera thyrso simplici, spicis a setis nunc scaberrimis nunc plumosis densissime involu- cratis praedita a nostro longissime recedunt. Genera Panicearum methodo naturali non tantum e characte¬ ribus partium floralium sed etiam e dispositione harum partium, ex in florescentia e s. p. optime distingue untur, et hoc respectu genus hic propositum ab omnibus mihi cognitis optime est distincta,

64. A. exaltata Ands. 1. c. p. 137: culmo rigido erecto elato, foliis convoluto-filiformi- bus; spicis axillaribus, strictis, rigidis; spiculis lanceolato-acutis , albido-viridulis.

Gymnothrix paupera Nees mscpt. Pennisetum pauperum Steudel Synops. II, 102.

Hab. inter lapides vulcanicos locis editioribus insulte Albemarle (Ipse).

Cespites magnos et elevatos format. Culmus subsimplex v. basi ramosus, lineam crassus, teres, gla¬ berrimus, striatus, viridi-pallens, sub nodos angustos glabros subviolaceus. Folia patentia angustissima, U-

46

nearia, acuta, subtus carinata, margine revoluta subfiliformia, pungentia, utrinque pilis omnino' destituta secus nervos scabriuscula; vaginae angustissimae, foliis duplo breviores, glaberrimae, valide striato-costatae, obscure virides, marginibus invicem tegentibus arcte clausae; ligula brevis, in pilos albos soluta. Panicula racemosa, vulgo e spicis 5 composita, quarum tres inferiores ex axillis foliorum superiorum pedicel lis va¬ ginis inclusis erumpunt, terminales subgeminae, tertia scilicet vel quarta apicali arcte approximata. Spicae R — 2 uncias longae (folio suo longiores), lineares, vix 2 lin. latae, angustato-lineares, erectae, rachi communi undulatae subadpressae, rectae v. subcurvatae; rachis partialis angulata, scaberrima. Spiculae brevissime pe- dicellatae, alternae, invicem imbricatae, 1 — H lin. longae, lanceolato-acutae, stramineo-viridulae, basi ad utrumque latus setis 2 — 4 adpressis involucratae; setae 2 in quoque fasciculo longiores, spiculam vulgo sub- aequantes, omnes aculeolis minutissimis sursum scabrae; involucrum unacum spicula deciduum. Gluma exte¬ rior minutissima, squamaeformis, cuneata, medio subapiculata, omnino hyalino-pallida. Gluma interior exte¬ riorem subduplo superante, sed palea exteriore quadruplo brevior, hyalino-lactea, enervia, apice rotundata sub-erosa vel minutissime denticulata. Flosculus sterilis unipaleaceus: palea exterior lanceolata, acuta, hy¬ alina, nervis 5 viridibus notata, dorso superne scabro subpunctata; palea interior nulla. Flosculus herma¬ phroditus bipaleaceus: palem induratae non autem ossem, viridulm, exterior lanceolata, acuta, nervis tribus obsolete striata, medio in apiculum excurrens, dorso laevissima, marginibus involutis; palea interior angustior binervia; utraque viridi-herbacea, marginibus extimis hyalinis.

Explicatio iconis tab. I, fig. 1. a Ampiiocileta exaltata, b racheos pars cum spiculis, c spicula cum setis involucrantibus. d spicula, setis demtis, a ventre visa, e gluma exterior. / gl. interior et supe¬ rior. g flosculi 2, fertilis bipaleacea et sterilis unipaleacea. h palea flosculi sterilis, i spicula aperta ut partes fructificationis conspiciantur. k palea exterior flosculi fertilis. I, in palea interior ejusdem flosculi. n lodiculae, stamen et pistillum. 0 lodiculae.

33. SETARIA.

Palis. Agr. 51. Endl. gen. n. 781 a.

65. S. Antillarum Kth. gram. 1, 46. Agrost. 152.

Hab. locis maxime lapidosis sterilibus insulae Chatham (Ipse).

De hac specie cum Setaria macrostachya IIBK. (Panicum setosum Sw. sec. Steudel p. 53) conjungenda adhuc valde dubitans remaneo. Culmi, folia, spica et spiculm mihi diversa videntur.

66. S. (glauca) Floriana And.: spica brevi cylindracea, obtusiuscula, subflexuosa, flavide rufescente; involucro unilaterali, setis spiculam quadruplo superantibus, scabris.

Hab. locis graminosis in cacumine ipso summi montis insulte Charles (Ipse). Itaque vix cum cerealibus adportata. — Ands. 1. c. p. 138.

Culmus geniculatim adscendens, e basi eximie ramosus, compressiusculus, glaberrimus, apice summo sub spica hirsutissimus; nodi magni, aterrimi, glabri; internodia summa elongata strictissima. Folia linearia, acuminata, flaccida, medio 2 lin. lata, superne sub lente scabriuscula, interdum ad ligulam pilis paucissimis conspersa, subtus glaberrima, margine involuta: vaginae inferiores internodia obtegentes, ad basin fissae, gla¬ berrimae, nervoso-striatae ; ligula parva, in pilos soluta. Spica solitaria, erecta, densa, cylindracea, medio flexuosa, 2 uncias longa 2 — 3 lin. lata, obtusa. Rachis incano-setosa, teretiuscula. Involucri setae inferne flavidae apice purpurascentes, sursum scabrae. Spiculae alternae sessiles ovato-conicae. Gluma inferior parva, spicula tertia parte brevior, late ovata, nervo medio in cuspidem excurrente; gluma superior flosculis evi¬ denter brevior, dorso nervis tribus viridibus costata, acuta. Palea inferior flosculi inferioris ovato-acumi- nata, sub apice nervo crasso viridi submucronata; palea superior hyalina, marginibus viridibus. Flosculi hermaphr. paleae cartilagineae, dorso rugosae, exterior apice submucronata.

Habet spiculas quam in S. glauca, quacum habitu exteriori quodammodo congruit, minores setasque quam in S. imberbi scabriores.

67. S. Rottleri Sjpr. Syst. I, 304. Kth. Agr. 153.

Hab. in insula Albemarle {Mr. Macrce).

47

68. S. species indeterminanda Hoolc. fil. 1. c. p. 172. Hab. in insula Albeinarle (Macra?).

34. CENCHRUS.

Linn. gen. n. 1149. Endl. gen. n. 783.

69. P. platyacanthus Ands.: culmis adscendentibus; foliis scabris, vaginis glabris; invo¬ lucro subtruncato, irregulariter emarginato, latere introrso ad basin fisso, extus un¬ dique spinis planiusculis echinato, glabriusculo, spiculis plerumque ternis subbreviore; flosculo neutro unipaleaceo. — Ands. 1. c. p. 139.

Hab. locis siccissimis graminosis reg. mediae in insulis Chatham et Charles abundans (Ipse).

Culmi caespitosi, simplices, a basi breviter geniculata adscendentes, erecti, pedales vel ultra, compres- siusculi, glabri, flavo-nitentes; nodi angusti obscuri. Folia obscure viridia, anguste linearia, patentia v. sub- flaccida, acuta, plana, utrinque secus nervos et margines scabra; vaginae longae, convolutae, glabrae, striatae, internodiis paullo breviores; ligula brevis, truncata, fusco-fulva, longe albo-pilosa. Spica solitaria, 2 — 4 uncias longa, subcurvata, rachis angulato-marginata, scabra. Spicularam glomeruli inferiores breviter pedi- cellati, superiores omnino sessiles. Involucrum violaceum, ovato-conicum, dorso convexum, introrsum ad basin bifidum, ibique vulgo lacinia subbifida parva clausum, undique praesertim autem basin versus aculeis planiusculis acutissimis triangulariter elongatis erectiusculis creberrime armatum, apice irrregulariter et le¬ viter sinuato 3 — 5-fidum, intus et ore pubescens, ceterum glabriusculum. Gluma exterior ovata, acutissima, flosculos aequans, hyalina, nervis 3 viridibus notata; gluma interior exteriori aquilonga, acuta, uninervia. Flosculus sterilis neuter uuipaleaceus, vel masculus bipaleaceus, paleis hyalinis, filamentis antheris duplo longioribus. Flosculus hermaphroditus: palea exterior dorso subconvexo 3-nervia, basi costis 2 minutis no¬ tata, apice viridulo subcuspidata, marginibus interiorem binerviam hyalinam amplectens, lactea. Lodiculae nullae vel obsoletae.

Generis Cenchri species maxime variabiles nondum rite extricatae sunt et cognitae. C. echinatus omnium maxime polymorphus et per terras tropicas et subtropicas latissime dispersus a nostra specie quo¬ dammodo differt laciniis involucris vulgo basi plus minus concretis et spinulis imequalibus passim obsitis. Non autem est negandum formam in insulis Galapagensibus lectam arctissimo vinculo C. echinato esse affinem.

* C. granularis Ands.: culmo erecto, foliis scabris, vaginis pilosis; involucro apice subintegro, introrsum ad basin fisso, dorso tuberculato costato vel laeviusculo, spiculas includente. — Ands. 1. c. p. 140.

Hab. locis graminosis declivibus reg. inferioris ins. Chatham (Ipse).

Culmi caespitosi, simplices, a basi erecti v. subexcurvati, pedales, angulati, scabriusculi; nodi angusti infuscati. Folia erecta, medio latiora (2 lin.), superne scabra pilisque raris parce conspersa; vaginae sub- dilatatae, ad basin fissae, plerumque apertae, valide striatae, lateribus dense et longe hirsutae; ligula brevis¬ sima longe pilosa. Spica fusco-brunnea, valde tenuis, strictissima; rachis rigida, costato-angulata, scabra. Spicularam glomeruli omnino sessiles, minuti, subgranuliformes. Involucra plerumque difformia, sc. in parte spicae inferiore subechinata, in superiore subleevia, e basi lata et complanata conica, ore irregulariter si¬ nuata, apertura introrsa lacinia simplici saepe clausa, omnino glabra; aculei, si adsint, plani, breves, acuti, interdum obveniunt tuberculi rari vel costae plus minus elevatae, pars superior autem semper nuda videtur. Spiculae intra involucrum saepissime 2 — 3, ut in specie praecedente omnino constructae.

Haec forma habitu quidem singulari subspecies praecedentis forsitan est habenda; formas tamen vere transitarias non in insulis vidimus.

f

48

35. ANTEPHOEA.

Schreb. gram. t. 34. Endl. gen. n. 785.

70. A. elegans Schreb. Gram. 2, 105. Kth. Agr. 169.

Hab. locis graminosis reg. mediae ins. Charles (Ipse).

Specimina, quae ex insula dicta reportavimus, ab iis ex India occidentali differunt culmo etiam ramo¬ siori, foliis latioribus et brevioribus, praesertim autem spica valde tenuiori, ita ut primo obtutu plantam nostram vere distinctam diceres. Sunt autem omnibus ceteris partibus prsesertim spicularam illi diu cognitae omnino similia, si glumas exteriores chartaceas forsan excipias, quas plerumque margine quodammodo sinu¬ atas vidimus.

* Antii, cuspidata Ands. (1. c. p. 141): spica tenui, glumis exterioribus acutatis, foliis vaginisque scabre pilosis.

Hab. locis graminosis reg. inferioris ins. Indefatigable (Ipse).

Culmus internodiis 2 — 3 inferioribus genuflexis adscendens, mox strictus, glaber, striatus, subpedalis. Folia lanceolato-linearia, acuminata, plana, 2 — 3 uncias longa, 2 lin. lata, margine sinuato-rugosa, utrinque saepe pilosiuscula, basin versus pilis longioribus parce obsita; vaginae saltem inferiores hirsutae vel pilosae, valide striatae; ligula producta apice lacera. Spica gracilis, 2 — 3 uncias longa, 11 lin. lata; rachis flexuosa, in medio margine late viridi-alata. Spiculae ex basi ovata ovato-conicae ; glumae exteriores longe cuspidato- acuminatae, extus viridi-nervosee, margine saepissime sinuatae. Partes ceterae flosculi ut in normali.

Utrum species propria an varietas tantummodo sit dijudicare non valemus. Differt ab A. ELEGANTE: statura multo minori, culmi internodiis 2 — 3 summis stricte erectis, foliis brevioribus cum vaginis pilosis, spica adhuc graciliori, rhachi evidentius alato-marginata, glumisque connatis in cuspidem viridulum excur¬ rentibus.

36. STIPA.

Linn. gen. n. 90. Endl. geu. n. 798.

71. S. rostrata Ands. (1. c. p. 142): panicula spiciformi, basi subinterrupta, ramis solitariis v. pluribus a basi spicatis et divisis stricte adpressis; glumis hyalinis inaequalibus aristatis, infe¬ riore breviore acuminata, superiore apice bifida; flosculi palea exteriori glumae inferioris aristam aequante, laevi, in rostrum 4 — 6:es tortum attenuata, arista vix basi torta, 4-lineali.

Hab. locis maxime lapidosis et sterilibus cum Setaria Antillarum et Eutriana pilosa aliisque, reg. inf. insulae Chatham (Ipse).

Radix fibris basi tomentosis ceterum glabris descendentibus fasciculata. Culmi dense caespitosi, stri¬ ctissimi, 1 — 3-pedales, teretes, flavo-virentes, infra articulos anguste constrictos fuscos glabros scabri. Folia longa (vix tamen pedalia) laxiuscula, longissime acutata, plana rarissime margine involuta, U lin lata, subtus glaberrima, supra minutissime pubescentia, obscure viridia; vaginae internodiis breviores, clausae, striatae, glabra?; ligula brevissima, fuscescens, pilis albis longis dense ciliata. Panicula spiciforniis, con¬ tracta, laxiuscula, flexuosa, basi vagina folii summi inclusa ibique interdum interrupta, apice acutiuscula, 5 — 7 uncias longa, medio vix semiunciam lata, virescenti-flavescens; rami solitarii vel semiverticillati (1 — 3) a basi divisi et florigeri, rachi adpressi, scabri; spiculae brevissime pedicellatae, 3 lin. longae, angustissimae; glumae nervo dorsali viridulo, scabro, in aristam 1 ' linealem, praesertim in gluma inferiore scaberrimam excurrente carinatae, marginibus hyalinae, inferior parum brevior acuminata, superior apice bifida, ex emar- ginatura aristata, flosculum fere totum involvens. Flosculus laevis, aristam glumae inferioris aequans, flavo- brunnescens, pedicello apice parce et brevissime barbato insidens, rostro viridi spicae longitudine 4 — 6-ies contorto terminatus, cum arista simplici rectiuscula flosculi ipsius (cum rostro) longitudine, i. e. 3- — 3f lin., basi pellucidiore semel torta, minute scabriuscula obsolete articulatus.

49

ÄRlSTiDiE subspicaTuE habitu externo et omnibus partibus spicularum similis, ut non nisi arista sim¬ plici rectiuscula accurate distinguatur. Radicis fibras basi hirsutae, culmi elatiores, folia plana!

Ad eam tribum aperte pertinet, quam Trin. et Rupr. in Mém. de 1’Acad. imp. de St. Petersbourg VI, Série. Tom. V, p. 53 Schizachne appellaverunt »glumis subulato-acuminatis, inferiore apice integra, supe¬ riore apice bidentata flosculum subaequante». Continet ea tribus unam tantum speciem, sc. capensem S. parvulam Nees ab Esenb., quae non tantum panicula depauperata, ramis divaricatis, sed etiam callo lon- gepiloso, et arista horizontaliter reflexo basi torta recedit.

37. ARISTIDA.

Linn. gen. n. 94. Endl. gen. n. 801.

72. A. subspicata Rupr. et Trin. (Sp. Gram. Stip. p. 125 in Act. Acad. Imp. Petrop. Sér. VI. tom. V.) Hook. 1. c. p. 174. Steudel Synops. p. 137.

Hab. locis sterilissimis elevatis ins. Albemarle ( Maeror, et Ipse).

73. A. divulsa Ands.: panicula 4 — 6-pollicari, ramosa, pyramidali, oblonga, ramis plu¬ ribus v. subsolitariis pluries divisis, longis; glumis cuspidato-aristatis subsequalibus ; flosculo glabro, apice cum arista persistente articulato, infra articulum bis torto, setis nudis patenti-arcuatis subsequalibus, media subsemipollicari. — Ands. 1. c. p. 143.

Hab. locis maxime lapidosis reg. inf. ins. Chatham cum Setaria Antillarum 'aliisque (Ipse).

Radix fibrosa, fibris eburneis glabris. Culmi densissime esespitosi, 1 — 2-pedales, stricte erecti, teretes, glaberrimi, pallide virides, infra nodos vix geniculatos scabriusculi. Folia semipedalia laxe patentia, vulgo convoluto-filiformia, I lin. lata, subtus glabra punctulata, supra dense et brevissime puberula, marginibus glabris; vaginae ad basin fissae, clausae, nervosae, glabrae; ligulae loco pili longi argentei. Panicula pallide straminea, ovato-pyramidalis, junior basi vagina folii summi inclusa; rami subso litari i vel 3 — 5 semiverti- cillati, longissimi, subpatentes, pluries divisi, ramuli breves subspicato-stricti scaberrimi etiam divisi. Spi¬ cula cum aristis unciam longa, subalbida; glumae hyalinae uninerviae carinatae hispidae sensim mucronatae, inferior dimidia parte inferiore superiorem paullo longiorem fere ainplectens; flosculus glumis 1 — H lin. bre¬ vior, fulvo-fuscescens, apice infra aristam cum flosculo articulatam bis tortus, viridis; setae patente-recur- vatae, minutissime hispidulae, I unciam longae, aequales.

Ab Aristida suspicata, cui certissime propior, differt: panicula in ramis patentibus divulsa (unde nomen), flosculo demum infra aristam bis tantum torto, laevi, setisque minus scabris.

74. A. caudata Ands.: panicula 4 — 5 pollicari, spicatiin condensata, basi interdum in¬ terrupta, ramis a basi spicatis, brevissimis; glumis cuspidato-acutatis, superiore apice subbifida; flosculo pubescente, longius rostrato, cum arista persistente articulato, infra aristam bis vel semel torto nudis, setis patenti-di vari catis, scabriusculis. — Ands. 1. c. p. 144.

Hab. locis lapidoso-graminosis insulse Indefatigable (Ipse).

Radix fibris brevibus glabris fasciculata. Culmi esespitosi vel subsolitarii, 2 — 3-pedales, stricti, basi squamati, parte inferiori subramosi, parum geniculati, firmi, 1 — H lin. crassi, inferne obscuri, ceterum viri¬ des, internodiis parte superiore scabris. Folia subpedalia, acuta, planiuscula vel marginibus revoluta, 2 lin. lata, subtus glabra, supra scabriuscula; vaginae maximam partem internodiorum tegentes, superne juxta margines scabriusculae ceterum glabrae; ligulae loco pili longiusculi albi. Panicula basi vagina inclusa, cau- dato-oblonga, subarcuata, obtusa, 5 — 6— pollicaris, medio vix semiunciam lata, ramis usque ad basin spicatis. Spiculae subsessiles; glumae hyalinae, nervo viridi scaberrimo carinatae et aristataé, apice (interdum obsolete) bifidae; flosculus glumis I' lin. brevior, trigonus, fuscescens, parte superiore pubescens, longius rostratus, ibique infra aristam cum flosculo articulatam semel vel bis tortus; setae divaricatae, glabriusculae, aequales.

50

Ab ARISTIDA SUBSPICATA certe distinguitur rostro flosculi numquam quater torto, eodemque modo quo ab Alt. repente etiam differt: culmo elato stricto, foliis latis supra obsolete pilosis, glumis nullo modo obtusis, setis subuncialibus. Aristidam autem nostram divulsam et compactam quodammodo conjungit, sed a priori recedit culmo multo crassiori et firmiori, foliis latioribus saepius planis, panicula caudatim con¬ tracta, gluma superiori apice interdum bifida, interiori longius aristata, utraque nervo viridi hispido carinata, flosculo hirsutulo longius rostrato, et ab A. compacta culmo, foliis et panicula etiam majoribus, gluma in¬ feriori acutata, rostro semel vel bis tantum torto, setisque etiam glabrioribus.

75. A. compacta Ands.: panicula 3— 4-pollicari, spicatim contracta, oblongo-cylindracea, ramis a basi spicatis, brevissimis, divisis; glumis apice erosis v. bifidis , aristatis, infe¬ riori breviori; flosculo glabriusculo, apice cum arista persistente articulato, infra ari¬ stam quater torto, setis nudis divaricatis subaequalibus, media subunciali. — A. 1. c. p. 145.

Hab. locis siccissimis admodum elevatis ins. Albemarle (Tpse).

Radix fibris longissime pubescentibus fasciculata. Culmi semipedales, dense caespitosi, decumbentes, articulo ultimo geniculatim erecto, tenues, glaberrimi, nitentes, infra nodos angustos atros scabriusculi. Folia rigida, convoluto-filiformia, subpungentia, 1' lin. lata, subtus glaberrima, in nervis scabre et densissime puberula; vaginae internodiis breviores, clausae, valide striatae, glabrae; ligulae loco pili longi albi. Panicula flavescens, vagina basi inclusa, spiciformi-contracta, densa, cylindracea, 3 — 4-pollicaris, obtusa; spiculae subsessiles, quam in prioribus majores; glumae latiores, hyalinae, nervo unico (saltem in gluma inferiori) hispido carinatae, inferior apice subtruncata, arista gluma duplo breviore armata, superior inferiori evidenter longior, apice bifida, ex emarginatura aristata. Flosculus glumam inferiorem aequans, pedicello valde bar¬ bato insidens, scabriusculus vel punctulatus, infra aristam cum flosculo articulatam quater tortus, pallide virens; setae mox divaricatae, minutissime hispidulae.

Ab Ar. divulsa differt: fibris radicalibus pubescentibus, culmis brevioribus, inferne decumbentibus, foliis convolutis subpungentibus, parum latioribus, panicula spiciformi compacta, glumis bifidis longius aris¬ tatis latioribus, pedicello flosculi densius barbato, flosculo glumam inferiorem aequante, hispidulo, infra aris¬ tam quater torto, setis denique statim divaricatis aequalibus.

Ab Ar. subspicata, cui congruit flosculo quater torto, distinguitur fere eisdem notis culmi, foliorum et paniculae, quibus a priore, setisque fere glabris.

Ar. repens recedit flosculo infra aristam semel torto, setis multo brevioribus. Ab A. caudata nostra diversa est flosculi rostro quater torto.

76. A. repens Bupr. et Trin. 1. c. p. 128. Hook. 1. c. p. 175. — Steudel Synops. p. 137.

Hab. in ins. Galapagensibus (James? Douglas).

38. SPOROBOLUS.

R, Br. prodr. 170, Encll. gen. n. 809.

77. S. indicus Br. prodr. 1, 170. Kth. agr. 211.

Hab. locis graminosis elevatis ins. Charles, cum Pasp. conjugato (Ipse).

Sp. indicus et tenacissimus, habitu externo valde similes, aegre dignoscuntur. In priori racemus quidem saepissime in paniculam contractam angustam dissolvitur, in posteriori racemus spiciformis restat et contractus; quam tamem formam inflorescendae e variis locis pinguioribus vel siccioribus mire variam per orbem australem invenimus. Color tamen spicularum nonnihil diversus, in tenacissimo obscurius viridis, interdum subviolacescens, in altero subflavescens; etiam glumae differentias, quamvis leves, praebent; in Sp. indico gluma superior inferiori paullo longior, in Sp. tenacissimo subbrevior vel eam tantum aequans. Sp. tenacissimus orbi novo fere peculiaris, sed Sp. indicus ab orbe vetere ad insulas Antillanas forsitan im¬ migravit, unde huc introductus. Est enim haec species utraque Sporoboli colonorum ubique mira socia4 quocunque domicilia sua vaga portant!

51

78. S. viRGiNicus Kth. Gram. 1, 67. Agr. 210.

Agrostis virginica Lirm. sp. 34.

Hab. ad ripas aquarum salsarum prope litora insulae Chatham (Ipse).

Plantae antillanae nostra omnino similis sub duplici occurrit forma:

obesa: subflavescens ; culmis basi valde ramosis adscendentibus digitalibus, foliis densissime confertis; panicula angusta.

elata : subvirescens ; culmis basi longissime repentibus subsimplicibus, arcuatim erectis, pedalibus et ultra, foliis remotioribus, panicula ampliori.

39. LEPTOCHLOA.

Palis, agrost. 71. Endl. gen. u. 840.

79. L. virgata Palis. Agr. 71. Kth. Agr. 269.

Hab. locis graminosis elevatis ins. Charles (Ipse).

80. L. Hookeri Ands.: viscida, pilis e tuberculis minutis ortis undique scabra; paniculae ramis strictis, simplicibus, spicatis; spiculis 5 — 7 -floris, palearum nervis lateralibus lon¬ gissime ciliatis.

L. hirta Nees (sub Dineba) mscpt. sec. Steudel Synops pl. gl. p. 209 n. 21 sec. descript. - — Tricho- NEURA Ands. 1. c. p. 148.

Calamagrostis pumila Hook. (L c. p. 176).

Hab. locis maxime sterilibus ins. Albem arle et Chatham (Ipse).

Cuhni casspitosi, a basi eximie ramosi, ramis geniculatim adscendentibus, internodiis H — 2-pollicaribus subflexuosis, ultimis erectis, nunc spithamei nunc pedales, nitidi, teretes, punctis scabris sub nodos con¬ spersi; nodi angusti fusci glabri. Folia brevia (1 — 2 pollices longa), anguste linearia, acuta, utri n que ner¬ vis elevatis fuscis, interstitiis albatis et a punctis callosis magnis albescentibus longe pilosis scabra, erecto- patentia, marginibus involutis filiformia; vagi n se internodiorum maximam partem involventes, ad basin fissa?, clausse, dorso carinatae, nervoso-costatae, etiam ex punctis grossis longe et dense pilosae, subviscidse; ligula producta, apice lacera. Panicula ovata ramosa, ramis simplicibus patente-strictis, a basi alternatim spi¬ catis; racliis acutangula, compressa v. triquetra, costato-nervosa, scaberrima, viscida. Spiculae 5- — 7-florse, stramineo-brunneae ; glumae spiculam aequantes, aequilongae, acutato-cuspidatse, exterior nervo subduplici valido apicem versus scabriusculo carinata, marginibus hyalina; rachiola geniculata, in apice geniculorum sub flo¬ sculo singulo pilis brevibus albis scabris barbata. Flosculi distichi hermaphroditi, quinque ad septem, sum¬ mus incompletus; palea exterior convoluta, dorso nervis tribus parce puberulis striata, apice biloba, nervo medio ante emarginaturam in aristam scabram, rectam 1 lin. longam excurrente, lobis hyalinis, subrotun- datis, sublaceris partita, marginibus involutis, in nervis induratis crassiusculis longissime et dense ciliato- hispida; palea interior emarginaturam exterioris attingens, acuta, binervia, marginibus inflexis. Lodiculae et partes fructificationis ut in diagnosi generica.

A plerisque Leptochloae speciebas valde differt spicis racemose paniculatis, nervo medio paleae exte¬ rioris ante emarginaturam in aristam scabram excurrente.

Tab. I. tig. 2. b spicula, c gluma exterior, d gl. interior, f palea exterior cum arista, g lodiculae et partes fructificationis.

Nomen a Steudel allatum, non conservandum puto, quum a Neesio speciei Dinebae dicatum fuit, et quod diagnosis Steudeliana in nostram minime quadrat (»spicis brevibus, vix 3 ' longis, gluma inferiore duplo breviore, spiculis subbifloris»). Modificationem tantum pumilam aut specimen mancum descripisse vi¬ dentur Hoolcer, Nees et Steudel.

Botanik. 8

I

52

40. ELUSINE.

Gcertn. fruct. I. 8 t. 1. Endl. gen. n. 841.

81. E. indica Gcertn. 1. c. Kth. Agr. 272.

Hab. locis graminosis mediae regionis ins. Charles (Ipse).

41. EUTRIANA.

Trin. agrost. 161. Endl. gen. n. 847.

82. E. pilosa Hook. fil. 1. c. p. 173.

Hab. locis lapidoso-graminosis reg. inferioris insui. Chathain (Ipse) et Albemarle (Ipse et Darwin ).

Descriptio quam dedit ill. Hooker (1. c.) in specimina a nobis lecta in plurimis quadrat. Quaedam tamen addenda censemus. Culmus nunc digitalis (ins. Albemarle) nunc fere bipedalis (locis maxime gra¬ minosis ins. Chathain). Folia 6 — 9 pollices longa (nec 2— 3). Structura spicularum accuratius illustranda. Spicul® nunc 4 nunc 6 — 7 ; duae vel quatuor inferiores minus evolutae, sc. sub-uniflorae, flosculo saepius non aristato. Spiculae duae superiores biflor®, flosculo superiori dorso longe aristato. Glumae du®, inferior aris- t®formis angustissima, e flosculis subremota, superior flosculos subinvolvens, dorso carina valida viridula scaberrima in mucronem excurrente aucta, marginibus latis hyalinis. Flosculus inferior hermaphroditus, ut in descriptione Hookeri. In spiculis inferioribus (i. e. in quarta et quinta si 6 vel 7 adsunt) ad basin la¬ teris interioris flosculi hermaphroditi rudimentum interdum observatur flosculi secundi, aristam longam sca¬ berrimam viridulam basi quodammodo in paleam dilatatam simulans. Flosculus superior (in spiculis 2 summis) unipaleaceus, sterilis: palea dorso convexa, glaberrima, apice trifida, lacinia media in aristam sca¬ berrimam submarginatain spicul® latitudinem ®quantem excurrente; lacini® laterales infra vel ad medium paleam egredientes, setiformes subtrigon® hyalin®. Stamina kermesina.

Tab. I. fig. 3. b spicularum glomerul®; c rachis earum pars nuda; d, e spicul® inferiores; f palea earum exterior et g interior; li partes fructificationis; i spicul® 4; k spicula superior; l palea ejus superior.

Cum speciminibus E. curtipendul^e Trin. (Atheropogon apludoides Lk. Enum. berolin. I. p. 234) ex Mexico ( Hcenke ), St. Louis ( Engelrnann ) et Texas ( Lindlieimer ) maxime congruit, sed differt: foliis latioribus et longioribus, paleisque aristatis. Eutriana juncifolia (Heterostegia juncifolia Desv., Dineba bromoides HBK., a quo Aristida americana L. Siv. e Jamaica diversa) forsan ad aliud genus pertinet. E. affinem et gracilem non vidimus.

42. POA.

L. gen. n. 83. Endl. gen. n. 876.

83. P. megastachya Koel. gram. 181. Kth. Agr. 333.

Hab. locis siccis littoralibus insularum Chathain et Charles (Ipse).

A forma vulgari specimina a nobis lecta differunt: panicula multo minori, glomerato-contracta, roseo- flavescente, ramis omnino glaberrimis, nervo marginali glumarum valde prominente, flosculis remotiusculis, culmis geniculatim adscendentibus, foliis inferne turfoso-collectis. An vere distincta sit, nescio.

84. P. pilosa L. sp. 100. Kth. Agr. 329. Hook. L c. p. 175.

Hab. in insula James {Darwin).

85. P. ciliaris L. sp. 102. Kth. Agr. 337. Hook. 1. c. p. 175.

Var. cc) panicula elongata, vaginis hirsutis, culmis erectis.

fi) panicula contracta, vaginis pilosis, culmis subrectis.

y) panicula elliptica v. elongato-ovata, vaginis glabriusculis, culmis tenuibus pro¬ cumbentibus.

53

Hab. locis siccis regionis inferioris ins. Chatham et Charles (Ipse et Darwin) et in insula AlbemaMe {Macras).

Specimina, quee in insulis duabus legimus, inter se nonnihil differunt statura et forma. Quas in insula Chatham crescentia invenimus panicula angusta dense contracta fere spiciformi, culmis digitalibus erectis, vaginis superne longe et sparsim pilosis, foliis brevissimis strictis convolutis singularia; quae in insula Charles panicula verticillatim interrupta, culmis valde caespitosis geniculatim adscendentibus, interdum subpedalibus, foliis patentibus planiusculis, vaginis totis pilosis recedunt.

CYPERACEiE DC.

43. CYPERUS.

Linn. gen. Endl. gen. n. 10D3.

86. C. Mutisii (Mariscus) HBK. nova gen. et sp. 1, 216, t. 66. Kth. Enum II, p. 124.

Var. foliis culmo longioribus FIooJc. fil. 1. c. p. 178.

Hab. locis siccis reg. inedite ins. Chatham (Ipse) et Charles (Ipse). — Var. in ins.

Albemarle ( Macrae ).

In speciminibus a nobis lectis squamas infimas spicularum aliter constructas invenimus, quam apud llooker 1. c. describuntur. Squamte vacuae interdum tres, inferior minor et angustior, a basi lata ovata in apiculum elongatum viridem carinatum scabriusculum excurrens; squama secunda latissime ovata, rotunda- to-truncata, multinervis, medio flava, ceterum sanguineo-brunnescens; tertia saepe hermaphrodita, etiam dorso laevis. Involucri foliola saepe 7, basi interdum brunnescentia, margine et carina scabra. Involucella subu- lata, ciliata spiculas tantum inferioris glomeruli suffulciunt, easque saepe subduplo superant.

Variat praeterea his in insulis:

plenus: spiculis e squamis fertilibus tribus constantibus; squamis vacuis duabus obtusis apice hya¬ linis; involucro triphyllo; foliis angustissimis, subflaccidis, culmo brevioribus. (Insula Cha¬ tham).

vegetior: culmo pedali, foliis lin. latis planis, culmum aequantibus, foliis involucri 8 — 9 latissi¬ mis, maximo plus quam semipedali, basi vaginantibus, infuscatis; umbellae radiis 10 — 11; glomerulis longissime pedunculatis, apice subclavatis, fere unciam longis. (Insula Charles).

87. C. BRACHYSTACHYS (MARISCUS) HooL fil. 1. C. p. 179.

Hab. in insula Charles (Ipse et Darwin ) et James ( Scouler ).

Specimina mea a descriptione Ilookeriana differunt: culmo omnino erecto (nec basi repente), vix pe¬ dali, foliis dimidio culmi brevioribus, apice curvatis, marginibus laeviusculis et spiculis brunneo-cinerascen- tibus. Praeterea haec addenda: Folia involucralia spiculam superantia, brunnescentia. Squamae vacuae obo- vatae; squama fertilis maturitate trigona, dorso carinata, lateribus utrinque 3 — 5-nervia, cuneata; squama apicalis tantum rudimentalis ; rachiola inter squamam fertilem et rudimentalem oblonga, alata, medio nervo angustissimo praedita, in squama superiori fertili inclusa. — Itaque a specie Ilookeriana distinctus sit necne, incertum nobis videtur. Certissime tamen a M. MUTISII diversus! — Icon. Tab. II, f. 2.

88. C. cornutus Ands. culmo stricto, trigono; foliis valde elongatis, canaliculatis, margine laevibus, vaginis sanguineis inferne nigrescentibus, foliis involucrantibus 5 — 7 -striatis; glomerulis rotundato-o vatis, radiis inaequaliter elongatis; spicis brevibus, subseptemfloris, squamis ovato-rotundatis valde compressis, lateribus elevato-costatis.

Mariscus cornutus Ands. 1. c. p. 151, n. 86.

Hab. locis siccioribus reg. mediae insularum Charles et Chatham (Ipse).

Erectus, glaberrimus, rufescenti-sanguineus. Radix fibrosa, fibris crassiusculis fusco-nigris, glabris. Culmi subcaespitosi, saepe gemini vel immo solitarii, basi incrassati et foliati, superne nudi stricti, firmi,

54

rotundato-trigoni, angulato-sulcati, glaberrimi, simplices, rufo-brunnei, inferne sanguinei fere bipedales et 2 lineas crassi. Folia tripedalia, 2 lia. lata, numerosa, pleraque radicalia, basi vaginantia; vaginae nonnullae aphyllae apice truncato-rotundatse, inferiores nigricantes, ceterae sanguineo-rufescentes, radicales ad basin fissae, caulinae clausae, marginibus late hyalino-scariosae, profunde sulcatae; lamina longissima, crassa, cana¬ liculata, utrinque glaberrima, lateribus applanatis, marginibus tenuiter scabriusculis, laete graminea vel pal¬ lescens. Involucri folia plerumque sub-quinque, minora 2 subtriquetra, marginibus scaberrima, longiora tria foliis caulinis sequilonga et subsimilia, basi vaginantia dilatata sanguineo-infuscata. Umbella inaequaliter radiata; fasciculi 6 — 8, quorum 1 — 2 sessiles, ceteri longius pedunculati, ovato-cordati vel subglobosi, 3 — 4 lin. longi, sanguineo-fusco-nitentes, e spicis 12 — 30 compositi. Spicee divaricatae, invicem imbricatae, saepe 2 lineas longae, e squamis subseptem compositi; squamae omnes (apicalibus exceptis) fertiles, suborbiculares, lateribus ad basin dilatatae, apice in mucronem cornu instar obtuse incrassatum et parum dilutiorem basi scabriusculum recurvum attenuatae, a lateribus compresso-carinatae, utrinque nervis 3 curvatis lineato-co- statae; rachis complanato-canaliculata anguste alata; stamina 3, filamentis planis superne nonnihil dilatatis, antheris angustis linearibus, exsertis. Caryopis obconico-pyriformis, triqueter, lateribus impressis, flavescens, punctulata, minute apiculata; stylus fuscus vix basi incrassatus, trifidus; stigmata exserta, curvato-flexuosa, dilutius hirsutula.

*) mariscoides: spicis obesis, e squamulis 4 — 6 compositis, quarum 2 — 3 inferiores vacuae, imbricata?, 1 fertilis et summae 1 — 2 iterum vacuae.

Haec forma, quae in collectione uberior adest transitum non dubium ad genus Mariscus offert, quo optime probat hoc genus a Cypero non merito esse distinguendum. — Icon. Tab. II, fig. 1.

89. C. esculentus L. sp. 67. Kth. enum. II, p. 61.

Hab. locis humidiusculis umbrosis littoralibus insulte Chatham (Ipse).

90. C. strigosus L. sp. 69. Kth. enum. II, p. 87. Hook. 1. c. p. 177.

Ilab. in iusulis Chatham (Ipse) et Charles {Darwin).

Specimina quae locis graminosis insulae Chatham legimus forsan ad hanc speciem pertinent, quamquam a priori non certe distinguuntur. Spicae quam in eo multo graciliores!

91. C. rotundus L. syst. veg. 98. Kth. enum. II, p. 58. Hook. 1. c. p. 177.

Hab. in insula Albemarle {Macrce).

92. C. surinamensis Rottb. gram. 35, t. 6. Kth. enum. II, p. 43. Hook. 1. c. p. 177.

Hab. in insula James {Darwin).

93. C. inflexus Muhl. in Wilid. herb. n. 1402. Kth. enum. II, p. 22. Hook. 1. c. p. 177. Hab. in insulis Charles {Darwin), Albemarle {Macrce) et James {Scouler).

94. C. confertus Fi. iud. occ. I, 115.

Species quam in omnibus insulis a me visitatis sat copiosam legi, quam sine dubio ut C. INFLEXUS Muhl. determinavit ili. Hooker , ab eo valde recedit capitulis non raro remote pedunculatis, cuspide squa¬ marum multo breviore et crassiore nec ita recurvato-uncinato. C. CONFERTO autem, in insulis Antillanis obvio, ita similis ut ab eo vix distinctus haberi possit. Ut tamen melius illustratur species polymorpha hoc modo definiatur:

(C. dissitiflorus Ands. 1. c. p. 153) radice tenuissime fibrosa, culmis caespitosis ere¬ ctis vel excur vatis, triquetris, basi foliatis; foliis erectiusculis v. arcuatis, culmum vix aequantibus, glabris; involucro triphyllo; umbellae radiis inaequalibus; rachiola non mar¬ ginata; spicis elongatis demum dissitifloris; squamis carinatis excurvatim cuspidatis et dentatis, 4-nerviis; stylo trifido; caryopsi lateribus concava, punctata, apiculata.

Hab. in insulis Chatham, Charles, Indefatigable, xAlbemarle et James (Ipse).

t* r* 00

Radix fibris glabris tenuibus fasciculata, fibrillis capillaribus longe pilosis. Culmi ceespitosi, digitales— pedales, erecti, apice arcuati, triquetri, lateribus multistriati, glaberrimi, obscure virentes, basi squamoso- vaginati. Folia ad basin culmi conferta, inferne squamoso-vaginautia, culmo vulgo duplo triplove breviora, erectiuscula, angustissima, apice in carina et marginibus scabriuscula ceterum glaberrima. Involucri folia 3, minimum umbellam aequans, maximum eam duplo superans, carinato-plana, apice scabra. Umbella inaequa¬ liter 3 — 4-radiata, radii apice spicas racemoso-fasciculatas gerentes; fasciculus folio minimo involucri oppo¬ situs sessilis, qui folio maximo suffultus est longius (saepe 3 uncias) pedunculatus. Pedunculi spiculas 5 — 20 gerentes, triangulares, glabri. Spicae ad maximum £ unciam longae, rectiusculae, fulvo-brunneae, maturi¬ tate valde dissitifiorae. Squamae ovatae, dorso carina viridi in mucronem acutum scabrum curvatum excur¬ rente, compressione subalatae, lateribus basin versus dilatatis sub mucrone sinuato-productis (dentiformibus), ferrugineo-castaneae, nervis validis 4 fere ad margines excurrentibus notatae. Stylus incanus profunde tri¬ fidus; stigma simplex. Caryopsis triangularis, lateribus concavo-impressis punctata, incano-nigrescens, minute apiculata.

Formae exstant sequentes:

a. macrior: culmo I — 1^— digitali, apice incurvato, firmulo; involucri foliis subtribus; radiis umbellae fere 3;

fasciculis rotundatis, multispicatis.

Plab. locis siccis insulae Albemarle.

* uliginosus: humifusus, valde caespitosus; culmis digitalibus; foliis 2 lin. latis curvatis; umbella? ra¬ diis tribus, 1 — 2-uncias longis; fasciculis fere semiunciam longis.

Hab. locis uliginosis insulae Charles.

b. vegetior: culmo 1 — 1-i-pedaIi, angusto, stricte erecto, subsolitario; foliis flaccidis gramineis etiam angusti¬

oribus; involucri foliis 3 — 4 longissimis; fasciculis oblongis; spiculis inox deciduis raris, carina squa¬ marum pallescente.

Hab. locis sterilibus et graminosis ins. Chatham.

— * depauperatus : fasciculis lateralibus interdum deficientibus, unde culmus apice fasciculum tantum unicum gerit eumque non raro paucispicatuin. (Chatham).

— ■** minor: culmo digitali, foliis vix lineam latis erectis, umbellae radiis brevissimis, spicis rarifloris. Ilab. locis graminosis ins. James et Charles.

c. luxurians: culmo bipedali, basi paucifoliato glaberrimo; involucri foliis 4 — 6, minimo 2 uncias, maximo

8 uncias longo-; umbellae radiis 7 — 8, usque ad quatuor vel sex uncias longis; spiculis subpersistentibus. Locis graminosis insulae James.

— * paludosus: caespitosus, culmo erecto, digitali, basi squamato, deinde foliis stipato; foliis lon¬ gissimis culmum fere duplo superantibus, laxis, planiusculis, glabris; involucri foliis 5 — 6 planis, maximo 8 uncias longo, margine scabris; umbella contracta, involucro obtecta.

Hab. ad ripas lacus parvi aqua salsa repleti non procul a litore insulae James.

Qui has formas simul inspiciat vix credere potest eas ad unam pertinere speciem, tanta enim est differentia habitus, culmi, foliorum, involucri et umbellae. Constructione autem spicarum squamarum et ca¬ ryopsis inter se fere omnino congruunt. Quae diversa systematis ut dicitur vegetativi forma et natura for¬ san ex indole locorum, ubi crescunt, explicari potest. Quo magis arida terra eo minores evadunt culmi, latiora folia et majores fasciculi spicarum; quo magis graminosa eo elatiores culmi, longiora et angustiora folia, minores et magis rariflori fasciculi. Maxime autem singularis est varietas paludosa, quam facile spe¬ ciem propriam proponeremus, nisi forsan statum tantum juniorem fornice luxuriantis esse crederemus. Unum tantum praeterea specimen legimus.

Cum sequente congruit forma squamarum earumque carina dorsali laete viridi in mucronem recurvatum excurrente, nervis lateralibus validis. Differt autem culmo (semper) caespitoso elatiori, foliis culmo adhuc brevioribus, umbellae radiis 2 frequentissime longe productis, spicis maturitate eximie rarifloris, squamis apicem versus constrictis angustioribus, mucrone majori, nervis fere usque ad margines excurrentibus, late¬ ribus magis castaneo-infuscatis, marginibus apice minus profunde dentato-sinuatis angustioribus minusque rotundato-dilatatis, caryopsis demum lateribus magis concavis.

Cyperus rubiginosus Hook. differre videtur: »culmo aphyllo, involucro t> — 8-phyllo, umbella 6 — 8- radiata, squamis lateribus binerviis». Praeterea bipedalis describitur.

* C. (Confertus) biuncialis Ands. 1. c. p. 156: radice fibrosa, culmo erecto vel curvato, 1 — 3-unciali, basi paucifoliato ; foliis culmum subaequantibus, excurvatis, involucro 3- phyllo; umbella conglomerata; rachiola immarginata; squamis ellipticis cuspide breviori subexcurvato acutiusculis, margine superiori dentatis, utrinque 4-nerviis; stylo trifido; caryopsi triangulari, punctulata.

Hab. locis arenoso-siccis regionis mediae insulae Charles (Ipse).

Statura humilis, simpliciusculus, la?te fuscescens. Culmi solitarii v. subceespitosi, erecti, apice curvati, triangulares, in medio laterum costa simplici notati, glaberrimi, basi foliis 2 — 5 stipati. Folia basi vagi- nantia, vix culmum aequantia, curvata, U lin. lata, apicem versus marginibus et carina scabriuscula, cete¬ rum glaberrima. Involucri folia tria, quorum tertium minimum, maximum fasciculum spicarum duplo tri- plove superans. Umbella in glomerulum e spicis 4 — 8 formatum contracta; rachiola vix marginata, gla¬ berrima. Spicae 4 lin. longae, rectae, lineares, acutae, fusco-brunneae : squamae late ovatae, lateribus convexis rotundato-dilatatis infra cuspidem carinae sinuato-inflexis, castaneo-fuscae, margine exteriore pallidiores, utrinque 4-nerviae, nervis ante marginem desinentibus. Filamenta planiuscula caryopsi duplo longiora. Sty¬ lus profunde trifidus; stigma simplex. Caryopsis triangularis, lateribus obsoletius concavis, angulis non acutis, cinereo-nigrofusca, punctulata, nitida, rostrata.

Quibus notis a praecedente, quocum maxime affinis, distinguatur jam supra exposuimus.

95. C. RUB1GINOSUS HooJc. fil. 1. C. 178.

Hab. in insula Charles (Darwin).

96. C. grandifolius Ands.: rhizomate repente, culmo elato, stricto, triquetro, glabro, basi foliato; foliis latissimis, planis glabris, margine serratis; involucro 7 — 10-phyllo, foliis longissimis; umbella fere 20-radiata; fasciculis racemosis, 1 — 2 uncias longis; rhachiola non alata; spicis divaricatis, 6 10-floris; squamis dissitis, obtusis v. mucronulatis, late¬ ribus 3-nerviis.

Hab. in fossis aqua repletis regionis mediae insulae Chatham, Panici fluitantis socius (Ipse).

Rhizoina late repens, fibras radicales validas fuscas glabras emittens. Culmus tri-quadripedalis, 3 lin. crassus, triangularis, lateribus planis striatis, marginibus glabris, basi infima foliis numerosis dense stipatus. Folia culmum subaequantia, basi saltem unciam lata, plana, costa media elevata, laete virescentia, utrinque glaberrima, margine scabra, erecta, acutissima. Involucri folia 7—10, longissimum umbellam duplo superans, fere bipedale, omnia margine scabra plana. Umbellae radii 12 — 20 valde inaequales, basi nigrescentes, in¬ crassati, vix lineam crassi, maximi 9 uncias longi. 1 — 2 vix producti, apice simplices vel longissimi inter¬ dum trifidi. Fasciculus e spicis in rachi communi distichis vel subverticillatis oppositis et horizontaliter di¬ varicatis compositus, 1 — 2 uncias longus, unciam latus, plano-compressus. Rachis et rachiola angulatae non alatae. Spicae lineares compressiusculae, 6 — 10-florae, floribus remotis. Squamae ovato-lineares, obtusae, nervo medio vix carinatae v. sub apice mucronatae, lateribus saepe apicem versus erosis ferrugineis, angustis¬ sime hyalino-marginatae, utrinque 3-nerviae. Stylus brunneus, ad medium trifidus; stigmata simplicia brun- nescentia. Caryopsis oblonga, triangularis, lateribus planis, margine interiore curvato nigrescente, seriatim punctata v. striata, minutissime apiculata.

Est habitu omnino americano vel indico, ut vix indigenus crederetur. Maxime affinis C. auriculato ex insulis Sandwicensibus; ab eo tamen culmo elatiori, foliis latissimis, spicisque differt.

COMMELYN ACEdE R. Br. Bartl.

44. COMMELYNA.

Dillen. Hort. elth. 93. Encll. gen. n. 1098.

97. C. agraria Kunth. enum. IV, p. 38.

Hab. in insulis James et Charles (Darwin).

57

HYPOXIDEtE B. Br.

45. HYPOXIS.

Linn. gen. n. 417. Endl. gen. n. I 2(H.

98. H. erecta WillcL sp. II, I, p. 106.

Hab. in insula Charles {Danvin).

ORCHIDEiE B. Br.

46. EPIDENDEUM.

Linn. n. 1010. Endl. gen. n. 1371.

99. E. spicatum Ho ok. fil. 1. c. p. 180.

Hab. in insula James {Darwin).

PIPER ACEiE Bich.

47. PEPEEOMIA.

Gaud. Freyc. voy. 513. Endl. gen. n. 1820 a.

100. P. FLAGELLIFORMIS Hook. fil. 1. C. p. 181.

Hab. in insula James {Darwin).

101. P. PETIOLATA Hook. fil. 1. C. p. 181.

Hab. in insula James {Darwin).

102. P. GALAPAGENSIS Hook. fil. 1. C. p. 180.

Hab. in insula James {Darwin).

103. P. ramulosa Ands.: caule erecto ramoso, tetragono, sursum cum ramulis puberulo; foliis parvis, ovato-oblongis, oppositis vel 4 — 5-nis, obtusis, tomento tenuissimo adpresso puberulis, carnosis, breviter petiolatis; spicis .....

Hab. ad truncos arborum in cacumine summi montis insula? Charles (Ipse).

Caulis vix digitalis, inferne crassitie penna? passerinae, inox divisus, obscure viridis, succosus, tereti- usculus, sursum fuscior, tetragonus et puberulus; rami patentes, inferne nudi, apicem versus racemoso-di- visi; ramuli patenti-fastigiati, pube cinerascente subtomentosi. Folia in caule inferiori opposita, in ramis terna, quaterna v. quina, 2 lin. longa, lineam lata, planiuscula, carnosula, apice rotundato-obtusa, basi in petiolum semilinealem subangustata, divaricato-patentia, utrinque brevissime puberula. Fructificationem et inflorescentiam evolutam non vidimus.

Cum P. MICROPHYLLA HBK. (nova gen. et sp. T. I, p. 69, tab. XV, fig. 2) et P. galapagensi Ilook. aliisque paucis (ut P. loxensi HBK., fimbriata Miquel , trineura Miquel, rubioide HBK., Sellowiana Miquel, Deppeana Schl., etc.) tribum sat naturalem foliis verticillatis saepe hirsutis insignem efficit. Ab omnibus, e quibus praesertim duabus prioribus proxima, differt: statura singulari erecta, nec basi prostrata, sc. fruticuli minimi instar, foliis brevioribus et latioribus, brevissime petiolatis et densissime puberulis.

URTICACEiE Endl.

48. FLEUEYA.

Gaud. Bot. Voy. Uran. 497. Weddell. Archives du Museum IX, p. 109. Urtica d. Fleurya Endl. gen. p. 283.

104. F. cordata Gaud. 1. c. Wedd. 1. c. p. 110.

Urtica racemosa Pium. U. latifolia Bich. Ands. 1. c. p. 159.

58

Var. acl Fl. petiolatam Dcne ( Hb . Tim. 162) accedens.

Urtica tuberculata Ands. 1. c. p. 159.

Hab. locis umbrosis regionis elevatioris ins. Charles (Tpse).

Var. ad ripas lacus parvi salsi sub fruticibus ins. Chatham (Ipse) reg. littoralis.

Herba tenerrima, glaberrima, vix pedalis. Caulis erectus, inferne subnudus vel foliis 1 — 2 ad basia et medium, et cyma oppositifolia praeditus. Folia 2 — poli, longa ad maximum, infra medium 2 poli, lata, basi exacte rotundata, apice producto subabrupte acutata, serraturis divaricatis erectis inermibus, sub¬ tus pallidiora nervis prominulis arcuatis et tenuiter spinulosis notata, utrinque plana, tenuia. Cymae rami pollicem longi, mox divaricatim divisi, erecto-patentes, inferne nudi et setosi. Calycis laciniae setaceo-line- ares subpersistentes Semen vix lineam longum et latum, plano-convexum, flavo-nitidum, utrinque rugoso- punctatum, apice uncinato-recurvatum.

105. T. asstuans Gctud. 1. c. p. 196 (sec. Wedd. p. 112)? — U. divaricata {Spr.) Hook.

1. c. p. 181.

Hab. in insula Charles {Darwin).

49. LAPORTEA.

Gaud. 1. c. p. 498. Weddell. 1. c. p. 121. Urtica c. Laportea Endl. 1. c.

L06. L. canadensis Gaud. 1. c. p. 498. — Urtica canadensis L. Hook. 1. c. p. 182.

Hab. in insula Charles et James {Darwin).

50. PARIETARIA.

Tournef. Linn. gen. n. 1152. Endl. geu. n. 1855.

107. P. ELORiDAKA Nutt. Hook. 1. c. 182.

Hab. in insulis Charles et James {Darwin).

5 1 . PILEA.

Lindi, collect. t. 4. Endl. gen. n. 1882.

108. P. peploides Hook. et Arnott. Bot. of Beeehy Voy. p. 96. Hook. 1. c. p. 182, n. 67. Debreulia peploides Gaud. in Freyc. Voy. p. 495.

Hab. in insula James {Darwin).

109. P. succulenta Hook. 1. c. p. 182.

Urtica succulenta Salzmann sec. Hook. fil.

Hab. in insula James {Darwin).

SAL S O L A C E M Moquin Tandon.

52. CRYPTOCARPUS.

Kunth. HB. nov. gen. et sp. am. p. 187. Endl. gen. n. 1931).

110. C. PYRiFORMis Kunth 1. c. p. 188, t. 124. DC. prodr. XIII, 2, p. 41. Hook. 1. c. p. 193. Hab. in insula Chatham {Darwin).

AMARANTACEiE 11. Br.

53. AMARANTUS.

Linn. geu. n. 10G8. Endl. gen. u. 1972.

111. A. caraccasanus HBK. nov. gen. et spec. 2, 195. DC. prodr. XIII, II, 257. Hook.

1. c. 189.

59

Hab. locis cultis insulse Charles ( Darwin et Ipse) et locis incultis (itaque sine dubio spontaneus) insulas Indefatigable (Ipse).

Specimina, quse in insula Indefatigable legimus, a planta americana non paullum habitu exteriori di¬ screpat; notas tamen, quibus certe distingueretur, invenire non potuimus. Habet tamen culmum multo gra¬ ciliorem, folia angusta, anthuros aphyllos, et ramos excurvato-patentes. Ea etiam forma, quse sine dubio in insulam Charles introducta fuit, a specie normali nonnihil differt.

112. A. celosioides HBK. 1. c. 2, p. 194. DC. prodr. XIII, II, p. 257. Hook. 1. c. p. 189. Hab. in insulis Chatham (Ipse) et Charles ( Darwin et Ipse).

Hic etiam a specie americana caule minori ceterisque notis foliorum et florum valde differt. Quum ceterae species Amarantacearum (Ani. spinoso excepto), quae his in insulis proveniunt, iis sunt peculiares, credere forsitan fas est has duas etiam omnino indigenas et ab americanis distinctas esse.

113. A. spinosus L. sp. p. 1407. DC. prodr. XIII, II. p. 260.

Hab. locis cultis regionis inferioris insujae Charles (Ipse).

Magis foliosus videtur, quam in aliis insulis Oceani Pacifici legimus.

114. A. sclerantoides Ands.: caule e basi ramoso; ramis adseendentibus, teretiusculis, glabris, pallidis; foliis in petiolum angustatis, linearibus, cuneatis, apice truncatis et mucronatis; glomerulis spicatis, axillaribus, petiolo brevioribus; floribus densis, viri¬ dibus, calyce bracteis longiore, utriculis apice 3-dentatis.

Euxolus sclerantoides Ands. 1. c. p. 163 n. 117.

Hab. locis siccis regionis inferioris insulse Charles (Ipse).

Radix tenuis. Caulis e basi ima mox ramosissimus; rami digitales vel ultra, diffusi, inferne decum¬ bentes apicibus arcuatim adseendentes, fusco-flavescentes, teretiusculi. Folia inferiora pollicem longa, vix lineam lata, e basi attenuata linearia, apice dilatato-cuneata, ibique omnino truncata, nervo medio subtus maxime elevato, fere duplici, albescente, in mucronem brevem excurrente aristata, utrinque leete viridia, glaberrima, subtus grosse punctata. Glomeruli axillares, e ramis 2 — 3 confertim spicatis compositi. Bracteae 2 — 3 subimequales, acutae, carinatae, viridulse. Sepala 3 — 5, anguste lanceolata, mucronulata, carinata, nervo medio albescente, lateribus viridibus, margine hyalinis variegata. Utriculus compressus, apice 2 — 3-denticu- latus, viridi-fuscus. Semen lenticulare, subinflatum, margine elevato-annulatum, nitidissimum, nigrum.

Amarantus albus in variis terris eximie polymorphus huic speciei non valde absimilis; nunquam tamen forma A. albi vidi foliis tam constrictis ut exacte linearia evadant, nec glomeruli ita condensati! — Icon. Tab. V. fig. 1.

54. AMBLOGYNA.

Rafin. fi. Teli. 183(5. p. 12. — Moquin Tandon in DC. Prodr. XIII. 2. p. 2(59.

115. A. urceolata Ands.: caule erectiusculo, angulato, sulcato, pubescente, viridulo; foliis petiolatis, basi cuneato-attenuatis, ellipticis v. obovatis, apice mucronatis, glabris, viri¬ dibus, integris; glomerulis superne condensatis, inferne remotis viridibus; calyce bracteas angustas superante, urceolato; stigmatibus calycem aequantibus. — Scleropus urceo- latus Ands. 1. c. p. 162.

Hab. locis graminosis regionis inferioris insulte Indefatigable (Ipse).

Caulis pedalis, inferne ramosus, pennam passerinain crassus, profunde sulcatus, angulatus, pube parva, subglandulosa, rara obtectus; rami divaricato-patentes, flavo-virides. Folia in petiolum uncialem et ultra attenuata, ceterum late elliptica vel obsolete obovata, 1 — H unciam longa, pollicem lata, margine remote

Botanik. 9

60

denticulata, utrinque glabra, obscure viridia, subtus nervis prominulis notata, praesertim juniora spinuloso- mucronata. Glomeruli apicem versus caulis approximati, inferne subdistantes, rotundi, parvi, obscure fusci. Flores sessiles, inter se divaricati. Bracteae tres subulatae, cuspidatae, glabrae, medio anguste viridulae, tubum perianthii aequantes. Perianthii foliola 5, inferne concreta, tubum supra basin rotundatum deinde constrictum et limbum campanulatum formantia, nervis viridibus valide costata, nervo medio extra apicem obovato-dila- tatum mucronis instar excurrente, margine cinereo-scariosa. Filamenta foliola perianthii aequantia. Utri¬ culus faucem perianthii superans, rugosus. Semen utrinque convexum, rotundatum, marginibus auctum, nigro- castaneum, nitidissimum.

Est A. POLYGONOIDI Rafin. quoad constructionem florum tam similis, ut vix nisi magnitudine et colore harum partium distinguatur. Folia etiam plus quam duplo majora; habitus longe alienus. — Icon. Tab. V. fig. 2.

55. SCLEROPUS.

Sclirad. in. sein. Gott. 1835. Endl. gen. suppi, n. 1971.

116. S. squamulatus Ands.: caule erecto, glabro, viridi-strainineo; foliis petiolatis, anguste lanceolatis, mucronatis, glabris, viridibus; spica terminali elongata, lineari, subflexuosa; glomerulis axillaribus, densis, sursum latioribus; floribus viridibus, perianthio bracteas superante, limbo revoluto.

Hab. locis graminosis regionis inferioris insulae Chatham (Ipse).

Caulis 1 — 2-pedalis, stricte erectus, firmus, angulis obtusissimis subteres, omnino glaber, laete viridis v. pallide flavus, subsimplex vel ex axillis superioribus ramos florigeros emittens; rami angulati, patentes. Folia in petiolum subuncialem valde attenuata, apice acuminata spinula parva mucronata, apicem versus subglanduloso-serrata, utrinque glaberrime viridula, subtus nervis prominulis notata, summa linearia. An- thurus terminalis saepe 4 uncias longus, seiniunciam latus, subrariflorus, passim subflexuosus v. stricti usculus; glomeruli axillares distantes, e ramis subdivisis, inferne floribus non evolutis quasi squamatis, compositi. Bracteae tres, e basi latiori acuminato-cuspidatae, marginibus hyalinae. Perianthii foliola 5 inferne anguste unguiculata, superne spathulato-dilatata, rotundata, corollinea revoluta, nervo medio viridi in cuspidem ex¬ currente, marginibus late scariose membranacea. Utriculus perianthio brevior, rugosus, stylis 3 distinctis, elongatis, flexuosis, apice pallidioribus cornutus; semen rotundatum, pelviforme, castaneo-nigrum, nitidissimum.

56. IRESINE.

Bromie Jam. p. 358. Endl. geu. n. 301.

117. I Edmonstonei Hook. fil. 1. c. p. 190. DC. prodr. XIII. II. p. 353.

Hab. in insula Charles {Darwin).

57. ALTERNANTHERA.

Martius nov. gen. et sp. Bras. 2 p. 53. Endl. gen. n. 1956.

118. A. (Dassiera) subscaposa Hook. fil. 1. c. p. 189. I)C. prodr. XIII. II. p. 353.

Hab in insula Charles {Darwin).

119. A. (Dassiera) radicata Hook. fil. 1. c. p. 262: rhizomate crasso, fusiformi; ramis florigeris gracilibus, strictis, simplicibus, raro trichotomis, supra medium foliis parvis, oppositis bracteatis; foliis ex apice rhizoinatis rosulatis, excurvatis, filiformi-linearibus, obtusis, crassiusculis; capitulis terminalibus, subrotundatis; perianthii foliolis oblongis, glaberrimis.

A. acaulis Ands. 1. c. p. 164.

Hab. locis elevatis siccissimis insulm Chatham (Ipse et Darwin).

61

Radix e fibris elongatis composita. Rhizoma ad collum ovato- vel globoso-incrassatum (2 — 4 pollices latum), ibique 3— 5-ceps, folia proferens. Folia plurima, plerumque 4 uncias longa, 1—2 lineas lata, stel- latim excurvata, superne costa impressa sulcata, marginibus incrassatis, revolutis, ibique parce in costa subtus et basi adhuc densius lanata, carnosula, sublacunosa. Rami florigeri suboctoni, plerumque digitales, obsolete angulati, saepius simplices et tunc supra medium bibracteati, nonnumquam ad bracteas dichotome, i. e. in duos ramulos oppositos, bibracteatos, productos, florigeros divisi et inter eos spica sessili terminati, exsiccatione flavescentes, basi parcius, superne densius lanati. Bracteae vix semiunciales, a basi vaginante subulatae, obtusi usculae, lana densissima contiguae. Capitula nunc hemisphaerica et depressa v. globosa, J unciam lata, nunc basi angustata et rariflora, elongato-obovata; rhachis dense lanigera, bracteis 2 herbaceis saepe capituli magnitudine suffulta. Flos albo-scariosus nitidus, omnibus partibus glaber. Bracteolae ovatae, obtusae, scariosae, perianthio paullo breviores, carina acutiuscula. Perianthii foliola enervia, exteriora oblongo- obtusa, basi flavescentia, interiora basi compressa, angustiora. Tubus stamineus cyathiformis 5-dentatus, dentibus 2 lateralibus antheriferis ; staminodia 3, filamentis aequilonga, subtriangularia, acuta, margine in¬ tegra. Antherae 2 lineares. Pistillum stamina aequans; stylus nullus; stigmata linearia erecta. Utriculus ovato-ellipticus, glaber, pellucidus; semen marginibus incrassatum, medio rugulosum, orbiculare, fulvo- castaneum.

Altern. subscaposa Hooh (ex insula Charles!) differt; foliis basi tantum pilis albis tomentosis, — \ unciam latis, ramis superne di-trichotoine divisis, bracteolis perianthio duplo brevioribus, et perianthio basi villoso-barbato; Moquin-Tundon ( JDC . prodrom. XIII. II. p. 353) his addit: »folia spathulato-linearia, inferne attenuata, flores basi vjlloso-barbati et sepala medio maculis 2 viridibus notata». — Icon. Tab. III. fig. 2.

58. TELANTHE11A.

R. Br. Congo p. 58. Endl. gen. n. 1957.

120. T. filifolia Moqu. Tand. ( DC . prodi*. XIII. II. p. 368.)

Bucholzia filifolia Hooh fil. 1. c. p. 192.

Hab. locis siccissimis regionis inferioris ins. James ( Scouler ).

121. T. (Bucholzia) angustata Ands.: erecta virgata; ramis elongatis, nudis, teretibus, striatis, glabriusculis, trichotomis; foliis ad axillas ramorum sparsis, oppositis, linearibus elongatis, acutiusculis, marginibus revolutis; spicis axillaribus sessilibus vel terminalibus et peduneulatis, solitariis, geminis vel ternis, subcylinclraceis, Havo-tomentosis. — T. stri- ctiuscula Ands. 1. c. p. 166.

Hab. locis siccis regionis inferioris ins. James (Ipse).

Bucholzle nudicauli Hooh. fil. proxima, sed differt evidenter caule strictiori non tam geniculato, ramulis magis erectis vix divaricatis, internodiis subbrevioribus tenuioribusque, ad nodos m nus incrassatis magisque glabris, foliis usque ad 3 pollices longis longioribus, sed praecipue capitulis sepius terminalibus sat longe peduneulatis, multo minoribus, fructiferis magis apertis, perianthii foliis glabratis nitentibus. — Icon. Tab. IV. fig. 2.

122. T. (Bucholzia) flavicoma Ands. : erecta virgata; ramis ad articulos foliatis, stricti- usculis, teretibus; ramulis flavo-cinereis hirtisque; foliis lingulato-linearibus, sessilibus, obtusi usculis, utrinque flavo-tomentosis; spicis axillaribus sessilibus, terminalibus sub- pedunculatis, foliis bracteatis; bracteis foliolisque perianthii dorso tomentosis, exteri¬ oribus tricostatis, duplo brevioribus, carina pilosis.

Hab. locis graminosis siccis regionis mediae ins. Charles (Ipse).

Caulis inferne lignosus, pennam anserinam crassus, geniculatus, nodoso-articulatus, internodiis 1 — 2- pollicaribus et ultra, trichotome divisus, cortice cinerascente inaequali obductus, glaber; rami fusci, internodiis

longioribus, etiam trichotomi; ramuli stricti articulati, graciles, teretes, superne tomento brevi flavo-einera- scente obtecti. Folia ad articulos superiores sessilia in petiolum brevem sensim attenuata, anguste linearia, versus apicem obtusiusculum vel minute mucronulatum dilatata, pollicem longa, lineam lata, plana, utrinque vellere denso flavo intricato submicante tomentosa, supra basin versus nervo impresso subcanaliculata, mar¬ ginibus subincrassatis et costa subtus praecipue ad basin glabriuscula. Spicae minutae FU lineales, globosae; axillares sessiles, terminales foliis minutis bracteatae, in axilla summa subsessiles. Bracteae periantliio duplo breviores, ovatae, obtusiusculae, cymbiformes, carina flavo-hirsuta, marginibus scariosis glabris. Foliola peri- anthii exteriora oblonga, dorso convexa, flavo-hirta, tricostata, intus glaberrime nitentia; foliola interiora angustissime linearia, scariosa, glaberrima, acutiuscula, exterioribus aequilonga, subconvoluta. Filamenta fiiiformi-subulata, basi concreta; antherae filamentis duplo breviores; staminodia filamenta subaequantia, exacte linearia, apice laciniis filiformibus 4 — 5 fimbriata. Utriculus basi constrictus, medio valde dilatatus, apice coriaceus, fusco-castaneus. Stylus nullus; stigma capituliforme, globosum.

123. T. glaucescens Moqu. Tand. 1. c. p. 369.

Buciiolzia glaucescens Hook. fil. 1. c. p. 191.

Hab. locis graminosis et siccis regionis inferioris ins. Chatham ( Darwin et Ipse) et medias ins. Charles (Ipse).

Exacte cum descriptione Hookeriana 1. c. congruit planta nostra. Quid autem: »rami medio incras¬ sati?» Tale in nulla Bucholzim specie vidimus!

124. T. nudicaulis Moqu. Tand. 1. c. p. 369.

Bucholzia nudicaulis Ilook. fil. 1. c. p. 191.

Hab. locis siccissimis regionis mediae insulae Charles (Ipse et Darwin).

Fruticulus subbipedalis. Folia acutiuscula. Spicae interdum axillares ibique solitariae, terminales soli¬ tariae v. plerumque ternae; 2 — 21 lin. longae, ovatae v. subglobosae; foliola perianthii acuta. Utriculus ovato- rotundus, obscurus.

125. T. echinocephala Moqu. Tand. ( DC . prodr. XIII. II. p. 373): caule suffrutescente, erecto, ramoso, tereti, striatulo, molliter adpresse hirsuto; foliis breviter petiolatis, ovato- lanceolatis, acutis, integerrimis, mucronatis, supra parce et adpresse pilosis, subtus subtomentosis; pedunculis simplicibus, axillaribus, erectis; capitulis soli tariis , globosis, aphyllis; floribus nitidis, argenteo-stramineis, calyce bracteis duplo longiore, sepalis acutis, exterioribus laevibus.

Brandesia echinocephala Hook. 1. c. p. 180. Telanth. argentea Ands. 1. c. p. 168.

Hab. locis fruticibus obsitis et graminosis reg. inferioris et mediae insularum Chatham, Charles ( Darwin et Ipse), Indefatigable et James (Ipse).

Planta subscandens. Caulis inferne lignosus; rami stricti; articuli apice leviter constricti deinde in¬ crassati, subangulati, puberuli, flavo-virides; ramuli extimi asquales, dichotomi, dense albo-hirti. Folia 2 — 3 pollices longa, 1 J pollicem lata, lanceolata, basi sublatiora, apice acutata brevissime mucronata, juniora utrinque sed subtus densius incano-pubescentia, adulta utrinque pilis tantum sparsis adpressis passim relictis glabriuscula, costa lutea valida subtus notata; petioli unciam longi, basi pilosi Pedunculi axillares, un¬ ciales, rigidi, dense albo-vil losi, teretes. Capitula 4 lin. longa fere pollicem lata, lucide albescentia. Bra¬ cteas omnino aquales, e basi latissime ovata cuspidato-mucronatae, dorso juxta nervum medium elevatum pilosae, periantliio duplo breviores, margine integras. Pedicelli crassiusculi, acute pentagoni, basi villosiusculi. Foliola perianthii lanceolato-linearia, acuta, exteriora duo glaberrima, convexa, tertium obsolete 3-costatum, interstitiis viridulum, interiora aequilonga, angustiora, dorso 3-costulata, albo-pilosiuscula, apice glabra. Filamenta subulato-linearia; staminodia antheras asquantia, elongata, linearia, apice dentibus 4 — 5 capillaceis

/

63

fimbriata, margine integerrima; antherae angustae, oblongae, sulphureae. Stylus fere nullus; stigma capitatum ; utriculus obovatus trigonus.

Eximie variat, ita ut formae sequentes forsan proprias species constituant:

a) robustior: caule ramisque firmioribus, ramulis ultimis dense incano-pilosis omnino teretibus, nunc strictis, nunc angulatim divaricatis; foliis medio latioribus; pedunculis axillaribus saepe 2-uncialibus, terminalibus nudiusculis, fastigiatis, magnis; bractea exteriori dorso pilosiuscula; foliolis perianthii in¬ terioribus saepissime glabris.

Ilab. locis silvestribus regionis inferioris insularum Charles et James.

b) nudiflora: caule ramisque gracilibus incanis; foliis brevius petiolatis; pedunculis axillaribus, inferi¬ oribus (saepe 3-pollicaribus) longissimis, terminalibus foliis nullis v. minimis suffultis, ideoque longe exsertis et nudis; bracteis omnibus parce pilosis; foliolis perianthii interioribus dorso laete viridibus, tricostatis, glaberrimis.

Ilab. locis silvestribus regionis inferioris insularum Charles et Indefatigable.

c) bracteata: caule ramisque sulcato-angulosis, incanis, strictis; foliis late lanceolatis; pedunculis axil¬ laribus brevibus (vix pollicaribus), terminalibus foliis magnis obtectis; bracteis glabriusculis; foliolis interioribus perianthii etiam glabris.

Hab. locis silvestribus regionis mediae insularum Chatham (ubi vegetior, foliis etiam majoribus) et Charles (ubi maxima, capitulis terminalibus interdum subnudiusculis).

126. T. (Mogiphanes) vestita Ands.: caule suffrutescente, erecto, ramoso, tereti, striato, densissime fiavo-tomentoso; foliis breviter petiolatis, lanceolato-oblongis, obtusiusculis, mucronulatis, integerrimis, utrinque pilis stellatis fulvo-tomentosis; capitulis parvis, ter¬ minalibus et axillaribus, sessilibus, foliis minutis densissime villosis bracteatis; floribus brunneo-nitentibus; sepalis costatis, induratis, apice pilosis.

Hab. locis graminosis siccis regionis inedite in insula Indefatigable (Ipse).

Est species pulcherrima, habitu exteriore nitente, ob id etiam memorabilis, utpote quae subgenera Bucholziam et Mogiphanidem aperte conjungit, generis hujus culmo et foliis, illius floribus quasi praedita. — Caulis bipedalis inferne lignosus, superne fere trichotomus; rami stricti etiam subflexuosi debiles, omnes tomento densissimo brevi quasi viscidulo nec nitenti tecti, demum denudati et nigrescentes, teretes, leviter striati. Folia 2 — 3 pollices longa, vix unciam lata, basi attenuata, apice subrotundata, minute mucronata, margine subundulato integra, utrinque tomento denso stellato brevi fusco v. albescente vestita, adultiora fere denudata, venis et costa subtus elevatis notata; petioli minimi villosi. Capitula axillaria v. terminalia, in¬ feriora foliis suffulta, superiora bracteis sequilongis vel longioribus lanceolatis dense villosis inclusa, solitaria vel gemina, vix pisi magnitudine, late ovata, basi brunneo-nitentia, apice flavo-hirsuta. Bracteae 3, dorso obtuse carinato-triquetrae, scariosae, basi infima et carinae parte superiore parce pilosae, ceterum brunneo- nitentes. Foliola perianthii exteriora lanceolato-acutiuscula, indurata, duo brunnescentia, extus hirta, extima valide, cetera obsoletius tricostata, foliola interiora multo angustiora et acutiora, uninervia. Staminodia late linearia, brunneo-hyalina, apice inaequalia, quadri! aciniata, staminibus breviora; filamenta medio dorso an- therarum infixa, filiformia. Utriculus medio dilatatus, marginatus, basi angustatus; stylus productus dimi¬ diam partem staminodiorum aequans; stigma capitatum. — Icon. Tab. IV. f. 1.

59. FItOELICHIA.

Muench. method. p. 50. Endl. gen. n. 11159.

127. F. nudic aulis HooJc. 1. c. p. 192. DC. proci t. XIII. II. p. 423.

Hab. in insulis Chatham (Ipse) et Charles (Ipse et Darwin ).

128. F. (Hotlotheca) lanigera Ands. : caule lignoso, geniculato eximie ramoso, glabro; ramis repetito- trichotomis, ramulis erectis eximie lanatis; foliis brevibus linearibus albo-

villosis; spicis terminalibus globosis multifloris; bracteis ovatis glabris, perigonii laciniis 5 inferne villo obtectis, apice glabris.

Hab. in insula Albemarle (Ipse).

Radix crassa, non autem ut in Alternantiiera radicata validissima. Caulis a basi ima articulato- ramosus, ramis primariis iterum ramosis ita ut fruticulus densus evadit; rami majores lignosi 3 lin. crassi, geniculato-decumbentes, cortice subrimoso flavescente obducti, articulis 1—2 uncias longis divisi; ramuli in¬ feriores aphylli, steriles, ultimi et superiores (caules proprii) stricte erecti digitales vel ultra, vix pennam passerinam crassi, tomento densissimo argenteo-sericeo vestiti, 2 — 3-articulati, ad articulos inferiores foliis, ad superiores bracteis 2 instructi, apice spinigeri, subcompressi. Folia opposita, basi ramulorum subrosu- latim conferta, ibique 1 — 11 pollicem longa, exacte linearia, apice obtusiusculo tomento denso albo lanata, carnosula, planiuscula; ad articulationes ramorum bracteae decrescendo minores oppositae, subulatae lunatae. Spicae terminales, interdum etiam ad articulationes summos ramorum, terminales majores ovato-globosae, laterales minores saepius deficientes. Flores lineam longi, ovato-conicae. Bracteae 2 subaequales, coriaceo- membranaceae, brunnescentes basi fusciores, enerviae, glabre nitentes, ovato-rotundatae, apice em argi natae, dorso crista integra carinatae; inferior minor latissima, superior longior apice minus emarginata. Perigo- nium tubulosum, tubo inferne ampullaceo, supra medium constricto, fusco, nervoso, lana densa contigua sericea obtecto, limbo 5-fido laciniis lanceolatis pallidis enerviis. Tubus stamineus perigonium demum supe¬ rans; staminodia lanceolata, acuta; antherae oblongae. Calyx fructifer ovato-pyriformis induratus subglo- bosus. Ovarium ovato-rotundatum ; stylus nullus; stigma punctiforme penicillatum. Semen subglobosum, compressiusculum, fusco-rufum.

Habitu cum Fr. interrupta proxime congruit, sed differt abunde foliis multo angustioribus, pedun¬ culis brevioribus et dense albo-lanatis, capitulis denique conglobatis, floribus majoribus. Ob id nonnihil singularis videtur quod forma styli et stigmatis ad Dilopiias, habitu toto ad IIoplothecas, in Americae borealis partibus meridionalibus obvias, aperte pertinet. — Icon, Tab. III. fig, 1,

NYCTAGINEiE Juss.

60. BOERHAVIA.

Linn. h. Cliff. p. 17. Endl. gen. n. 2000.

129. B. scandens L. sp. 4. DC. prodr. XIII. II. p. 454. Hook. 1. c. p. 193.

Hab. locis graminosis et lapidosis reg. inferioris et mediae insularum Chatham et In- defatigable (Ipse), Charles (Ipse et Darwin ) et James {Darwin).

130. B. erecta L. sp. 4. DC. prodr. XIII. II. p. 450. Hook. 1. c. p. 193.

Hab. cum priori in insulis Chatham et Indefatigable (Ipse) et Albemarle {Macrce).

131. B. hirsuta Willd. phyt. 1. n. 3. DC. prodr. XIII. II. p. 450. Hook. 1. c. p. 193. Hab. locis etiam sterilioribus reg. inferioris et inedite insularum Chatham, Charles

(Ipse) et Albemarle (Ipse et Macrce).

132. B. paniculata Rich. act. soc. h. n. Par. 1. 105. DC. prodr. XIII. II. p. 450.

B. DECUMBENS Valil. en 1. p. 234. IIoolc. 1. c. p. 193.

Hab. in insula James ( Scouler ).

133. B. diffusa L. sp. 4. DC. prodr. XIII. II. p. 452.

* B. glandulosa: caule eximie divaricato-ramoso, subviscoso-pubescente, cum ramis undique diffuso et exsiccatione nigrescente; foliis quam in ceteris minoribus, ovato-lanceolatis, acutis, majoribus repando-sinuatis, minoribus bracteiformibus,

65

integris, utrinque glanduloso-puberulis; pedunculis axillaribus divisis, floribus fasciculatis; fructibus cuneatis, obtusis, alato-inarginatis.

Hab. locis sterilissimis ins. Albemarle (Ipse).

Videtur illa planta species singularis, cui in herbariis nihil simile vidimus; sed determinationi accuratas non satis completa.

61. PISONI A.

Pium. Amer. 7. t. II. Endl. gen. n. 2012.

134. P. floribunda Hook. fil. 1. c. p. 193. DC. prodr. XIII. II. p. 447.

Hab. in insula James (Darwin).

PLANTAG INEiE Vent.

62. PLANTAGO.

Linn. gen. n. 142. Endl. gen. n. 2170.

135. Pl. tomentosa Lam. ili. p. 340. DC. prodr. XIII. I. p. 725.

/?. PUMILA Hook. 1. c. p. 194.

Hab. in insula James (Darwin).

PLUMBAGINEJE Vent.

63. PLUMBAGO.

Tournef. Linn. gen. n. 213. Endl. gen. u. 217 4.

136. P. scandens L. sp. 1. p. 215. DC. prodr. XII. p. 692. Hook. 1. c. p. 194.

Hab. locis sylvestribus reg. inferioris insularum Chatham (Ipse), Charles (Ipse et Darwin), Indefatigable (Ipse) et Albemarle (Darwin).

COMPOSITiE Valli. L.

64. PECTIDIUM.

Less. Linnsea VI. 706. Endl. gen. n. 2249.

137. P. punctatum Less. in Linnasa 1831. p. 707. DC. prodr. V. p. 98.

/?) acheniis radii biaristatis, disci exaristatis.

Hab. locis maxime lapidosis et sterilibus reg. inferioris insulas Chatham (Ipse).

y) foliis basi utrinque unisetosis.

Hab. cum priori in insula Indefatigable.

Quum planta nostra a charactere generis Pectidii Less. non parum recedit, eam typum novi generis, Gymnopectidis sc., proposueram. Illustrissimus et amicissimus autem Dr. J. Steetz, cui varias Compositas Galapagenses miseram, ut suo judico peritissimo eas rite et exacte determinaret, mihi sequentes observationes de specie hacce benevole communicandas dedit.

»In hac planta novi generis typum agnoscere equidem non valeo. Attamen difficillimum est dictu, quid demum faciendum sit! Pectidis genus enim adhuc in profundis latet tenebris. Diligentissimus, accuratis¬ simus atque (addere liceat) totius sevi nostri sagacissimus scrutator Compositarum amicus eestimatissimus, cel. Asa Gray quum in Plantis Fendlerianis (1848 p. 61) tum in Plantis Wrightiaitis (Part. I. 1852. p. 82) monuit, pappum et aristas acheniorum in Eupectideis summopere variare, quare aut genera nova, habitu

non distinguenda, creanda sint aut genus PectIDIS charactere definiendum, quo gen. PectiDOPSIN, Pecti- dium, forsan etiam Lorentiam comprehendat. Etiam Lessing, cel. auctor Pectidii generis (1831), in de¬ scriptione fusiore Pectidii punctati »achsenia foliolis aequalia, praecipue apice hispidiuscula, disci aristis ple¬ rumque binis (semel vidi nullos), radii plerumque ternis rarissime utraque singulis aut ternis etc.» memorat.

Ex his observationibus satis superque patet »pappum in Pectidii speciebus esse characterem summo¬ pere fallacem, praesertim quod ad numerum aristarum, ut etiam absentiam vel praesentiam earum vel in radio vel in disco attinet». Quum autem nil valeat in distinctione specierum, character ex eo sumtus ad constituendum novum genus sane adhiberi non potest. Hirsuties glandulosa involucri squamarum quoque levissimus character est.

Ceterum planta memorabilis est, quod in ea achaenia radii semper biaristata, disci semper calva sunt. Ceteroquin habitum et characteres Pectidii punctati Leas, omnino prae se fert, quare sine ullo dubio equidem ut Pectidium punctatum I.ess. var. (I) considerare et describere mallem» ( Steetz in litt.).

Radix valde lignosa, ramosa. Caulis stricte erectus, inferne nudus, mox ramosus, glaberrimus, tereti- usculus, cortice purpurascente obductus; rami erecti, virgati, etiam dichotomi, lineis prominentibus pallidi¬ oribus angulati, cortice flavo-virescente v. purpurascente nitentes. Folia in petiolum angustata, apicem versus attenuata, pollicem longa et ultra, vix lineam lata, marginibus revoluta, obscure viridia, glandulis et ciliis omnino destituta. Pedunculi axillares solitarii, terminales umbellati, inaequales, longissimi (semiuneiales), glabri. Capitula pauciflora, heterogama, exacte cylindracea, 6 — 10-flora; floribus radii uniseriatis, ligulatis femineis, disci hermaphroditis, tubulosis. Anthodium cylindraceum, pentaphyllum ; foliola aequalia, amplexi- llora, linearia, basi saccata pallidiora, apice truncata v. emarginata infuscata, glaberrima, venulosa. Recep¬ taculum nudum. Corollae disci tubulosae, subregulares, tubo sursum clavato, limbo subconstricto 5-vel saepius 4-dentato purpureo-flavescente, radii ligulatae, tubo elongato cylindraceo, ligula tubo breviori elliptico-rotun- data pallide flavescente. Achenia linearia, angustata, striata, disci pappo omnino destituta, radii sursum angustata ibique e callo apicali setis duabus subulatis, rigidis, corneis, laevibus, nudis, demum divergentibus vel reflexis armata, sub callo apicali scaberrima, exteriora interioribus fere longiora. — Herba glabra, suf- frutescens, stricta, dichotome ramosa.

Var. y) a vera punctati varietate />') nostra differt: statura multo humiliore (vix digitali) omnibus partibus graciliori ramis magis divergentibus, sed inprimis foliis supra profundius sulcatis, margine magis revolutis, haud angustatis, glanduloso-punctatis et basi ciliatis, setisque acheniorum marginalium brevibus, patentibus.

Ut species propria »P. subciliaris» a me primum et forsan justius proposita.

65. LORENTEA.

Less Linnsea VI. 717. Endl. geu. n. 2251.

138. L. tenuifolia DC. Prodr. V, p. 103. Hook 1. c. p. 206.

Hab. locis maxime lapidosis et sterilibus reg. inf. insularum Chatham (Ipse) et Albe- marle (AI aeree).

139. L. gracilis Hook fil. 1. c. p. 206.

Hab. in insula Albemarle (Macrce).

140. L. linearis Ands.: caule brevi, ramis horizontaliter divaricatis, flabelliformibus, sub- puberulis; foliis oppositis, glaberrimis, lineari-lanceolatis , subtus grosse glanduloso-pun¬ ctatis, marginibus basi utrinque ciliis 5 pectinatis; pedunculis elongatis; capitulis 10-15- floris; aclieniis marginalibus bisetosis.

Hab. in monte praerupto (200' ait.) ins. Indefatigable (Ipse).

Radix perennis lignosa. Caulis brevis, strictus, internodiis 3—4 inferioribus ramosis, ultimis erectis, foliatis, simplicibus; rami brachiati, elongati, humifusi, flabelliformes, apice adseendentes, teretes, fusco- brunnei, pilis brevissimis et sericeo-albis obsolete quasi pulverulenti. Folia decussatim opposita, inferiora

67

remote, versus apicem caulis et ramorum magis approximata, unii ater aliter subfalcato-curvata, saepius 11 — 2 lin. lata, exacte linearia, basi sessilia semiamplexicaulia, apice attenuata, cuspide pallide mucronata, subtus costa glabrescente percursa, utrinque glandulis piceis vel pallide fuscis maximis pellucidis irregulariter et crebre conspersa, ceterum utrinque glaberrima, plana vel margine incrassato obsolete revoluta, basin versus ciliis subquinque remotis longis pallide flavis pectinata. Pedunculi terminales, folia duplo superantes vel ea interdum aequantes, bracteis parvis squamaceis cuspidato-aristatis sparsim obtecta. Capitula cuneata, rari- flora; squamae anthodii uniseriatae, obtusae, pellucide glanduloso-punctatae, glabrae, striatae. Flores ut in congeneribus. Pappus flavus, disci e setulis biserialibus, scabriusculis, fulvescentibus, interioribus florem aequantibus, pappus radii e setis 2 basi infuscatis laminae dimidiam aequantibus (interdum setulam tertiam minutam etiam observavi) constat. Acliaenium angulatum, fusco-nigrum, parcissime puberulum.

Adsunt specimina vegetiora et macriora, inter se non nisi magnitudine caulis ramorumque, et lon¬ gitudine foliorum diversa.

Habitu exteriori est L. saturejoidi Less. (Linn. V. 135) e Mexico sat similis, sed differt caule gla¬ brescente, foliis subtus in carina nudis, capitulisque multo minoribus. Folia tamen in sature joide nullo modo glabra (ut a Lessingio describuntur) sed pilis brevibus subtuberculatis scaberrima!

Affinis etiam videtur L. subsquarros^e Hooh, cujus tamen folia in ramis valde abbreviatis fasciculato- congesta, angustissime subulata (1 lin. lata), et glandulis exacte biseriatis magnis nigris subtus conspersa.

141. L. SUBSQUARROSA Hooh fil. 1. c. p. 206.

Hab. in locis siccissimis medim reg. ins. Albemarle (Ipse) et in insula Chatham {Darwin).

66. COELESTINIA.

Cass. Dict. sc. nat. V. suppi. 8. Endl. gen. u. 5258.

142. C. latifolia Bentli. (in Oersted Composit. Centroamericame p. 7. N:o 25 (1853).

Hab. locis subuliginosis regionis meclise insulae Charles (Ipse).

Diagnosis 1. c. bene quadrat; folia quidem majora, U — 21-pollicaria dicuntur. Magnitudo vero et forma foliorum sunt characteres summopere fallaces. — ■ Coelestinle microcarpae Bentli. diagnosis minus quadrat.

Habitu exteriori Agerato conyzoidi Linn. ita simillima est, ut forsitan conjicere liceat cl. Hookerum suo Agerato p. 153 (1. c. p. 207), de quo dicitur »specimina nonnulla epapposa vel pappo multo breviore praedita esse» hanc speciem intellexisse. In nostra planta enim pappus est truncato-dentatus, coroniformis, sed in Agerato vero e paleis aristato-acuminatis constat.

67. AGERATUM.

Linn. gen. n. 930. Endl. gen. n. 2259.

143. A. conyzoides L. sp. pl. 1175. DC. Proclr. V. p. 108. Hooh 1. c. p. 207.

Hab in insula Charles {Darwin).

Planta, quam in eadem insula legimus, et primo a me Ageratum conyzoides habita, est, secundum determinationem accuratissimam D:ris Steetz, Coelestinia latifolia Bentli. Etiam Hoolcer de sua planta observavit »Some of the specimens have no pappus whatever(?), and in other the pappus is shorter, than in the ordinary state of the plant» (1. c. p. 207) et (1. c. p. 253): »the caryopsides of Ageratum are sin- gularly enough in this group only deprived of pappus». Nonne haec etiam eadem est Coelestinia?

68. ERIGERON.

Linn. gen. qu. 931 Endl. gen. n. 2332.

144. E. lancifolium Hooh fil. 1. c. p. 208.

Hab. in insula Albemarle {Darwin).

Botanik.

68

145. E. tenuifolium Hook. fil. 1. c. p. 207 (?).

Hab. in iris. Charles et James {Darwin).

Specimina cujusdam Erigerontis locis siccissimis insulae Albemarle legimus nonnulla, quae ad hanc speciem haesitatione quadam retulimus. De quibus, ad cl. Steetz delatis, nos haec edocuit amicissimus vir:

»Hoc certissime est congener Erigerontis tenuifolii Hook. fil. et E. lancifolii Hook. fil. ! Sed sine autopsia speciminum authenticorum sane non potest definiri, utrum sit E. tenuifolii Hook. fil. varietas hirta, an species propria, inter utrumque intermedia. Equidem sine ullo dubio tamen e sola descriptione cl. Hookeri tamquam novam speciem pronuntiarem. Folia enim non sunt margine subrecurva, sed potius acerosa, pungentia, versus basin valde attenuatum (nervo medio subtus valde prominente) subtriquetra ; harum omnium in descriptione nullo verbo mentio facta est. Praeterea hirsuties ita densa est, ut folia sane glaberrima vocari nequeant, et capitula ad summum linearum sunt duarum. Sine autopsia specierum Hoo- kerianarum, ut jam monui, res absolvi non potest.

Yalde doleo, quod non sunt specimina perfecta; carent enim achaeniis maturis, tum florum disci tum ligularum, et capitulum omnino perfectum non adest. Mihi videtur typus novi generis, intermedii inter Asterem et Erigerontem. Habitu immo magis ad Asterem appropinquat, quam ad Erigerontem. Ab illo enim non differt nisi: receptaculo convexo, ab hoc vero praeterea: involucro imbricato, squamis valde inaequalibus et ligularum serie (ut videtur) unica. Igitur (propter specimina imperfecta!) recipias sub Erigerontis genere» J. Steetz in litteris.

69. HAPLOPAPPUS.

Cass. Dict. sc. liat. LVI. 109. Endl. gen. n. 2381 b.

146. H. lanatus Hook. fil. 1. c. p. 215.

Hab. in insulis Galapagensibus sine loco speciali (Du Petit Thouars).

70. BACCHARIS.

Linn. gen. n. 949. Endl. gen. n. 2410.

147. B. Steetzii Ands.: fruticosa, ramosissima, superne parum viscosa; caule et ramis profunde sulcato-angulatis; foliis obovatis v. oblongis, subpetiolulatis, apice rotundato- mucronatis, utrinque glaberrimis, subtus triplinerviis, integerrimis; corymbis termina¬